Över en paella i Andorra la Vella

Andorra. Ett litet, omöjligt land på gränsen mellan Frankrike och Spanien. Vi gjorde ett kort stopp där.

Vi sitter på en restaurang i Andorra la Vella och väntar på den paella vi just beställt. Vi hade egentligen sett ut två andra alternativa restauranger men båda visade sig vara stängda på söndagskvällar och så fick det bli den här lite på chans. Några bord och stolar på en konstgräsplätt på ett litet torg inte så långt från den där kyrkan som fått bli som en symbol för Andorra. Kyrkan är på samma gång ganska typisk för det lilla landet som lite otypisk för huvudstaden. Andorra la Vella känns nämligen betydligt modernare än landet i övrigt. Många shoppinggallerior och lite storstadskänsla trots att bebyggelsen inte har jättemånga våningar. Bara nån enstaka skyskrapa byggd i form av en smal bergstopp. ”La Vella måste betyda ‘dalen’ på katalanska”, resonerar vi. För Andorra la Vella ligger verkligen inklämd i en dalgång.

Katalanska, ja. Det är språket här. Jag funderar en stund på hur det ska gå för Katalonien. Den spanska regionen som ju röstat för självständighet från Spanien. Händer där något? Men egentligen är väl Katalonien större än så? Förutom i Andorra och spanska Katalonien pratas katalanska dialekter även i de spanska regionerna Valencia och på Mallorca m.fl öar, i det sydöstra hörnet av Frankrike och i staden Alghero på den italienska ön Sardinien. Samtidigt talas så klart respektive lands huvudspråk också på de här platserna och katalanskan har blandats upp. Även i Andorra talar delar av befolkningen andra språk än katalanska. Spanska, portugisiska och franska är språk som är gångbara här. Så hur ska det bli med Katalonien och katalanskan framöver? Vem vet?

Paellan kommer in och den smakar bra. Vi pratar om att Andorra var vackrare utanför huvudstaden. Dels för att bergen och naturen syns på ett helt annat sätt när den inte döljs bakom relativt höga hus i en dalgång och dels för att byggnadsstilen i de byar vi passerade i landet innan vi kom till huvudstaden var charmigare. I princip alla fasader var klädda med sten i olika grå nyanser. Vi spekulerar i att det nog är påbjudet att det så ska vara. Många av orterna är nämligen ganska moderna skidorter och om hotellkedjorna fått härja fritt hade de nog valt lite mer blandat. Men det ger landet karaktär, tycker jag, att bebyggelsen ser ut som den gör.

Vi pratar också om den skattebefriade shoppingen. Trots att affärerna höll öppet när vi anlände på söndagseftermiddagen var det inget vi gav oss i kast med. Vi är inte så roade av sånt. Men många andra är det uppenbart. Vi pratar om varifrån de shoppande besökarna kommer. Andorra har ingen flygplats så vi gissar att de flesta kommer med bil från Barcelona eller Toulouse. Vi mötte också en långsam kö med bilar som var på väg ut ur landet på söndagseftermiddagen när vi var på väg in.

Ett par roliga sevärdheter som vi hittade när vi promenerade omkring i huvudstaden var dels en staty föreställande en flytande klocka. Av Salvador Dali. Jag har alltid tilltalats av hans flytande ur. Av någon anledning som de som känner mig säkert kan förstå. Ett annat kul konstverk var genomskinliga gubbar på pelare som liksom inte gick att undgå. Trafikljusen vid övergångsställena är också lite kul, faktiskt.

Andorra. Furstendöme utan egen furste. Det orimliga i att ett land har delat statshuvudskap mellan å ena sidan Frankrikes president och å andra sidan biskopen i en närliggande by i spanska Katalonien med bara 13 000 invånare. Egentligen ett omöjligt upplägg. Ändå fungerar det och lockar två miljoner besökare om året. Att jämföra med de 85 000 som bor där.

Jag samlar egentligen inte på länder. Men mina medresenärer gör det. Och själv samlar jag på platser. Helst vackra sådana. Vi har alla kunnat lägga besöket i Andorra till våra listor. Vackraste platserna finns dock utanför själva huvudstaden.

4 kommentarer

Filed under resa med barn, resor

4 responses to “Över en paella i Andorra la Vella

  1. Fina bilder, och vad läcker den där flytande klockan var :-)

  2. ogamotoga

    Tänk dig att du just nu påminde mig om detta land som jag glömt bort att det existerar. Jag ville dit för några år sedan, men glömde bort … tills nu!
    Dali har varit min favoritkonstnär genom väldans många år, så klockan känner jag väl till, dock inte den du fotat … känner när jag är i Marbella att jag upprepar ”samma” bilder om och om igen … just från ”Daliparken” som finns där, men kan aldrig låta bli att ta upp kameran, och kan aldrig låta bli att gå igenom den hundra gånger per dag 😂
    Mycket vackra bilder har du visat oss läsare. Tack. 😍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s