Jag är glad att jag aldrig ville läsa till journalist

 


Egentligen är det märkligt att jag att jag aldrig funderade på att söka till journalisthögskolan. Jag har nämligen alltid varit intresserad av journalistik. Inte bara av innehållet i det skrivna ordet i sig. Utan även av processen dit. Och förutsättningarna för den processen. Och det var jag redan som mycket ung.

Så här i efterhand känns det som lite av ett mysterium att jag ens valde något annat. Jag borde ha drömt om att bli utrikeskorrespondent eller reseskribent. Eller om att skriva om natur och miljö. Eller varför inte om naturvetenskaplig och teknisk forskning. Eller om politik och samhälle?

Kanske berodde avsaknaden av dessa mediadrömmar på att jag hade mer begåvning för matte och de naturvetenskapliga ämnena? Eller berodde det på att jag inte ville bo i Stockholm där de intressanta journalistjobben fanns? Hur som helst är jag glad att jag inte läste till journalist.

Fotograf däremot vet jag att jag funderade på. Hade gärna velat bli natur- och resefotograf. Men vågade aldrig satsa. Det verkade vara en svår bransch redan då.

Vi är nu med full fart på väg mot ett annat medielandskap som vi inte vet exakt hur det kommer att se ut. ”Alla är journalister”. Det gäller redan. Nästan alla människor rapporterar det de ser, upplever och tänker via sociala medier av olika slag: Facebook, Instagram, Twitter, bloggar… Det gör att värdet på det skrivna ordet sjunker kontinuerligt. Det samma gäller för foton. Jag upplever det som att massor av människor, både utbildade och inte (jag är en av dem), jobbar gratis med att skriva och fotografera på sin fritid bara för att det är roligt och är till och med beredda att betala för att nå ut. Jag betalar till exempel för att slippa reklam i den här bloggen. Här snackar vi minimilöner! Minusinkomster. Att göra buiseness bara på att skriva och fotografera är inte lätt i detta nya landskap.

Därför är jag glad att jag aldrig ville läsa till journalist. För även om jag hade älskat att jobba med att resa, fotografera och skriva så tror jag att det hade blivit nästan orimligt tufft för mig att slå mig fram så att jag hade kunnat försörja mig på det.

Och jag är därför glad och tacksam att det fortfarande finns de som vill vara journalister. Riktiga, utbildade, journalister. Som utsätter sig för den där arbetsmarknaden som verkar så hopplös. Tack för att ni orkar!

Advertisements

7 kommentarer

Filed under media, personligt, sociala media

7 responses to “Jag är glad att jag aldrig ville läsa till journalist

  1. Betalar du att inte få reklam?

    • Ja, i och med att vissa av mina inlägg har mycket trafik hamnar där reklam om jag inte betalar för att slippa. Då jag inte har nån kontroll över reklamen, vad som visas och i anslutning till vilket inlägg, betalar jag hellre för att slippa.

      • Skulle nog inte lägga pengar på. Det finns ju adblocker, som tar bort reklam. Kostar ju ingenting.
        Dessutom de flesta kollar inläggen i läsaren och där har jag aldrig sett reklam ( eller så min adblocker rar bort dem).
        Jag vet inte vad du har för webbläsare, men skriv in namnet på webbläsare plus ordet adblock.
        Ladda ner, installera. Klart.

      • Testa och berätta. Skulle du inte gilla det så är det bara att avinstallera den.

      • Jag surfar sällan via dator. Oftast via surfplatta eller mobil. Men ska kolla upp det där. Sen är det ju viktigt för mig hur bloggen uppfattas av läsaren också. Eftersom jag ibland skriver om mitt jobb blir det viktigt för mig att det inte framstår för läsaren som om jag skrivit ett inlägg för att tjäna annonspengar. Kanske är jag onödigt petig med det där. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s