Vart är världen på väg? Klarar vi fartguppen?


Att lösa världsproblemen är inte min uppgift. Jag vet. Men jag har oerhört svårt att släppa det som händer just nu. Jag tänker på det som händer i USA, Ryssland, Tjeckien, Ungern och många andra länder. Och även i viss mån i Sverige.

De flesta människor ägnar hela livet åt att försöka förstå världen. Mer eller mindre tid läggs på detta från tid till annan men ständigt dyker nya frågeställningar upp. Stora som små.

Som barn ägnar vi i princip all vår vakna tid åt att tillägna oss färdigheter för att kunna hantera livet. En viktig del av det handlar just om att lära oss förstå. Vi leker och vi lär. Förmågan till avancerat abstrakt tänkande är en av de saker som skiljer oss människor från andra djur. Som vuxna behöver vi inte tillägna oss lika mycket nytt och vi blir också sämre på att lära in. De flesta förklaringsmodeller som vi fått med oss från barndomen och ungdomsåren fortsätter vi därför att använda så länge de fungerar hjälpligt för att hantera världen omkring oss. Men när det verkligen behövs ser vi till att förändra vårt sätt att tänka, oavsett hur gamla vi blivit.

Så har också jag med mig idéer om hur allting hänger ihop från min ungdom. Och det mesta av det har varit användbart för att förstå och hantera världen. Ibland har jag behövt justera något litet här och där i hur jag ska tolka och hantera olika situationer. Men på det hela taget har jag känt att jag förstått världen och vart den är på väg. Varit framtidsoptimist. Velat se mer av världen och lära mig mer om olika ämnen. Mer därför att det har varit roligt än för att det har känts nödvändigt.

Men de senaste åren har jag i tilltagande omfattning bekymrat mig över utvecklingen i Europa och i världen i stort. Inte minst efter valet i USA. Som idag när flera nyhetskanaler meddelar att den nya administrationen i Vita Huset tänker omfördela pengar från miljö och diplomati till krigsmakten. Men också allt det andra som har hänt i USA sedan den 20 januari. Som att media utmålas som folkets fiende och att invandrare i allmänhet, och de från vissa utpekade länder i synnerhet, misstänkliggörs. Och att just vårt Sverige pekas ut som ett skräckexempel känns ju bara absurt.

Och dessutom: Om det bara hade handlat om utvecklingen i USA… Men tvärt om finns det gemensamma nämnare med utvecklingen i de flesta i-länder just nu.

Det känns som om världen står inför några rejäla fartgupp på vår färd mot en bättre framtid. Det är de här strömningarna som finns just nu som känns så främmande och märkliga. Jag tror att det farligaste vi kan göra just nu är att dras med i de strömningarna, bromsa in helt och föra världen i en helt ny riktning: mot mer krig och mer miljöförstöring. Men att det näst farligaste vi kan göra är att låtsas som om de där strömningarna överhuvudtaget inte finns, eller att de inte betyder någonting, lägga i en högre växel och fortsätta som vanligt.

Jag undrar om vi har förmågan att sakta ner farten, ta in vad det är som vi står inför och ta oss förbi farthindren lite stilla och försiktigt? Eller om det måste bli en rejäl smäll innan vi kommer förbi det här?

Jag försöker hitta förklaringsmodeller. Vad är det som sker? Och varför händer detta just nu? Jag följer flödet på Twitter, läser tidningar, ser nyhetsklipp och googlar. Om historia, som om republiken Venedigs uppgång och fall som jag skrivit om här innan. Men också om händelserna i USA 1929 och i Tyskland 1939. Och om förhistoria och till och med vår arts uppkomst. Om ekonomi och statsvetenskap. Om negativ ränta. Om urbanisering och globalisering. Om digitalisering och automation. Om Mellanvästern och Kalifornien. Men utan att hitta några uttömmande svar på min grundläggande frågeställning.

Och ibland skrattar jag bara åt eländet. Försöker skoja till det. Och skriver saker på Twitter som det här:

”USA:s president är i själva verket en installation. Ett examensarbete på Konstfack. Sponsrat av Visit Sweden.

Allt annat är FAKE NEWS!

;)”

Och sen googlar jag igen.

Så om du undrar över att jag inte alls postar lika mycket på sociala medier nu som tidigare om resor, natur och fotografi eller lämnar lika många kommentarer på bloggar som tidigare, eller svarar lika snabbt på kommentarer här, så beror det just på detta att jag ägnar mig åt att försöka förstå vad som händer i stort. Och när jag har alla svaren, då lovar jag att jag ska berätta hur vi ska göra för att ta oss ur det här. ;)

Vägskylten på bilden fotograferade jag i Stonetown, Zanzibar.

2 kommentarer

Filed under resor

2 responses to “Vart är världen på väg? Klarar vi fartguppen?

  1. Ja, det är nog många som undrar vart världen är på väg. Du är bra på att sätt ord på det.
    Ser fram emot dina lösningar och svar. 😉
    /AnneMarlen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s