Vi provar det utlandssvenska livet i Torrevieja

    

Vi sitter på stranden. Vinden är ljum och vågorna brusar. Någon läser en bok. Någon annan lyssnar på gamla 80-talshits på mobilen. Jag sitter i skuggan under parasollet och antecknar några ord. Barnen tar ännu ett dopp i Medelhavet. Stranden heter Guardamar del Segura och är en del av ett skyddat naturområde med sanddynor och pinjeskog.

Vi hälsar på kompisar i Torrevieja i Spanien. De heter Stefan, Jeanette, Adrian och Leo. Barnen är i samma ålder som våra pojkar. Stefans pappa har en lägenhet här nere som de brukar låna. Vi har hyrt in oss några dagar i en annan lägenhet några kvarter bort. I utkanten av och strax söder om stan. Vi promenerar in till centrum flera kvällar. Det tar ungefär en timme. Det är en fin promenad längs vattnet. När vi ätit tar vi taxi tillbaka.

Det här är det utlandssvenska livet som vi provar på några dagar. Här omkring finns inte så många hotell men desto fler lägenheter för utlandsboende skandinaver och engelsmän. Många spanjorer som bor i inlandet har också lägenheter här. Och nu börjar även ryssarna köpa in sig i områdena. Det är lägenheter i större och mindre områden. Inom varje område är det likadana hus i oftast två eller tre våningar. Ibland något högre. Och enstaka höghus.

Det är ett bilburet liv som påminner lite om det i Kalifornien med stora köpcentrum med ännu större parkeringsplatser. Och bilköer. Även i övrigt påminner det om södra Kalifornien. Palmer och agavekaktusar i välordnade parkområden och strandpromenader längs havet. I alla fall på delar av sträckan. Lyxvillor närmast vattnet. Sol och pooler. Det nordeuropeiskt välordnade blandat med spansk arkitektur. Reklamskyltar för Mac Donalds och Burger King längs vägarna.

20150708-115637.jpg

Till bostadsområdena är det höga grindar. Många nycklar krävs för att ta sig ut och in i lägenheterna.

Det märks att många skandinaver fastnat för just det här området i Spanien. Särskilt svenska och norska hörs pratas överallt och i de största butikerna finns livsnödvändigheter som hallonsnören och Felix ketchup. En dag äter vi Pågens kanelsnäckor och en påse ”Gott och Blandat” på stranden. Och spanska tapas. Det äter vi för övrigt många gånger. För det är ju så gott! Men här finns många av världens kök att välja på. Nån kväll äter vi kinesiskt. En annan italienskt.

Jag behöver den här semestern nu. Jag brukar aldrig sova när jag flyger inom Europa men den här gången somnade jag innan planet ens hunnit lyfta och vaknade av att vi landade. Det har varit ett par mycket intensiva veckor på jobbet efter en ansträngande vår. Jag hade förmodligen kunnat gå på adrenalin ett par veckor till men att jag bryter nu och att Michael går in som tillförordnad avdelningschef enligt den ursprungliga semesterplaneringen är nog inte bara bra för mig utan även för verksamheten. Ju mer slutkörd du blir desto svårare blir det att fatta rätt beslut.

Jag följer arbetet med fortsatt orsaksutredning kring den vattenburna smittan i Everödsområdet och med att rengöra reservoarer och spola ur ledningsnätet härifrån Spanien. I mån av wi-fi. Våra kompisar har i sin lägenhet men inte vi i vår. Nån gång roamar jag också.

Att jag är slutkörd märktes också första seneftermiddagen här nere. Vi promenerade till en liten palmkantad strand i närheten av lägenheterna. Platsen är vacker och där pågick två fotograferingar. Ett brudpar och en flicka i konfirmationskläder. Eller om hon var brudnäbb. Jag vet inte. Det gick farligt höga vågor annars den här dagen men just där är en liten relativt skyddad vik. Botten är lite stenig så vi hade badskor på fötterna och det gick bra att ta sig i. Förutom att jag trillade omkull i en fläck lera medan jag ännu hade vanliga skor på så att de blev alldeles leriga.

Ner i vattnet kom vi sedan utan problem. Men väl i vattnet tänkte jag mig inte för utan simmade ut mot de höga vågorna tillsammans med minstingen och några av vännerna. Till att börja med var det bara roligt. Men när vi skulle simma in till land igen blev det otäckt. De andra simmade på bra och var snart före mig. Minstingen ropade ”mamma! mamma!” flera gånger men trots att jag tog i och simmade på kom jag inte närmare vare sig dem eller land. Underströmmarna drog mig utåt i samma takt som jag simmade inåt. Vågorna slog över huvudet och jag fick in saltvatten i både ögon och näsa. Dessutom lyste solen rakt i ögonen vilket gjorde att jag fick svårt att se. Ett kort ögonblick övervägde jag om det vore bättre att låta strömmarna dra mig ut och se var jag hamnade. Så gjorde jag en kraftansträngning, crawlade några tag och la in en högre växel i bröstsimmet och strax var jag i kapp de andra och bottnade igen. Men jag fick mig en tankeställare. Det hjälper inte alltid att du kan simma.

20150707-211643.jpg

20150708-115459.jpg

20150708-115542.jpg

2 kommentarer

Filed under mitt jobb, resa med barn, resor

2 responses to “Vi provar det utlandssvenska livet i Torrevieja

  1. Jag

    Så bra att du har semester efter persen med vattnet på jobbet. Utåt ska man ju aldrig simma, det vet du ju egentligen också. Ditt inlägg väcker minnen, mina föräldrar hade ett radhus söder om Malaga, i ett spanskt område. Men vi var på flera lägenhetsvisningar, blev uppraggade på stranden och fick diverse ”belöningar” för det. Så jag har sett flera av de där områdena. Nej, så skulle jag inte vilja bo, i en svenskkoloni även om det fanns gott om svenskar i Fuengirola som låg närmast. Av dina bilder gillar jag den första och den sista mest. Hoppas att du kan vila ut och koppla av ordentligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s