En global själ i ett småstadshjärta

Att inte söka sig till storstaden var ett medvetet val. Där sitter människor bort stora delar av sitt liv i bilar och pendeltåg. Där är samhället segregerat och brottsligheten hög. 

Hon var ung och miljömedveten. Ville kunna cykla till jobbet och ha nära till allt. Leva i ett lägre tempo med mer utrymme för eftertänksamhet. Bo mitt i stan och ha promenadavstånd till naturen.
Hon hamnade i en mindre stad än hon tänkt sig från början och tyckte att det var ganska mysigt. Kanske att hon skulle bli kvar, men innerst inne trodde hon att det skulle handla om några år där. Där som i de tidigare, mer mellanstora städer, där hon förut bott.

Samtidigt såg hon världen där utanför. Hela världen. Och den lockade. Så hon tog med sin älskling på olika resor. En gång när de reste till Söderhavet gjorde de först ett stopp i New York. Den pulserande metropolen som varit vår tids urbana förebild och hela världens huvudstad. ”Här skulle jag kunna bo några år”, sa hon till sin älskling. Nästa stopp var i Los Angeles. Helt annorlunda. Också en världsmetropol. Men med låg bebyggelse och anpassat till 1950-talets bilkult. En pool på nästan varje villatomt. Men också med palmer och fantastiska stränder och djurliv längs det stora Stilla havet.

Och hon sa: ”Visst vore det mysigt att bo här? Tror du att de har nåt jobb ledigt på VA-verket?” Senare, på Aitutaki som tillhör Cooköarna, undrade hon om det skulle bli för stillsamt att bo där? Men på Samoa slog hon fast att hon ville stanna. Eller i vart fall återvända senare. För att bo några år. New York, Los Angeles eller Samoa. Världen är full av möjligheter. Var ska man välja att bo?

Men de blev kvar i småstaden och de efterlängtade barnen kom till slut. Och för dem kom den här småstaden att bli världens centrum. Den självklara platsen att bo på.

Och själv vet hon inte hur djupt hennes rötter har vuxit. Hon har kommit att älska den här småstaden som hennes barn kommer ifrån. Men samtidigt längtar hon ständigt ut. Nyligen var hon och hela familjen i Italien. Där är vackert och klimatet är (än så länge) mer behagligt än hemma. ”Kanske skulle man bo där några år?” sitter hennes globala själ och tänker där den har sitt bo, mitt i ett småstadshjärta.

Bilden ovan är från ett hotell på den fina Amalfikusten. Där skulle man kunna bo några år. Eller så.

3 kommentarer

Filed under Karlshamn, livet, personligt, resor

3 responses to “En global själ i ett småstadshjärta

  1. Ja du att hitta sin plats på jorden är ta mig sjutton inte lätt :) Jag har inte hittat min ännu men det känns inte som att jag har bråttom att hitta den heller ;) Jag vet iaf att det INTE är någon storstad!

  2. ogamotoga

    Jösses vad bra skrivet! Jag flydde från småby, till småstad, till storstad, till två huvudstäder … sen flydde jag till småby, där trivs jag bäst … från småby flydde jag 1918 – från storstad 2015 … nu trivs jag som bäst. Men som sagt, ett mindre samhälle i Spanien blir härnäst (oj, ett rim!) Hahaha … två månader och exakt två veckor är jag där och provar på …
    Vad jag vill säga, är att om man har möjlighet att förflytta sig och prova på, varför inte? fungerar inget under lycka, blod, tårar … då får man finna annat som gör en lycklig och fungerar.😍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s