Category Archives: blogg

Har jag publicerat den här bilden förut?



Jag säkerhetskopierar bilder hit och dit men får ingen riktig ordning på bilderna ändå. Just nu kopierar jag bilder och videoklipp från min iPhone till datorn som sedan ska över till den externa hårddisken.

Utöver det systemet har jag Flickr som säkerhetskopiering av bilderna i mobilen. Det har fungerat utmärkt. Men just nu fungerar det lite knackigt av någon anledning som jag inte vet. Sedan de uppdaterade får någon vecka sedan måste jag logga in om och om igen och släpps oftast inte in. Dessutom tar det en evighet att säkerhetskopiera. Jag har fortfarande flera filmklipp från Tanzania i mobilen som jag inte lyckats föra över än.

Ett annat problem är att hålla reda på vilka bilder jag har och inte har publicerat på bloggen förut. Den här till exempel från en promenad i Bayern den 15 juli 2016. Har jag oublicerat den förut? Om inte borde jag ju göra det någon gång. Den blev ju faktiskt ganska fin.

5 kommentarer

Filed under blogg, flickr, fotografi, iPhone, resor

En liten film om det där fantastiska hotellet som klättrar på klipporna

Jag fortsätter att envisas med att lägga ut mina små filmer feån resor på Youtube. Trots att filmer som ses av ett eller ett par tusen personer när jag lägger ut dem via den här bloggens sida på Facebook bara når en handfull personer på Youtube. Min kanal där har exakt noll följare. Ändå envisas jag. Sen glömmer jag dessutom ofta att visa upp de små filmerna i bloggen. Som den här. Om nysiga Grand Hotel Tritone på Amalfikusten i Italien. Den har jag glömt visa upp här. Tills nu.

4 kommentarer

Filed under blogg, film, resor, sociala media, YouTube

En tillfällig lösning på bloggbildproblemen


I förrgår stötte jag på problem i mitt bloggande: Jag stötte i taket på 3 GB i bildbibliotek här på bloggen. Nu har jag plockat bort några dubletter och fått loss utrymme tillfälligt. Men hur gör jag framåt?

Jag bloggar nästan uteslutande via iPone och iPad. Oftast på tåget till och från jobbet. De bilder jag publicerar har jag oftast fotograferat med telefonen och redigerat i Instagram. Bilderna är då 2275 pixlar breda och höga. Det innebär att de är drygt 20 gånger större än de behöver vara för att visas på bloggen. Jag har nu skaffat en app som kan förminska storleken på bilderna. Den har jag använt för att förminska bilden ovan.

Det är också möjligt att publicera bilder på Flickr och länka därifrån.

Jag är nu nere på 95% av bildutrymmet och borde med de här åtgärderna kunna blogga minst något halvår till innan jag slår i taket igen. Men hur ska jag göra sen? Att köpa sig obegränsat bildutrymne här på WordPress.com är dyrt, ett par tre tusen kronor om året. Att höja ribban till 13 GB kostar 7-800 kr per år. Så som jag hittills bloggat har det varit gratis.

Ett alternativ till att uppgradera på WordPress.com är att skaffa en egen domän och använda ett webbhotell. Jag gissar att det kostar i ungefär samma storleksordning.

Jag vet inte om jag är beredd att betala för att blogga i en värld där det finns massor av kanaler för den som vill publicera sig gratis. Att sitta och jobba med att regelbundet rensa bort gamla bilder känns inte heller attraktivt. Att starta en ny blogg vart tionde år är ytterligare ett alternativt som känns lite trist eftersom jag gärna vill ha allt samlat…

Så hur göra?

Om himlen är taket så är jag snart där igen…

18 kommentarer

Filed under bilder, blogg

Blogga utan bilder? 

Jag har tydligen slagit i taket här. Jag använder en gratistjänst för att blogga men nu tillåter den inte att jag laddar upp fler bilder. (WordPress.com)  Inte hittar jag någon meny heller där jag kan gå in och plocka bort äldre bilder för att få utrymme för nya bilder. Suck.

Jag har snart bloggat i 10 år. Kanske dags att sätta punkt här? Eller ska jag blogga utan bilder?

För övrigt är det en mörk och grå morgon. Och mörkare lär det bli dag för dag. Ibland tappar man bara sugen…

16 kommentarer

Filed under blogg

Hotellet som klättrar på klippkanten – Grand Hotel Tritone

Solstrålarna målar landskapet levande med sitt mjuka, varma ljus. Solen har just klättrat över krönet bakom byn Praiano på Amalfikusten. Framför oss har vi den högsta rauk jag någonsin sett och ett vatten som skiftar i turkost, trots en ganska mörk havsbotten. Långt därnere, till vänster, syns en liten svart, eller kanske snarare mörkgrå strand. Anders står vid balkongräcket och fotograferar, det är hans 50-årsdag, den 29 september 2016. Han har fått den här resan i födelsedagspresent av mig. Och en bok om fotboll, lite choklad, lite lakrits. Och en eltandborste.

Vi anlände på eftermiddagen dagen innan till detta hotell som klättrar längs en bergvägg. Liksom klänger sig fast på branten. Uppe vid vägen, den berömda, slingrande bilvägen längs Amalfikusten, syns bara en skylt, en parkeringsplats och ett runt litet hus som visar sig innehålla en liten hiss. Den tar oss ner till receptionen.

Hotellet är fullt av hissar, korridorer, tunnlar och trappor. För att ta oss från hotellrummet till havet är det först en korridor och en hiss upp, sedan en korridor och en till hiss uppåt. Sedan en trappa upp och vi är tillbaka i receptionen. Härifrån tar vi en hiss ner, går genom en kortare tunnel och ut på en avsats där vi ser den vindlande trappan neråt. Men istället kan vi ta ytterligare en hiss, gå genom en tunnel och sedan gå i ytterligare en tunnel, den här löper längs med havet.

Väl framme finns en liten pool, solstolar och parasol, en restaurang (här äter vi spagetti vongole) och en badstege. Den lilla sand- och stenstranden får du antingen simma till (som vi gjorde flera gånger) eller balansera och promenera på stora stenar en bit längs havet.

Det är många stora stenar på botten också och vattnet är kristallklart, men det är inte så mycket växtlighet på botten. Vi snorklar och ser en hel del stim med fiskar. Barracudor och andra sorter som vi inte vet namnet på.

Det är varma kvällar och vi stannar vid havet och ser solen gå ner två kvällar.

Hotellet är mysigt och charmigt och det märks på många detaljer att det är byggt på 50-talet. Prisnivån hänger samman med att det ligger på den dyra Amalfikusten. Det här var det hotell jag hittade som varken var helt orimligt dyrt eller hade en orimligt hög andel missnöjda gäster. Och vi blev verkligen nöjda med det här unika stället.

Jag har sett ut många fler bilder som jag hade tänkt illustrera det här inlägget med, men jag tycks nu ha använt hela mitt tillgängliga bildutrymme här på bloggen och vet inte hur jag för att komma runt det… Näst sista bilden nedan har jag istället laddat upp på och länkar in från Flickr, men det känns som ett omständigt sätt. Dessutom har jag en automatisk uppläggning på Facebook när jag publicerar bilder där som jag inte heller vet hur jag kkommer runt. Teknikstrul…


Trappa - Grand Hotel Tritone



1 kommentar

Filed under blogg, resor

Bloggtorka?

Bloggtorka? Nja, jag vet inte. Jag har massor av idéer på nya blogginlägg. Det blir bara inte av. 

Jag fotograferar inte alls mycket heller just nu. Bilden ovan är ett enstaka undantag. Den är ifrån igår och Karlshamn. Jag fotograferade faktiskt ett par bilder på kantareller också igår. Men ändå. Få bilder alltså. Detta trots att jag fått tummen ur och sett till att få mobilkameran lagad igen. Vet inte vad det beror på. Kanske är det nån fas bara. Vi får väl se.

2 kommentarer

Filed under blogg, fotografi

Kan klickjakt och substans förenas?

När jag går igenom gamla inlägg här i min blogg blir jag fundersam över om det går att förena klickjakt med substans. Jag ser i vart fall att jag själv misslyckades rejält under en period.

Av någon anledning som jag inte vet visas inte längre mina senaste bilder på Instagram i högerspalten här på bloggen. Antagligen är det någon uppdatering av Instagram som bloggplattformen jag använder inte har hängt med i. Problemet har hängt i i flera månader nu. Hoppet om att WordPress.com någonsin ska fixa det minskar. Mina senaste bilder från Flickr som visas i högerspalten är uppladdade för över ett år sedan. Det är dock helt och hållet mitt eget fel.

Det finns alltså anledning att fundera på att möblera om i högerspalten. Jag har därför funderat på att flytta upp kategorimolnet högre upp. Den där ansamlingen av ord som fått olika storlek beroende på hur ofta jag bloggat om ämnet. Det är bara ett aber. Kategorin ”uncategorized” dominerar helt. Och det ser ju inte så begåvat ut.

Att det är så beror i sin tur på att allt det som jag en gång bloggade på Aftonbladet Blogg (2007-2011) och som är importerat till den här bloggen saknar kategorier. Jag går därför igenom gamla inlägg och kategoriserar i efterhand. Det är en intressant upplevelse.

Jag har hittills traskat bakåt från juni 2011 till den siste oktober 2010. Nu, i senaste omgången, handlar det om november och december 2010 som jag gått igenom och kategoriserat. Det var under november det året många bilder från Egypten och i december många bilder fotograferade med den då nya systemkameran. Många på jultemat. Men en sak slår mig: Hur många, hur korta och för det mesta meningslösa inlägg men med catchiga rubriker jag skrev vid den tiden. Och det kan inte hjälpas. För även om jag inte tyckte då att det jag sysslade med var klickjakt så ser det ut så, så här långt efteråt. Och jag tänker på hur lätt det är att dras med och låta sig styras av siffrorna från bloggstatistiken.

Jag tror att alla som bloggar vill ha läsare. Den som skriver bara för sin egen skull har ju ingen anledning att posta texterna på nätet. Även om det är enkelt att sätta upp en blogg idag så är det ännu enklare att låta bli. Och bara skriva för mobilens anteckningsblock.

Men när jag tittar tillbaka på mina gamla inlägg undrar jag om det ens är möjligt att kombinera denna önskan om fler läsare med en annan önskan: den om mer substans i texterna.

Är det ens lönt att försöka? Vad tror du?

Bilden ovan är föreställer ett fönster på Karlshamns museum. Den har inte mycket med texten att göra mer än att det precis som de värsta klickjagande rubrikerna utmålar någonting annat än det som verkligen är.

3 kommentarer

Filed under blogg

Wow! Målgång i #blogg100


Idag är det, om jag har räknat rätt, målgång i #blogg100. Och jag har postat inlägg varje dag i 100 dagar. Wow! Så här i efterhand känns det som att det var en lätt sak att göra. Men då får jag påminna mig själv om att jag de två gånger jag tidigare försökt faktiskt har misslyckats med att gå i mål med utmaningen. Så lätt är det inte. Tvärtom är det lätt att missa nån dag. Så. Visst har jag och alla andra som gått i mål med detta varit duktiga? 

Sen om mina farhågor kom på skam eller besannades tycker jag att vi funderar på en annan dag. ;) 

6 kommentarer

Filed under blogg

Jag tänker att jag ska skriva om att resa med barn till Paris

Jag tänker först att jag ska skriva ett blogginlägg om några lite ovanligare resmål i Europa. Jag plockar ut datorn på altanen för att leta efter bilder från de tänkta resmålen men fastnar på bilder från Paris. Det är en ljummen kväll här hemma i Karlshamn i juni 2016 och jag bläddrar bland bilder från augusti 2011. Jag tror att det är varmare här idag än det var där då, men det var ändå fina sommardagar. De också. 

Så. Jag tänker om. Jag tänker att jag ska skriva om att resa med barn till Paris. Att du inte behöver vara rädd för att ta med barnen till storstäder. Ni kan se på ”alla” sevärdheterna bara ni tar en paus ibland och tar en glass vid Sacré-Cœur eller en Crêpe au Chocolat i Jardin du Luxembourg. Att det finns massor av kul saker för barn att göra utöver Disneyland, som att besöka en vanlig parisisk lekplats eller titta på frihetsgudinnan och låtsas att ni är i New York. Och just då nämner min sambo översvämningen som pågår i Paris just nu och som jag hade missat. Och jag tittar på bilder från Instagram och ser hur platsen runt frihetsgudinnan är dränkt i vatten. Och då känner jag att det kanske inte riktigt är läge för att skriva det där inlägget just nu. Men vad ska jag då göra med de där bilderna jag plockat fram?

Så jag postar dem ändå. För det blir nog ändå inte så mycket helt av något annat blogguppslag just ikväll…

#94 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under blogg, resa med barn, resor

Besök 


Idag har vi långväga besök. Vi har besökt Ronneby. Brunnsparken och  Brunnsskogen med doftträdgård, Japansk trädgård (bilden) där det kom en regnskur och Trollsjön där skvattram blommade. Och så besökte vi naturum och åt lunch på kafé Mandeltårtan. Men vore det inte för att jag deltar i en utmaning som heter #blogg100 och går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar så hade jag hoppat över att skriva det här.

#89 i #blogg100

1 kommentar

Filed under Blekinge, blogg, livet

När sociala media blir en del av ekorrhjulet


Sociala media ska vara ett nöje. Något vi ägnar oss åt för att det är kul. Men om det börjar kännas som en del av ekorrhjulet? 

Blommor på ett cafébord på jobbets café Utsikten. Fångade i flykten när jag hämtar ännu en kopp te. Möten ska planeras. Ett teaineeprogram också. Ekorrhjulet snurrar. Det är så vår tillvaro fungerar. Arbetslivet är en del av den. En viktig del på så många olika sätt. Men de flesta jobb har en tendens att i en eller annan fas mest av allt likna ett ekorrhjul.

Som kontrast mot det har vi fritiden som vi mer eller mindre fritt förfogar över själva. Som vi fyller med familj, vänner och fritidsintressen. Och det är där nånstans som de sociala medierna kommer in i bilden. De är utmärkta verktyg för att hålla kontakten med vänner och bekanta. Arenor där du kan ägna dig åt dina olika intressen.

Men när du är för aktiv på för många plattformar samtidigt: blir inte då de sociala medierna ett ekorrhjul i sig? Kommentarer ska besvaras på bloggen, Instagram och Facebook. Flöden ska bläddras igenom. Inlägg ska gillas och kommenteras. Du ska lägga upp eget nytt material i alla olika kanaler…

Är det inte då du borde ta ett steg tillbaka för att betrakta på avstånd och ställa frågan: ”Vad håller jag på med egentligen?”

Hur gör du för att undvika att sociala media blir en del av ekorrhjulet?

#85 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under blogg, mitt jobb, sociala media

Om det vore så lätt! 



Tankar far runt som pingisbollar i huvudet. Att blogga borde inte vara svårt. Det är väl bara att fånga nån av de där bollarna och sätta ner den på pränt?

Om det vore så lätt! 

Jag skulle kunna skriva om allt som blommar nu. Om äppelblom, hägg och syren. Men det har jag ju redan gjort. Jag skulle kunna skriva om alla resor jag ännu inte beställt eller ens bestämt. Men det har jag också skrivit om. Jag skulle kunna skriva om alla objektiv till kameran som jag skulle vilja ha men inte orkat beställa. Jag skulle kunna skriva om alla sociala medier jag inte hinner med som jag skulle vilja. Jag skulle kunna skriva om livet som rinner som sand mellan mina fingrar. Jag skulle kunna skriva om vädret som kunde varit bättre men också om att regnet behövs. Jag skulle kunna skriva om 7 öar i Grekland som du måste se innan du dör.

Men inget av det där vore nyskapande och fräscht. 

Tankar far runt som pingisbollar i huvudet. Men jag dissar varenda en. Ingen enda är värd ett eget blogginlägg.

#77 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under blogg, livet

Var den här bloggen min 40-årskris?


Halloj världen! Det här är historien om min blogg. En 40-årskris? Ja, så var det nog. Låt mig berätta: 

Den här bloggen har förvånansvärt många sidvisningar. Det är jag glad och tacksam för. Det är ju liksom inte så mycket mening att skriva om ingen läser. Däremot tror jag inte att min blogg har jättemånga läsare i betydelsen personer som ständigt återkommer till bloggen för att läsa. Som bara inte kan låta bli att återvända. Exakt hur många sådana läsare en blogg har kan i och för sig inte – så vitt jag vet – utläsas ur statistiken. Men ändå. Jag tror inte att jag har många. Om ens några. 

Det är inte så svårt att förstå varför. Jag har nämligen inget viktigt att berätta och det är jag till stor del tacksam för. Den som har något viktigt att berätta har nämligen nästan alltid något väldigt hemskt och väldigt nära inpå att berätta om. Antingen det eller exempellös framgång på något område. Det senare hade jag så klart i och för sig gärna haft, men det är inte så enkelt att ordna. Särskilt när du inte ens vet vilket inom vilket område du skulle haft möjligheten att bli så där extremt väldigt framgångsrik.
Min blogg började jag inte heller skriva därför att jag trodde mig ha något viktigt att berätta. Istället började den som en försiktig förhoppning om karriärbyte.

Så här i efterhand är det en händelse som ser ut som en tanke att jag började blogga i våren 2007, bara tre månader efter min 40-årsdag.

Var bloggen min 40-årskris? Så här i efterhand: Ja, så var det nog. Men så såg jag det inte då. Så klart.

Istället tänkte jag att ett karriärbyte skulle vara ett sätt att kunna byta jobb utan att behöva pendla när barnen var små. Jag hade haft samma jobb i tio år och kände att det var dags att byta. Men jag jobbade deltid, 50 % om jag minns rätt. Minstingen var bara ett drygt år. Utbudet av arbetstillfällen i Karlshamn för miljöingenjörer som dessutom aldrig jobbat som det utan istället som byråkrat och sedan som chef och som dessutom jobbade deltid var inte precis fantastiskt. Om man säger så.

Så då tänkte jag – och det är här 40-årskrisen kommer in – den antas ju som bekant handla om vad du gjort av ditt liv och dina drömmar och vad du ska göra av den tid du har kvar – att det kanske var läge att ta tag i ungdomsdrömmen att bli reseskribent istället. Det handlade inte så mycket om att jag ville resa väldigt mycket mer än jag ändå gjorde – jag hade ju småbarn då. Utan mer om att jag ville skriva om resor. Och kunna få betalt för det. Jobba hemifrån.

Och egentligen började det med en insändare till resemagasinet Vagabond. Jag skrev om hur de marknadsförde sina reseskrivarkurser som en möjlighet att bli skribent för tidningen. Och att jag aldrig har trott ett ögonblick på det där. Hur många skribenter kan de behöva? Istället för att vänta på att insändaren eventuellt skulle publiceras (den kom faktiskt in i tidningen samma sommar) så funderade jag vidare. Om det tidigare varit så att det du behövde för att bli reseskribent i första hand var kontakter och dessutom helst en journalistutbildning så fanns nu möjligheten att publicera sig själv direkt på nätet.

Tänkt och gjort. Jag började skriva en reseblogg på dåvarande Aftonbladet Blogg. I början hette den ”0067 Ingers reseblogg”. Namnet var så tillkrånglat att jag inte ens orkar redogöra för hur jag tänkte där.

Vagabond hade vid den tidpunkten 16 000 unika besökare på webben varje vecka enligt deras egna uppgifter. Jag tänkte att om jag nådde det dubbla så skulle det kanske vara möjligt att få en egen spalt där eller i Aftonbladet Resa. Inte för att jag trodde att det går att försörja sig på en spalt i veckan. Men det kunde ha varit en början.

Jag fick aldrig den där tesen testad. Min blogg har aldrig haft så många sidvisningar på en enstaka vecka ens. Som mest har det nog varit tre, fyra tusen. Det är mycket det också. Jag vet. Men inte tillräckligt. Långt innan jag var uppe i de siffrorna hade jag insett att bloggen växte för långsamt för att det där målet någonsin skulle vara möjligt att nå. Och så fick jag heller aldrig några erbjudanden om att skriva mot betalning. Riktig betalning. (Lurendrejare däremot.) Dessutom hade jag insett att den ursprungliga tanken att skriva enbart om resor inte höll.

Så den där tanken om karriärväxling för att kunna sitta hemma och jobba genom att skriva om resor när barnen var små föll alltså ganska snabbt. Och åren gick, så småningom började pojkarna skolan och jag fick jobb på annan ort och började, trots allt, pendla. Ändå har jag fortsatt blogga. Mest för att det är roligt att hålla på med ord och bild.

Om ett år, strax efter att jag fyllt 50 (peppar, peppar) fyller den här bloggen 10 år. Kanske är det dags att sätta punkt då? Och istället gå in i en 50-årskris? Hur ser förresten den kvinnliga 50-årskrisen ut? Inte skaffar vi väl oss cabbe eller motorcykel? Det är i vart fall inget jag planerar. Kan jag lugnt säga. Men hur förväntas jag då krisa? Nån som vet?

#73 i #blogg100

12 kommentarer

Filed under blogg, livet

Statistik för den här bloggen

Såg en fråga i en grupp på Facebook om statistik för resebloggar. Hur ska du räkna? Per vecka eller per månad? Frågan gällde den statistik som ska anges till samarbetsparter av olika slag: annonsörer, sponsrade inlägg, sponsrade länkar eller bjudresor till exempel. 

Själv har jag inte gett mig in på samarbeten än eftersom jag inte känner att jag har tid. Just nu fokuserar jag på annat runt bloggandet. Som att skriva och läsa blogginlägg och samtala kring bloggandet på sociala medier.

Men statistik är spännande och jag kollar ofta den statistik som wordpress.com förser mig med. 

En sak som är tydlig är att sedan jag gick med i utmaningen #blogg100, att publicera ett inlägg om dagen i hundra dagar, har statistiken gått ner. Jag vet inte om det mest beror på sjunkande kvalitet när jag skriver ofta eller om det beror på att jag får mindre tid att posta länkar till blogginläggen i olika sociala medier. Hur som helst såg jag samma mönster förra året. Jag tänker ändå försöka klara den här utmaningen. Det är lite det att utmana mig själv att skriva även när andan inte faller på som är utmaningen. Som en del i att utveckla mitt skrivande. Jag gör det alltså inte för att få fler läsare på kort sikt utan för att bli en bättre skribent på längre sikt. Om det sen fungerar så återstår väl att se.

En annan sak som är tydlig är att sedan bloggen nystartade på wordpress.com i maj 2011 så ökade antalet besökare och sidvisningar år för år till och med 2014. Sedan sjönk det tillbaka något. Tror på att det beror på att jag orkade blogga ovanligt sällan andra halvåret 2015. 

Men hur många besökare har jag då per vecka eller månad? Ja, det beror ju på vilken vecka eller månad jag ska räkna… Se diagrammen nedan. 


#59 i #blogg100

14 kommentarer

Filed under blogg

Ett blogginlägg 


Glömde nästan bort att blogga idag. Deltar ju i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i hundra dagar. Blogg100. Men här är i alla fall ett inlägg! Med en tidigare opublicerad morgonbild från tidigare i veckan. Typ i förrgår.

#53 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under blogg

Laddar med bilder från Vattenriket 

 
Eftersom jag är på konferens i Göteborg idag och imorgon och eftersom jag deltar i utmaningen Blogg100 som går ut på att publicera ett blogginlägg varje dag i hundra dagar så har jag tidsinställt det här inlägget i förväg. Det är skrivet igår kväll under tågresan upp till Göteborg.

Och jag laddar det med några bilder från Vattenriket i Kristianstad, en oas av häftig natur på lunchpromenadavstånd från jobbet när jag är på hemmaplan. Och inte i Göteborg.

  

2 kommentarer

Filed under bilder, blogg, Kristianstad, mitt jobb, natur, världen

Manly får vänta några dagar till



Det är måndag morgon, dagen pi. Men det där funkar ju egentligen bara med amerikanskt datumformat: 3/14. Här i Sverige är det ju 14/3. Släpper det. Sitter på tåget och funderar på vad jag ska blogga om. Deltar i en utmaning att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. För att få det att fungera skriver jag på vardagarna inläggen under tågresan till jobbet. Men idag vill det sig inte riktigt.

Trots att jag är rejält morgontrött är det egentligen inte svårt att skriva. Orden flödar på med någorlunda lätthet. Om det blir bra är en annan sak. Det svåra är ofta att välja ämne. Huvudet är oftast fullt med alla möjliga tankar. Som idag. Kent har annonserat att de ska lägga ner. Så får då 90-talet ett slut till slut, tänker jag. Men jag gillar Kent. Inget ont om dem. 

Men mitt huvud är mest fullt av Sydney och då särskilt Manly, som är en förort till staden och har flera jättefina stränder.  Men jag är fortfarande inte färdig med ett rimlgt urval av bilder till det blogginlägg jag tänkt skriva. Har inga rktiga kanonbilder men massor av halvbra. I Sydney är det just nu höst och runt 25 grader. Men på mina bilder är det december 2012 och januari 2013 och sommar. Det jag ska skriva om är vad du inte får missa när du besöker Sydney. Men jag har mest bilder från Manly. Du får i och för sig inte missa Manly när du är i Sydney. Absolut inte. Det får nog bli ett eget inlägg om Manly också så småningom. Men det får vänta. Förmodligen inlägget om Sydney också. 

För denna veckan ska jag prata inför ett par-tre hundra personer på en konferens i Göteborg och jag tänker att mina blogginlägg de närmaste dagarna kommer att handla om det. Fattar inte varför jag tackade ja till detta när jag inte alls tycker om att stå och prata inför så många människor. Eller jo, jag vet varför jag tackade ja, men det får jag återkomma till en annan dag. För nu lämnar tåget Fjälkinge och närmar sig Kristianstad och det börjar bli dags att ta itu med ännu en arbetsdag istället för att dagdrömma om ett blogginlägg om Manly. 

Bilden föreställer den största av stränderna i Manly.

#14 i #blogg100

6 kommentarer

Filed under blogg, resor

Nöden har ingen lag – en toalett i Dubai

 
Det här inlägget skulle ha handlat om något helt annat. Men nöden har ingen lag. Så det fick bli till ett inlägg med några foton från en toalett i Dubai istället. Med toalettselfie och allt.

Jag är med i utmaningen #blogg100 där ett blogginlägg ska produceras varje dag. Idag har jag egentligen samlat på mig material till ett annat blogginlägg. Om Sydney. Som har vuxit till minst tre stycken blogginlägg. Men det är bara ett litet problem. Inget av dem är i närheten av färdigt. 

Medan jag samlade på mig bilder  ur mitt bildarkiv från Sydney sprang jag på några bilder från Dubai.

Det är minsann inte så ofta jag fotograferar inne på toaletter. Inte ens toalettselfies. Selfies är ju i och för sig överhuvudtaget inte riktigt min grej. Men den här toan på Arabian Tea House Café i gamla stan i Dubai tyckte jag var så charmig att jag samlade på mig några bilder. 

Och de fick bli till dagens blogginlägg och så får jag återkomma till Sydney senare i veckan.

 #13 i #blogg100

1 kommentar

Filed under blogg, resor

HUR HÖGT MÅSTE JAG SKRIKA FÖR ATT DU SKA KLICKA PÅ LÄNKEN??!!!

Rubriken här ovan är ett test. Om jag skriker riktigt högt i rubriken? Med versaler och flera utropstecken. Om jag riktigt flaxar med vingarna? Om jag skriker och är jättearg!!! Trillar det då in fler läsare än annars när jag sedan postar länken i sociala medier? På sitt sätt hoppas jag att det gör det, eftersom det skulle ge mig rätt i mina teorier. Men egentligen önskar jag ju att jag inte hade rätt i de teorierna. Men tyvärr är jag ganska säker på att jag har rätt ändå, även om just den här rubriken inte skulle visa sig vara tillräckligt skrikig för att märkas i flödet.

Under alla de år jag bloggat och varit aktiv på sociala medier har det varit uppenbart att det inte är det lågmälda och resonerande som väcker intresse. Mjuka formuleringar som ”skulle det kunna vara så här?” eller balanserade uttalanden som ”å ena sidan” och ”å andra sidan” gynnas inte av de sociala mediernas algoritmer. 

Nej. Om du ska synas och höras ska det vara mycket känslor. Gärna ilska. Helst personpåhopp. Jag har själv provat på det där en gång för många år sedan. Jag valde att kritisera en toppbloggare just för personpåhopp. Men det var rätt så genomskinligt att mitt inlägg i själva verket också var ett sådant påhopp. Den dubbeltydigheten var det ingen som noterade. Men många tog ändå toppbloggaren i försvar. Visst gav det läsare till min blogg. Och visst var det roligt att se läsarstatistiken. Så jag skrev nåt till inlägg i samma stil innan jag tänkte till och tog bort de där inläggen. Det är möjligt att det ger läsare. Men är det jag? Är det den person jag vill vara? En som skriver arga personpåhopp på nätet? Jag valde en annan väg. Sen fick det gå hur det ville med bloggstatistiken.

Men jag har funderat mycket på det där. Och tycker mig se samma mönster på till exempel Facebook: Det är många gånger det högljutt arga som tränger igenom. Som får kommentarer och gynnas av Facebooks algoritmer. Eftersom det som kommenteras mer visas för fler. Och på så sätt förstärks vår naturliga nyfikenhet på ilska och gräl så att vi får oss mer sånt till livs än vad vi nog innerst inne vill ha. Är det inte så att denna vår nyfikenhet på ilska och gräl har till syfte att vi ska lära oss att undvika tråkiga situationer själva? Men i händerna på de sociala mediernas konstruktion tycks denna nyfikenhet istället driva oss mot mer gräl och hårdare ord?

Jag är likadan själv. Ser jag några gräla på Twitter följer jag tråden tillbaka för att ta reda på vad det handlar om. Däremot undviker jag oftast att lägga mig i. Och uppfattar jag någon som ovanligt grälsjuk, kanske anar jag till och med att grälandet är en avsiktlig metod att väcka uppmärksamhet, då avföljer jag den personen till sist. Men ofta noterar jag att just de personerna är de som lyckats tränga igenom bruset och har många följare. Ilska tycks fungera som metod i sociala medier.

Och jag är orolig för vad det här gör med samhällsklimatet? Med samtalsklimatet. Är det verkligen mer ilska och gräl vi vill ha? 

Själv föredrar jag det lågmälda och resonerande. Och försöker gynna det i mina flöden. Men det är inte alltid så lätt att veta hur jag rent praktiskt ska agera för att överlista algoritmerna i de här delarna.

Bilden: En gås i Vattenriket i Kristianstad skriker ilsket och flaxar med vingarna.

Inlägg #3 i #blogg100.

11 kommentarer

Filed under blogg, sociala media

#Blogg100 riskerar att motverka sitt syfte

  Jag har anmält mig till #blogg100 i år igen. Utmaningen som går ut på att blogga ett inlägg varje dag i 100 dagar. Jag gör det för utmaningen. Jag gillar utmaningar! Och för att jag har misslyckats två år tidigare med att gå i mål. Jag vill gärna visa mig själv att jag kan få det att fungera. Tredje gången gillt! Däremot tror jag inte att de syften som anges ligga bakom #blogg100 kommer att uppnås. Tvärtom faktiskt. Låt mig berätta varför.

Blogg100 genomförs för femte året i rad och för min del är det, som sagt, tredje gången jag försöker. 2014 bloggade jag 64 inlägg innan jag gav upp. Förra året blev det 51. I båda fallen hade jag dessutom när jag gav upp haft någon eller några överhoppade dagar. Vilket inte är tillåtet. Reglerna för utmaningen kan du läsa mer om på Bisonblog. Utmaningen startar imorgon, den 1 mars.

Som syfte bakom utmaningen anges bland annat att den gör skillnad, framförallt för deltagarna, men också lika mycket för läsarna. Och det är ju alldeles sant. I och för sig. Frågan är bara om #blogg100 gör skillnad åt rätt håll? 

Ska du uppdatera en blogg varje dag riskerar du att hamna i ett läge där många inlägg blir korta, slarvigt skrivna och om andra ämnen än det som är bloggens egentliga nisch. Uppfattas det verkligen som positivt av läsarna?

För den som har en glest uppdaterad blogg kommer den få nytt liv igen. Men för oss andra? Vilken är nyttan med sju inlägg per vecka istället för kanske tre eller fyra. Särskilt då om de extra inläggen, och några av de andra dessutom, håller lägre kvalitet än annars? 

Fredrik Wass som ligger bakom utmaningen menar att den som deltar kommer att få nya läsare och att de kommer att återvända oftare. Själv är jag mycket tveksam. Tidigare år när jag har deltagit har jag inte sett nån direkt positiv påverkan på besöksstatistiken. Å andra sidan har jag ju inte gått i mål med utmaningen heller… Och jag ser faktiskt en risk, som jag varit inne på förut, att tätare uppdateringar kan leda till en spretigare blogg med sämre kvalitet. ”För att Du Du kommer att hitta saker att blogga om som du inte ens visste fanns”, som Fredrik själv skriver. Så har jag nog, om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv  känt att det har blivit tidigare år. Och det kan i värsta fall istället leda till färre läsare. Jag ser det som en utmaning i sig att undvika korta inlägg, spretigare ämnesval och lägre kvalitet. 

Blir jag då bättre på att skriva genom att skriva oftare än annars? Vi får se. 

Tiden är knapp och annat riskerar att bli lidande. Kommer jag till exempel att hinna med mina flöden på sociala medier så som jag vill? Kommer jag att läsa färre blogginlägg än i vanliga fall? Trots att det tänkta syftet borde vara att jag läser fler? 

Familj, jobb eller träning tänker jag bara inte låta bli lidande. Det är en utmaning att få tiden att räcka redan i vanliga fall. Jag pendlar med tåg och det är oftast då jag skriver. Under #blogg100 kommer en än högre andel av min pendlingstid till att skriva blogginlägg. Annars går ekvationen inte ihop.
Däremot hoppas jag så klart på att hitta gemenskap bland andra bloggare som deltar i utmaningen. 

Och jag tänker verkligen göra ett försök att få till 100 intressanta inlägg på 100 dagar. Det är en utmaning jag bara inte kan låta bli att ge mig in på.

Leder trappan uppåt eller nedåt? Det sitter i betraktarens öga. Och det beror på vad du väljer att använda den till. Fotot ovan är från Rådhus Skåne i Kristianstad.

7 kommentarer

Filed under blogg, sociala media