HUR HÖGT MÅSTE JAG SKRIKA FÖR ATT DU SKA KLICKA PÅ LÄNKEN??!!!

Rubriken här ovan är ett test. Om jag skriker riktigt högt i rubriken? Med versaler och flera utropstecken. Om jag riktigt flaxar med vingarna? Om jag skriker och är jättearg!!! Trillar det då in fler läsare än annars när jag sedan postar länken i sociala medier? På sitt sätt hoppas jag att det gör det, eftersom det skulle ge mig rätt i mina teorier. Men egentligen önskar jag ju att jag inte hade rätt i de teorierna. Men tyvärr är jag ganska säker på att jag har rätt ändå, även om just den här rubriken inte skulle visa sig vara tillräckligt skrikig för att märkas i flödet.

Under alla de år jag bloggat och varit aktiv på sociala medier har det varit uppenbart att det inte är det lågmälda och resonerande som väcker intresse. Mjuka formuleringar som ”skulle det kunna vara så här?” eller balanserade uttalanden som ”å ena sidan” och ”å andra sidan” gynnas inte av de sociala mediernas algoritmer. 

Nej. Om du ska synas och höras ska det vara mycket känslor. Gärna ilska. Helst personpåhopp. Jag har själv provat på det där en gång för många år sedan. Jag valde att kritisera en toppbloggare just för personpåhopp. Men det var rätt så genomskinligt att mitt inlägg i själva verket också var ett sådant påhopp. Den dubbeltydigheten var det ingen som noterade. Men många tog ändå toppbloggaren i försvar. Visst gav det läsare till min blogg. Och visst var det roligt att se läsarstatistiken. Så jag skrev nåt till inlägg i samma stil innan jag tänkte till och tog bort de där inläggen. Det är möjligt att det ger läsare. Men är det jag? Är det den person jag vill vara? En som skriver arga personpåhopp på nätet? Jag valde en annan väg. Sen fick det gå hur det ville med bloggstatistiken.

Men jag har funderat mycket på det där. Och tycker mig se samma mönster på till exempel Facebook: Det är många gånger det högljutt arga som tränger igenom. Som får kommentarer och gynnas av Facebooks algoritmer. Eftersom det som kommenteras mer visas för fler. Och på så sätt förstärks vår naturliga nyfikenhet på ilska och gräl så att vi får oss mer sånt till livs än vad vi nog innerst inne vill ha. Är det inte så att denna vår nyfikenhet på ilska och gräl har till syfte att vi ska lära oss att undvika tråkiga situationer själva? Men i händerna på de sociala mediernas konstruktion tycks denna nyfikenhet istället driva oss mot mer gräl och hårdare ord?

Jag är likadan själv. Ser jag några gräla på Twitter följer jag tråden tillbaka för att ta reda på vad det handlar om. Däremot undviker jag oftast att lägga mig i. Och uppfattar jag någon som ovanligt grälsjuk, kanske anar jag till och med att grälandet är en avsiktlig metod att väcka uppmärksamhet, då avföljer jag den personen till sist. Men ofta noterar jag att just de personerna är de som lyckats tränga igenom bruset och har många följare. Ilska tycks fungera som metod i sociala medier.

Och jag är orolig för vad det här gör med samhällsklimatet? Med samtalsklimatet. Är det verkligen mer ilska och gräl vi vill ha? 

Själv föredrar jag det lågmälda och resonerande. Och försöker gynna det i mina flöden. Men det är inte alltid så lätt att veta hur jag rent praktiskt ska agera för att överlista algoritmerna i de här delarna.

Bilden: En gås i Vattenriket i Kristianstad skriker ilsket och flaxar med vingarna.

Inlägg #3 i #blogg100.

11 kommentarer

Filed under blogg, sociala media

11 responses to “HUR HÖGT MÅSTE JAG SKRIKA FÖR ATT DU SKA KLICKA PÅ LÄNKEN??!!!

  1. Intressant inlägg. Har också funderat över det här och vad det gör med oss. Att tonen emellanåt är så hård och kritiserande. Föredrar som du det lågmälda och resonerande. Ha en trevlig dag.

  2. Intressant! Jag tillhör nog oxå den lågmälda och resonerande skalan. Visst kan jag ha åsikter, men det finns ju alltid olika sidor av ett mynt och jag trivs inte med att fara med enkelspåriga osanningar. Trist om du har rätt i ditt resonemang, vilket du kanske har…

  3. Många provocerar medvetet. Just för att få in läsare och diskutera, samt höja statistiken. Även om alltför många säger också att de skiter i statistiken. Men lätt att säga sånt när man har ändå många.
    Håller också med att klimatet har hårdnat på alla nivåer. Och vems fel är det egentligen.
    skulle utvecklingen hade blivit det samma utan internet och socialamedier? Jag tror inte det.
    Sen kan man inte heller säga något alls idag utan att någon skriker att någon eller själv har blivit kränkt.

  4. Jag klickade! :) Inte bara för att du ”skrek” utan för att texten innehöll en fråga som berörde det som även jag funderat över.

    Jag tror på att göra det som är du. Skriva det som är och känns rätt för dig. På samma sätt behöver jag förvissa mig om att mina inlägg verkligen är jag, att de liksom kommer inifrån och ut. Och att de når dit de ska. Att de ändå tränger igenom det andra samtalsklimatet som kanske både du och jag kan vara utan. Eller inte.

    Kanske är det just när vi skiljer oss från dem som skriker högst som vi kan göra skillnad.

    Jag vet inte. Men jag har en övertygelse. Om jag håller fokus på det som känns rätt och riktigt för mig gör jag det jag ska.

    Tack för ett gott inlägg.

  5. Jag

    Det är frågan som jag också har ställt mig den senaste tiden. Eller vilka krumelurer eller annat man ska ha för sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s