För den som reser ÄR världen vacker

På resan till, under vistelsen i och på resan ifrån Tanzania läste jag boken ”för den som reser är världen vacker” av Per J Andersson, redaktör på resemagasinet Vagabond. Det är en bok med många citat ur andra böcker, från intervjuer och ur forskningsrapporter. Författaren försöker reda ut varför vissa av oss älskar att resa. Och resandets historia.

Ur boken: ”För sex miljoner år sedan klättrade våra förfäder ner från träden. Sedan dess har mänskligheten under större delen av sin historia befunnit sig i rörelse, flyttat omkring, jagat och samlat, levt som nomader.”

Per beskriver sedan scener från en egen resa med nomader i Indien. Jag tänker att Per har en väldigt romantisk syn på den boskapshållande och nomadiserande livsstil som några av världens folkgrupper lever än idag. Bland dem masajerna i Tanzania. Jag tänker att allt kanske inte är guld och gröna skogar när det jag kan se med egna ögon är att marken i masajernas land är så hårt betad att snart sagt inget längre växer där. (Det är i och för sig ett torrår just i år.) Och nu skriver ju inte Per om just masajerna, i och för sig, utan mer om nomadiserande folk i Asien. Men jag tänker att konflikten mellan bönder och nomader kanske handlar om mer än det stillasittande kontra det rörliga. Att det också handlar om olika syn på hur jorden bäst ger avkastning, genom odling av grödor eller genom betande djur.

Men alldeles oavsett det så finns det faktiskt ändå en viktig poäng i den romantiska bilden av det nomandiserande jägar- och samlarliv som hela mänskligheten levt större delen av sin vår tid här på jorden. Att längtan att se vad som finns bortom nästa udde, eller nästa vägkrök, sannolikt finns i våra gener. Vi har inte hunnit ändras särskilt mycket genetiskt sedan jägarstenåldern. Och i boken kan jag också läsa om den gen som vissa av oss har, som är mer äventyrliga än andra.

För den som är mindre äventyrligt lagd och därför tar del av världen endast via massmedia framstår det mesta utanför landets gränser som farligt och obehagligt. Det beror på att nyhetsvärdet är större för negativa nyheter än för positiva. Vilket i sin tur gör att de nyheter vi matas med ger en alldeles för dyster bild av omvärlden. För att upptäcka hur vacker världen faktiskt är måste du helt enkelt ge dig ut och se den med egna ögon.

Per delar i boken med sig av sina personliga favoritresmål, platser som han återvänt till om och om igen. En sådan plats är PlakaNaxos. Så jag kollar in platsen på Instagram och konstaterar att där onekligen är vackert. Stranden ligger inte långt från Agia Anna på samma ö, som jag har besökt för ganska exakt 20 år sedan. Kanske är det dags även för mig att återvända till Naxos snart?

En annan sådan plats som Per nämner i boken att han gärna återvänder till är Coconut Lagoon i Kerala, Indien. Även denna plats har jag nu besökt virtuellt via Instagram och det ser också ut att vara vackert. Indien är däremot ett land som jag ännu inte besökt i den verkliga verkligheten. Nån gång ska det bli av. 

En tredje plats som omnämns i det här sammanhanget är Lackadiverna, Indiens okända korallöar som påminner om Maldiverna. Säkerligen också det en mycket vacker plats.

I boken undersöker Per vidare sina personliga motiv till sitt egna frekventa resande. Han frågar sig om det var barndomens alla flyttar som skapade det starka resebehovet. Kanske är det så, tänker jag, som också flyttade några gånger under barndomen, att sådana flyttar kan bidra till att göra oss till sådana som vill resa mycket.

Han funderar också kring hur stor skillnad det egentligen är på charterturisternas resande och de ryggsäcksresenärer som dras till platser där de i en skyddande bubbla mest umgås med varandra och äter banana pancake. Och han undersöker vad för slags resmål det finns idag för ungdomar som vill ge sig ut på mer utmanande reseäventyr än de välordnade men förutsägbara reseäventyr som kan konstrueras hemifrån soffan med några klick på internet.

Sammantaget är det en läsvärd bok som jag gärna rekommenderar för den som är intresserad av att resa. Och visst håller jag med om slutsatsen i boken. Visst ÄR världen vacker för den som reser! 

Bilden ovan föreställer samtalande människor på stranden Kendwa på Zanzibar, Tanzania.

Coconut Lagoon.

A post shared by Per J Andersson (@perjandersson) on

1 kommentar

Filed under böcker, resor

One response to “För den som reser ÄR världen vacker

  1. Har funderat på att läsa den men inte kommit så långt ännu. Å ena sidan är jag inte jätteförtjust i alla citat och kloka ord. Å andra sidan är delar av boken kanske mer som en antologi och då är det ju smart. Jag gillar böcker som tipsar om andra böcker :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s