Den inre resan

  

Vi åker nattåg genom Norrland. Man kan vara sig själv för en stund. Osminkad och lagom otvättad. Äta renklämma till frukost. Samtala, tänka och ta det lugnt. Låta själen hinna med i förflyttningen. Kanske fotografera lite. Jag väljer att fotografera när solen tittar fram. Då blir det snötäckta landskapet mycket vackrare. Sådan är jag när jag fotograferar. Väljer mest det vackra. Telenor har nästan ingen täckning i Norrland så det tar en stund innan jag får ut bilden på Instagram. Att surfa runt på telefonen är inte att tänka på.

Annat var det igår. När vi åkte upp till Stockholm. Då kunde jag först läsa klart mina jobbmejl, kolla Instagram och sen se TV-programmet ”Alla är fotografer” på play. Det var ett bra program. Handlade om semesterbilder. Om reklambilden från resan. Men också om att våga fotografera baksidan av turismen. Mot slutet av programmet uppmanade de till att tagga semesterbilder med #allaärfotografer på sociala medier. Jag la upp två bilder på Facebook. Och konstaterade att det inte var rätt forum för den typen av interaktivitet. Det var bara tre andra konton som använt den taggen där. Varav programmets eget konto var det ena och Schyfferts det andra. 

Bilderna jag la upp har jag visat här förut. En väl inzoomad bild av ett fågelsträck framför Jesusstatyn i Rio. Fotograferad från hotellterass med takpool. Motljus vid solnedgången. Men den lite rörigare förgrunden närmast hotellet med hustak och tv-antenner är bortbeskuren. Det är lite av en reklambild. Den andra bilden visar väl inte direkt någon baksida men väl på en kontrast mellan det turistiskt tillrättalagda och verkligheten. Och också mellan gammalt och nytt. Den visar en gondoljär i Venedig som surfar på sin mobiltelefon. 

 

Ska jag lägga upp och tagga gamla bilder nån mer gång på uppmaning av ett TV-program får det nog bli på Twitter. På Instagram, där taggen annars mest verkar användas, vill jag helst hålla mig till att publicera mer nytagna bilder. Möjligen hade jag kunnat använda #throwbackthursday som alibi… 

Men nu har vi hunnit till Norrland sedan länge och täckningen är noll. Vi byter tåg i Boden. (Där finns det täckning ett kort ögonblick.) Reser vidare mot Lappland. Tåget stannar för möte med malmtåget. Vi passerar polcirkeln. Minstingen spanar efter djurspår i snön. 11-åringen spelar spel som inte kräver wi-fi på paddan. Anders köar för något att äta. 

Vi har åkt tåg i två timmar sedan Boden. Än är det en och en halv timme kvar till Kiruna. 

SJ hade en gång ”den inre resan” som slogan. Den finns fortfarande att hitta. I Norrland. Det är både på gott och ont att sakna täckning och uppkoppling mot nätet. Jag väljer att se det positiva. Det är ett bra sätt att varva ner.

Advertisements

6 kommentarer

Filed under fotografi, media, resor, sociala media

6 responses to “Den inre resan

  1. Du tar alltid så fina foton, Inger :)

  2. Jag

    Det är ett bra sätt att varvar ner. Fin resebeskrivning. Jag undrar hur många gånger jag åkte den där sträckan, dock inte genom hela landet som du, men långt ändå, innan min föräldrar flyttade. Dock bara några gånger med barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s