Jo, jag är deprimerad på riktigt, men hoppas på ljuset

Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller en blogg som handlar om mig som person. Det är ändå i det gränslandet jag hamnat i mina senaste inlägg. Utan ett fungerande själv och utan en fungerande värld är det ingen mening med att skriva om resor och utflykter i naturen och övriga omgivningar. Därför kommer ännu ett inlägg där jag bearbetar det som händer just nu.

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag har plötsligt, från en dag till en annan, fått svårt att sova på nätterna. Det började natten mellan den 12 och 13 oktober. Det som utlöste det är arbetsrelaterat. Men egentligen borde jag inte alls reagera så här starkt på det. Inte på långa vägar. Jag behöver reorientera mig i ett nytt landskap. Mitt sätt att göra det är att försöka förstå. Se logiska samband, logiska förklaringar och logiska lösningar. Men så är det alltid. Saker förändras hela tiden. Och jag försöker förstå. Det är inget nytt under solen.

Dessutom. Du löser inga problem genom att ligga vaken på nätterna och fundera. Jag har allrid förut haft lätt att koppla bort jobbet och koppla av. Plötsligt har jag inte det längre. Jag vet inte om det är åldern. Kanske. Jag har skrivit förut om att det här kan vara min 50-årskris. Jag vet inte. Men jag vet att jag har börjat tvivla på min intelligens. Har jag börjat bli dement? Fungerar inte hjärnan längre? Det har gått så långt att jag börjat göra IQ-tester på nätet. Men resultatet av dem visar inte på några brister där. Tvärt om. De visar att jag fungerar ungefär som jag alltid gjort i det avseendet. Jag tänker logiskt rätt men lite långsamt. Jag hinner aldrig med alla uppgifterna i testerna men de jag hinner har jag löst på rätt sätt. Och trots långsamheten i tanken är mina IQ-siffror ändå riktigt bra. Det är en klen tröst. Något känns ändå fel. Och det känns som att det felet sitter hos mig. Men var? Jag kämpar vidare med att försöka förstå den delen av problemet. Kanske är det bara hjärnspöken? Jag börjar faktiskt tro att jag är lätt deprimerad på riktigt. Jo, det är nog så det är.

Efter den 9 november har ett annat problem seglat upp som ännu viktigare även för mig än mina personliga förmågor och eventuella oförmågor i relation till min närmaste verklighet. Ett ännu större mörker. Dock är det något som jag har betydligt mindre möjlighet att påverka. Och som jag därför borde släppa helt men inte kan. Det handlar om utvecklingen i världen. Och då särskilt den på andra sidan pölen. Jag hade sett fram mot att de på den sidan Atlanten för första gången skulle få en kvinnlig president. Det skulle i sig vara ett stort steg för jämställdheten. Dessutom vore det ett stort framsteg att de fick två demokratiska presidenter i rad. Ett steg framåt för logik, vetenskap, jämlikhet, frihetlihet och miljön. Inte minst för klimatet på den här planeten. Som du vet blev det inte så. Min värsta farhåga besannades. Att opinionssiffrorna skulle visa sig vara lika fel som i många andra sammanhang på senare tid. Också det som händer i USA håller mig nu vaken på nätterna.

De här utnämningarna som görs på viktiga befattningar till Vita Huset nu och som signalerar att Darth Vader håller på att ta över där. Vilket mörker! Men om de är Rymdimperiet, vilka är då vi? Och vilka är det som vinner på slutet? Jo. Vi är tvillingarna Luke och Leia. Det är vi som vinner. Vi måste tro på det!

Det känns nämligen som att det står och väger nu. Det som hänt i USA kan också hända här hemma om vi inte agerar rätt. Bilden här ovanför är från fina Karlshamn som jag råkar bo i. Den föreställer utvandrarmonumentet. Många svenskar emigrarade en gång till Amerika. Många av dessa for iväg med båt från just Karlshamn. På sockeln till statyn kan man läsa Wilhelm Mobergs ord: ”I hemlandet har deras utvandrings äventyr ingått i sagan och legenden.” Numera är Sverige ett land fler vill komma till än lämna. Vi har blivit ett invandringsland istället för ett utvandringsland. Det beror på att Sverige är ett bra land att bo i. Men vissa vill sprida en annan bild. En mörkare bild. De vill överföra detta sitt inre mörker till oss andra och få oss att tro att detta mörker bör mötas med mer mörker. De vill få oss att tro att ett auktoritärt förbudssamhälle kommer att göra oss fria. Att okunnighet är styrka. Det är som i Orwells 1984. I USA har 2016 redan tagit ett rejält kliv mot ”1984”. Vi får inte låta dem vinna här också! Men hur gör vi?

Jag läste en kolumn i DN nyss under rubriken ”dags att lämna depressionen och kämpa för demokratin”. Där skriver Wolodarski att hittills har våra traditionella institutioner svarat på Trumptendenserna i debatten genom att retirera och närmast tystna . Och han skriver vidare att de allra flesta – utom de nya auktoritära och nationalistiska rörelserna – har underskattat kraften i de sociala medierna.

”Om du är uppgiven över hatet och hoten på nätet, säg emot och uppmuntra samtidigt dem som står för något annat. Dela, kommentera och gilla deras inlägg. Om många agerar så kommer det att göra stor skillnad, och ge en mycket mer rättvisande bild av vad de flesta svenskar står för.”

Jag tror på det där. Vi måste försöka hoppas på ljuset. Låta de positiva berättelserna om jämlikhet, invandring, vetenskap och miljö ingå i sagan och legenden genom att sprida det som bidrar till det positiva historieberättandet till våra vänner och bekanta. Jag ska försöka göra så. Dela det positiva som jag just gjorde här och nu. Gör det du också. 

16 kommentarer

Filed under livet, mitt jobb, personligt, Samhälle och politik, sociala media

16 responses to “Jo, jag är deprimerad på riktigt, men hoppas på ljuset

  1. Ja du, det finns mycket att fundera på…. man kan bli lätt mörkrädd för mindre… men som sagt, får hoppas att det goda segrar i slutänden. *Styrkekram*

  2. Du har ingen depression. Men möjligen en livskris på grund av åldern, förändringar på jobbet och över vad som händer i världen i synnerhet i USA. Dock kan vi inte göra så mycket år det och att ta ut oron redan innan det har hänt innan de har hänt, om ens det kommer att hända är bara energikrävande. Man får ha en mer pragmatisk inställning och nu har vi fått citroner att bita i. Då får vi anpassa oss och hitta nåt vettig av det.
    Det är demokrati där majoriteten bestämmer över minoriteten.
    Vill du läsa om depression, kan du läsa Depressionens demoner av Andrew Salamon

  3. Jag ska också göra så.

    Läste också Wolodarskis krönika – den prickade rätt in i mig.
    Din text också!

    kram

  4. Ja det här året har inte varit bra för hälsan. Molnet kom när de plötsligt byggde staket mellan spåren där vi stod och väntade på Kastrup. Sverige stängdes och 4 januari kom du inte ens på tåget hem från jobbet utan två ID-kontroller.
    24 juni vaknade jag upp till totalt mörker. Mitt andra hemland hade röstat så galet att det både splittrade familjen och påverkade hela Europa. Sedan kom 9 november…
    Nu funderar jag helt seriöst på en livets reservplan. En plan B. För snart är det val i Frankrike.

  5. Ja vi måste tro på att ljuset segrar ..jag kan bli som dig och grubbla över hur det ska bli i världen..det kan göra mig sömnlös och nästan lite tokig.
    Det är så rörigt i världen just nu att man inte kan undgå att tro att allt ska gå åt pipsvängen. USA :s val följde jag hela natten och trodde inte mina ögon då jag fattade åt vilket håll det gick..det är skrämmande. En seriefigur ska styra det stora landet i väster.
    Det är inte konstigt att det känns mörkt ..man kan deppa ihop för mindre grejer än så..så det är väldigt skrämmande.
    Vi får hoppas på ljuset att det är ljuset som segrar..

    • Precis! Själv vaknade jag på natten den natten också och skulle då bara försäkra mig om att det gick som det skulle. Men det gjorde det ju inte. Sen kunde jag inte somna om utan satt och såg på när det blev allt mer säkert att Trump skulle vinna. Kusligt då. Kusligt nu.

      • Det var en osannolik märklig händelse och vi förundrades över att Trump vann mer och mer mark på kartan. Vi följde hela valvakan från början till slut.
        Ja det kommer vara kusligt ett bra tag..dottern känner en familj i kalifornien och de grät förtvivlat över resultatet ..en känsla av att hela landet förlorat valet och vanmakt över att någon de inte ville skulle vinna vann.
        Det är oroligt och mycket osäkert hur det ska gå för USA nu. Men man kan tycka att folket kunde röstat annorlunda men nu röstades det så här ..mycket kusligt känsla då som nu.

  6. Jag

    Vet du Inger, innan du skrev det här så hade jag tänkt tanken att du verkade deprimerad. Det är så typiskt att alla problem blir stora, att man har svårt att släppa dem och att tankarna far runt på natten. När det sedan ser dystert ut i världen så förstärks uppgivenheten. Det låter som om din hjärna har fått för mycket att arbeta med så att den inte kan sortera riktigt.
    Jag skulle föreslå att du tar kontakt med någon som du kan prata med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s