Category Archives: mitt jobb

Det hjälper att kunna se hur vackert Kristianstad är!


Det är tufft på jobbet just nu. Men Kristianstad är bra vackert ändå!

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Den som någon gång besöker Kristianstad får inte missa solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte kvälllar som är så vindstilla att vattnet ligger spegelblankt.

Men på jobbet är det väldigt mycket att göra den här våren. Ett debiteringssystem som krånglar och där projektledaren slutat. Vilket inneburit att jag blivit tvungen att rycka in som projektledare själv.

Samtidigt är fler nyckelpersoner på väg att sluta och med anledning av det ändrar vi vårt sätt att arbeta, justerar i organisationen och rekryterar på vakanser. Det är heller inte helt enkelt att hitta rätt person till lediga jobb i min bransch.

Och nu ska lönesamtal hållas och löner sättas och budgetförslag tas fram just i den här perioden. Det är ingen överaskning. Så är det varje år. Men det brukar inte vara så trångt i övrigt. Jag har till detta sedan tidigare tagit på mig att läsa exjob för en tävling som branschorganisationen ordnat. Detta tog jag på mig innan jag visste hur det skulle bli i den här perioden. Sista exjobbet måste därför läsas i helgen.

Sedan ska vi gå igenom miljörapporter, skriva under och skicka in. Föredrag om olika ämnen ska förberedas och hållas. Därtill ska investerinstakten ökas.

Därför var det skönt att det var så fint väder när jag lämnade jobbet igår kväll efter att ha jobbat över. Vacker solnedgång. Först passerade jag det karakteristiska sekelskifteshus som numera är hotell men från början var bank. Sen tog jag en sväng ner om ån innan jag gick för att simma på Tivolibadet.

Idag vaknade jag trots simningen ändå 02:20 med huvudet fullt av debiteringssystem. Kunde inte somna om. Gick upp 03:30. Jobbade vid köksbordet och på tåget. Kom till jobbet klockan 7. Lämnade 17:30. Knappt tid för raster.

Det finns inget annat sätt än att ta oss genom det här. Men hur gör vi?

Hur åt våra förfäder mammut? De åt dem en tugga åt gången. (Tills alla tagit slut.)

Hur gör du för att vandra 1000 mil? Du tar ett steg i taget.

Jag ska gå hel ur det här. Vi ska alla gå hela ur det. 

För min egen del hjälper det att ha förmåga att se det vackra i tillvaron. Hur vackert Kristianstad är!

Och vädret var fint idag också. Må solen skina på er alla i helgen! 



5 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne

Kristianstad, Helge å och naturumbron


Jag har jobbat i fem och ett halvt år i Kristianstad nu. Det har blivit många foton på solnedgångar vid Helge å genom de här åren.

Flest bilder blev det faktiskt i början. Då hade C4 Teknik, där jag jobbar, sitt kontor på Björkhem och när jag någon eller ett par kvällar i veckan gick för att simma i Tivolibadet brukade jag promenera längs Helge å. Numera blir det oftast att jag går direkt från Rådhus Skåne, där vi nu är, till badhuset utan att göra någon omväg via ån. Det är synd. Jag missar nog många fina solnedgångar på det viset.

Bilden ovan är ifrån mars 2015. Då hade vi redan flyttat in till stan sedan ett år. Den föreställer Helge å och bron till naturum. En annan, och mycket snarlik, bild från samma bildserie såg jag användas i ett bildspel som kommunens ekonomidirektör visade på ett viktigt möte i förra veckan. Han vet knappast att det är jag som är fotografen. Så det var nog inte för att jag skulle vara med på mötet som bilden valdes ut.

Hur bilden nådde kommunledningskontoret från början vet jag. Jag hjälpte vår då nya kommundirektör med att sätt ihop ett bildspel om ”Kristianstad och vattnet – en komplicerad kärlekshistoria” inför en konferens där hon skulle tala i ämnet på höstkanten 2015. Men att bilden fortfarande används i andra sammanhang visste jag inte. Så det var en glad överaskning. :)

Och sist ett tips till dig som besöker Kristianstad som turist: missa inte solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte om du är på besök en vindstilla kväll.

4 kommentarer

Filed under Kristianstad, livet, mitt jobb, resor, Skåne

Hurra för en makalös manick! UV-ljus på vattenverket i Åhus

Den startade på ett kick, UV-ljusanläggningen i Åhus vattenverk. Stort tack till alla inblandade! 

Lämna en kommentar

Filed under mitt jobb

Jo, jag är deprimerad på riktigt, men hoppas på ljuset

Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller en blogg som handlar om mig som person. Det är ändå i det gränslandet jag hamnat i mina senaste inlägg. Utan ett fungerande själv och utan en fungerande värld är det ingen mening med att skriva om resor och utflykter i naturen och övriga omgivningar. Därför kommer ännu ett inlägg där jag bearbetar det som händer just nu.

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag har plötsligt, från en dag till en annan, fått svårt att sova på nätterna. Det började natten mellan den 12 och 13 oktober. Det som utlöste det är arbetsrelaterat. Men egentligen borde jag inte alls reagera så här starkt på det. Inte på långa vägar. Jag behöver reorientera mig i ett nytt landskap. Mitt sätt att göra det är att försöka förstå. Se logiska samband, logiska förklaringar och logiska lösningar. Men så är det alltid. Saker förändras hela tiden. Och jag försöker förstå. Det är inget nytt under solen.

Dessutom. Du löser inga problem genom att ligga vaken på nätterna och fundera. Jag har allrid förut haft lätt att koppla bort jobbet och koppla av. Plötsligt har jag inte det längre. Jag vet inte om det är åldern. Kanske. Jag har skrivit förut om att det här kan vara min 50-årskris. Jag vet inte. Men jag vet att jag har börjat tvivla på min intelligens. Har jag börjat bli dement? Fungerar inte hjärnan längre? Det har gått så långt att jag börjat göra IQ-tester på nätet. Men resultatet av dem visar inte på några brister där. Tvärt om. De visar att jag fungerar ungefär som jag alltid gjort i det avseendet. Jag tänker logiskt rätt men lite långsamt. Jag hinner aldrig med alla uppgifterna i testerna men de jag hinner har jag löst på rätt sätt. Och trots långsamheten i tanken är mina IQ-siffror ändå riktigt bra. Det är en klen tröst. Något känns ändå fel. Och det känns som att det felet sitter hos mig. Men var? Jag kämpar vidare med att försöka förstå den delen av problemet. Kanske är det bara hjärnspöken? Jag börjar faktiskt tro att jag är lätt deprimerad på riktigt. Jo, det är nog så det är.

Efter den 9 november har ett annat problem seglat upp som ännu viktigare även för mig än mina personliga förmågor och eventuella oförmågor i relation till min närmaste verklighet. Ett ännu större mörker. Dock är det något som jag har betydligt mindre möjlighet att påverka. Och som jag därför borde släppa helt men inte kan. Det handlar om utvecklingen i världen. Och då särskilt den på andra sidan pölen. Jag hade sett fram mot att de på den sidan Atlanten för första gången skulle få en kvinnlig president. Det skulle i sig vara ett stort steg för jämställdheten. Dessutom vore det ett stort framsteg att de fick två demokratiska presidenter i rad. Ett steg framåt för logik, vetenskap, jämlikhet, frihetlihet och miljön. Inte minst för klimatet på den här planeten. Som du vet blev det inte så. Min värsta farhåga besannades. Att opinionssiffrorna skulle visa sig vara lika fel som i många andra sammanhang på senare tid. Också det som händer i USA håller mig nu vaken på nätterna.

De här utnämningarna som görs på viktiga befattningar till Vita Huset nu och som signalerar att Darth Vader håller på att ta över där. Vilket mörker! Men om de är Rymdimperiet, vilka är då vi? Och vilka är det som vinner på slutet? Jo. Vi är tvillingarna Luke och Leia. Det är vi som vinner. Vi måste tro på det!

Det känns nämligen som att det står och väger nu. Det som hänt i USA kan också hända här hemma om vi inte agerar rätt. Bilden här ovanför är från fina Karlshamn som jag råkar bo i. Den föreställer utvandrarmonumentet. Många svenskar emigrarade en gång till Amerika. Många av dessa for iväg med båt från just Karlshamn. På sockeln till statyn kan man läsa Wilhelm Mobergs ord: ”I hemlandet har deras utvandrings äventyr ingått i sagan och legenden.” Numera är Sverige ett land fler vill komma till än lämna. Vi har blivit ett invandringsland istället för ett utvandringsland. Det beror på att Sverige är ett bra land att bo i. Men vissa vill sprida en annan bild. En mörkare bild. De vill överföra detta sitt inre mörker till oss andra och få oss att tro att detta mörker bör mötas med mer mörker. De vill få oss att tro att ett auktoritärt förbudssamhälle kommer att göra oss fria. Att okunnighet är styrka. Det är som i Orwells 1984. I USA har 2016 redan tagit ett rejält kliv mot ”1984”. Vi får inte låta dem vinna här också! Men hur gör vi?

Jag läste en kolumn i DN nyss under rubriken ”dags att lämna depressionen och kämpa för demokratin”. Där skriver Wolodarski att hittills har våra traditionella institutioner svarat på Trumptendenserna i debatten genom att retirera och närmast tystna . Och han skriver vidare att de allra flesta – utom de nya auktoritära och nationalistiska rörelserna – har underskattat kraften i de sociala medierna.

”Om du är uppgiven över hatet och hoten på nätet, säg emot och uppmuntra samtidigt dem som står för något annat. Dela, kommentera och gilla deras inlägg. Om många agerar så kommer det att göra stor skillnad, och ge en mycket mer rättvisande bild av vad de flesta svenskar står för.”

Jag tror på det där. Vi måste försöka hoppas på ljuset. Låta de positiva berättelserna om jämlikhet, invandring, vetenskap och miljö ingå i sagan och legenden genom att sprida det som bidrar till det positiva historieberättandet till våra vänner och bekanta. Jag ska försöka göra så. Dela det positiva som jag just gjorde här och nu. Gör det du också. 

16 kommentarer

Filed under livet, mitt jobb, personligt, Samhälle och politik, sociala media

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

Nu startar vi ett traineeprogram inom VA


På jobbet har jag anställt två stycken trainees. De började igår. Det känns jättebra!

Hanna och Elin är nyutexaminerade civilingenjörer från Lunds tekniska högskola och är nu anställda hos oss på mitt jobb på ett treårigt traineeprogram.

Slumpen gjorde att de bästa kandidaterna i det här fallet visade sig ha gått samma civilingenjörsutbildning: ekosystemteknik. De har dessutom valt samma avslutning med inriktning mot vatten och i de delarna läst i mycket samma som motsvarande Väg- och vattenbyggare.

Trainee innebär hos oss att de först är provanställda i sex månader och sedan tillsvidareanställd i tre år. Hanna och Elin kommer att prova på olika arbeten på den avdelning som jag leder, VA-avdelningen på Kristianstads kommun, och samtidigt driva projekt.

Upplägget är tänkt att fungera som en generationsväxling på VA-avdelningen, eftersom många av våra anställda går i pension inom de närmaste åren. Samtidigt som vi bättre kan ta oss an den arbetsanhopning som vi står inför de närmaste åren.

Jag är också full av förväntan inför vad två unga, ambitiösa personer som kommer in med en bra kunskapsbas och samtidigt ser vår verksamhet med nya ögon kan tillföra oss. Det här kommer att bli bra!

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Är sömnlösheten min 50-årskris?

Plötsligt, som en blixt från en klar himmel, har jag de senaste dagarna fått sömnproblem på ett sätt som jag aldrig haft förut. Jag undrar om det här är min 50-årskris?

Nyss publicerade jag ett inlägg på mitt personliga konto på Facebook med en annan variant av bilden ovan, men med mer himmel ovanför solen. Jag skrev: ”Den här bilden hittade jag precis i min padda. Fotograferade den från morgontåget den 26 september. Vet inte varför jag inte publicerade den på Instagram den dagen. Kanske tyckte jag att där redan fanns för många liknande bilder på mitt konto där?

Vet inte heller varför jag idag, en lördagsmorgon, vaknar före klockan fem utan att kunna somna om. Natten till igår sov jag i alla fall mycket gott och hoppas att den här sömnoredan snart får ett slut.”

Skriver inte så jätteofta egna inlägg på Facebook annnars men i förrgår gjorde jag det också: ”Nu har väckarklockan ringt utan att jag kunnat sova en blund på hela natten. Har aldrig hänt förut.

Nån gång ska vara den första.”

Vad beror denna sömnlöshet på? Jag vet vilka tankar det är som far runt i huvudet när jag inte sover, men förstår inte varför dessa tankar håller mig vaken i så hög utsträckning. Förstår inte alls vad som händer. Förändringar planeras på jobbet. Mina pojkar växer upp och ställs inför nya utmaningar på livets resa. Allting flyter inte alltid på friltionsfritt. Men det där är inget nytt. Jag har i och för sig haft ett ovanligt lätt liv, tror jag, med ovanligt få motgångar och är kanske just därför inte världsmästare på att hantera dem när de ändå någon gång inträffar. Men ändå. Det som nu händer borde inte göra mig sömnlös, tycker jag.

Normalt somnar jag kanske inom en halvtimme. Jag har svårt att somna ibland men det brukar handla om en eller ett par timmar innan jag somnar. Har aldrig varit en hel natt förut. Jag är normalt morgontrött så därför tycker jag nästan att det är ännu märkligare att jag vaknar före klockan fem på morgonen en lördag utan att kunna somna om. Konsekvenserna av några missade timmars sömn en lördagsmorgon lär dock inte vara alls i nivå med en hel sömnlös natt. Nåväl.

I början av nästa år fyller jag 50 år. Min förstfödde blir innan dess tonåring. På jobbet har jag nu varit i fem år. Jag har redan från början lovat mig själv att inte bli kvar där mer än högst sju år. På förra jobbet som också innebar att vara VA-chef, men i en annan kommun blev jag kvar i hela 14 år. Det var varken bra för mig eller för verksamheten, tror jag. Människor är olika. Jag är nog en sådan person som borde ha samma jobb i ungefär fem till sju år. Alltså börjar jag närma mig den där punkten där ålderdomen börjar samtidigt som jag funderar på vad jag ska bli när jag blir stor. Ett till uppdrag som VA-chef i en tredje kommun känns inte lockande. En högre chefsbefattning strävar jag inte efter. Miljöingenjör, som jag är utbildad till, har jag aldrig jobbat som i praktiken. Innan jag blev chef var jag miljöbyråkrat på länsstyrelsen några år. 

Egentligen skulle jag nog vilja jobba med reseindustrin eller destinationsutveckling. Gärna i kombination med hållbarhetsfrågor. Hur kan vi fortsätta att resa som vi gör, eller helst ännu mer, och ändå klara att tillräckligt bromsa växthuseffekten? Men sådana jobb växer inte precis på träd. Och särskilt då inte i Blekinge. Och dessutom är det nog på gränsen att jag vore kvalificerad om de fanns. Och på toppen av det börjar jag alltså bli gammal, med allt vad det innebär med svårigheter att kunna få nya jobb den dagen jag väl börjar söka några. Om jag nu ens hittar några som känns lockande att söka. Är det kanske dags att ta med sig familjen och flytta någon annanstans? Orkar vi det? Vill vi?

Och så ålderdomen i sig som är på väg, med allt vad den innebär av förlorad spänst i både kropp och intellekt.

Jag har haft ett riktigt, riktigt bra liv så här långt, med bara några få svackor. Och jag har alltid varit optimist förut. Men nu börjar jag bli rädd för vad som ska hända. Med mig. Och med världen. 

23 kommentarer

Filed under barn, instagram, livet, mitt jobb, personligt

De sju första jobben – vilka var dina? #sjuförstajobben

Hashtaggen #sjuförstajobben trendar på Twitter sedan ett par dagar och växer nu också på Facebook. Det började på svenska den 6 augusti med att signaturen ”Smöret är sålt” la upp en tweet med titlarna på sina sju första jobb (antar jag) och taggade med #sjuförstajobben. Därefter har det spridit sig som en löpeld.

Allra först började det några dagar tidigare på engelska som #firstsevenjobs. Och taggen förekommer nu också på Facebook. Både på engelska och svenska. Några skojar till det. Och bjuder på ett fniss. Och det märks att vi alla har lite olika definitioner på vad ett ”jobb” är. Men spännande detta att vi så gärna delar med oss av vilka våra första sju jobb var. Förmodligen tycker vi att det säger  något om oss själva. Något som vi kanske inte har reflekterat över på ett tag. Vilka vi är. Var vi kommer ifrån. Och kanske också något om vart vi är på väg. Åtminstone med våra arbetsliv. En fråga som alltid är extra aktuell så här efter sommarsemestern. Och kanske handlar det om att livet är en resa. Och att på den resan är det en tillgång att ha provat olika jobb. 

Här är mina sju första jobb:

1. Kassör på Servus (2 olika butiker)

2. Kontorist på Holmens Bruk

3. Dataprogrammerare på Daab

4. Asfaltsmätare på Luleå kommun

5. Miljöpraktikant på LKAB:s malmhamn i Luleå

6. Byrådirektör på länsstyrelsen i Gävleborgs län

7. Miljöingenjör på länsstyrelsen i Blekinge län

Om jag istället klumpat ihop länsstyrelsejobben som jag gjorde med kassörsjobben hade jag fått plats med mitt nuvarande jobb. Då hade jag nämligen också kunnat klumpa ihop mitt förra jobb med mitt nuvarande och skrivit ”VA-chef i två olika kommuner”.
Deltar gör du genom att antingen på Twitter eller Facebook skriva en lista på dina sju första jobb och avsluta med #sjuförstajobben. Du kan sedan se andras inlägg genom att följa länken till hashtaggen. 

Och här är några exempel på kända svenska twittrare som hakat på:


Och här ett par skämtsamma:


Vilka var dina första sju jobb?


Jag har aldig jobbat som jordgubbsplockare som annars var ett vanligt första sommarjobb för många när jag var ung. Däremot har jag plockat mycket bär i skogen utan lön i kronor och ören, men det har jag inte räknat som jobb.

1 kommentar

Filed under livet, mitt jobb, personligt, sociala media, twitter

Jag borde…

Girl’s just wanna have fun i lurarna på väg till jobbet. Så modern är jag. Låten är med på min fredagslista. När det är fredag morgon ska jag annars bara rädda världen först innan jag tar helg. I högtalarna ”vi står nu stilla och väntar på mötande tåg”. Kom iväg med ett senare tåg eftersom jag var ovanligt trögstartad idag. Kan vara en reaktion på att jag två gånger denna veckan tagit ett tidigare tåg än vanligt. Tillhör den morgontrötta sorten. Igår gjorde jag det därför att jag skulle vara med på en konferens om Dricksvattenstrategi Skåne. Det var en mycket bra konferens som handlade om hur vi i framtiden kan hjälpas åt i Skåne för att möta framtidens dricksvattenutmaningar. 

Jag tänker att jag borde blogga om den strategin men surfar istället in på Facebook där jag hittar en kommentar under ett inlägg om turkost badvatten som hävdar att ”ja men vatten har ingen färg, måste vara himlen som är förbaskat BLÅ” och jag börjar skriva på ett svar att vatten inte är turkost därför att himlen är blå (hur nu det skulle hänga ihop) utan därför att vatten ÄR turkost. Men innan jag skrivit färdigt raderar jag min kommentar. Du vet hur det är när someone is wrong on the internet. Det är inte lönt att ta striden. Folk har sina sanningar klara. Du kommer ingenstans. Det är bättre att bara släppa det. Spela roll, liksom. 

Lite senare lyssnar jag på ”it’s time for Afrika (Waka Waka)” och jag tänker att om den där Afrikaresan ska bli av när jag fyller 50 så borde jag söka mer på alternativa upplägg. Vilket leder tankarna till att jag först borde planera sommarens semester.

Det är så mycket man borde. Men först ska vi förändra världen. Innan vi tar helg. :)

#95 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, mitt jobb, vatten

Klimatkvarter och cykeltur i Köpenhamn

I Østerbro finns Köpenhamns första klimatanpassade stadsdel. Här arbetar Köpenhamns kommun  för att göra kvarteret till stadens grönaste och samtidigt se till att det framöver klarar de regnmängder som Köpenhamn fått uppleva de senaste åren. 
Kommunen gör detta arbete tillsammans med Köpenhamns VA-bolag (som ingår i ett kommunaltekniskt multi-utiliy-bolag), en miljöfond och de boende i området. I klimatkvarteret är tanken att utveckla metoder som ska användas när resten av Köpenhamn ska klimatsäkras.

Idag var vi några stycken från Kristianstads kommun som var på studiebesök där. Vi provade också att cykla på cykelslangen, eller Röde Orm som vi skulle kunna få för oss att kalla den på svenska. Den ligger inte långt från centralstationen,  Hovedbanegården.

#92 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, resor, vatten

Tänk om alla hade en ocean!



Sitter i en buss som ska till Växjö. Den glider ut ur Ronneby där jag noterar de söta trähusen på andra sidan ån samtidigt som Beach Boys Surfin USA drar igång i hörlurarna. 

”If everybody had an ocean”, sjunger de. Ja, tänk om alla hade en ocean. Tänk om alla kunde surfa. Tänk om jag hade kunnat surfa. Har ju aldrig ens provat. Egentligen undrar jag om inte min själ är en surfarsjäl. Jag tycker mycket om att åka skidor utför utan att vara någon stjärna. Jag tror att jag hade tyckt om att surfa på samma sätt. Faktiskt bättre, när jag tänker efter. Det är sällan många minusgrader där folk surfar. Jag gillar estetiken i folkabussarnas design också, även om jag inser att de inte lever upp till dagens miljökrav. Tänk att luffa runt till världen alla surfställen i jakten på den perfekta vågen! I solblekta t-shirts och avklippta jeans. Kalifornien, Hawaii, Australien, Frankrikes och Spaniens Atlantkust… Som omväxling hade jag kunnat söka mig till lugnare vatten ibland. För att snorkla och dyka. Jag tror att det hade passat mig.

Men jag är alltså på väg till Växjö. För första gången ska jag delta som särskild ledamot med kompetens inom vatten och avlopp i mark- och miljödomstolen. Det ska bli intressant. Nu ljuder Zifas On the road again i lurarna. Afrikanska rytmer. En gång när barnen var små sökte jag jobb i Växjö. Jag kom på intervju men fick aldrig jobbet. Lika glad för det är jag idag. Hade nog inte trivts så långt ifrån havet. 

För även om vi inte har några surfvågor i Blekinge så har vi havet. Land möter hav och hav möter land och de visar varandra sina vänligaste sidor. Och även om Östersjön inte är nån ocean så är det ett innanhav till Atlanten. En del av den stora oceanen. Vi är ju alla en del av den. Jag och du. För du är ingen droppe i havet. Du är havet i en droppe. Och därmed har du, jag och alla en ocean.

Tänk att alla har en ocean! 

Och tänk om alla kunde vara rädd om den! Så att vi alla kunde surfa, bada, segla, snorkla, vad vi vill, utan att behöva bekymra oss om miljögifter, övergödning eller korallblekning. Då kunde jag ha slutat rädda världen åt er, då kunde jag stämplat ut en gång för alla och bokat en surfkurs innan jag blivit rent för gammal.

Men nu sitter jag i en buss som rullar in i Växjö.

#88 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under Blekinge, livet, miljö, mitt jobb, personligt, resor, vatten

När sociala media blir en del av ekorrhjulet


Sociala media ska vara ett nöje. Något vi ägnar oss åt för att det är kul. Men om det börjar kännas som en del av ekorrhjulet? 

Blommor på ett cafébord på jobbets café Utsikten. Fångade i flykten när jag hämtar ännu en kopp te. Möten ska planeras. Ett teaineeprogram också. Ekorrhjulet snurrar. Det är så vår tillvaro fungerar. Arbetslivet är en del av den. En viktig del på så många olika sätt. Men de flesta jobb har en tendens att i en eller annan fas mest av allt likna ett ekorrhjul.

Som kontrast mot det har vi fritiden som vi mer eller mindre fritt förfogar över själva. Som vi fyller med familj, vänner och fritidsintressen. Och det är där nånstans som de sociala medierna kommer in i bilden. De är utmärkta verktyg för att hålla kontakten med vänner och bekanta. Arenor där du kan ägna dig åt dina olika intressen.

Men när du är för aktiv på för många plattformar samtidigt: blir inte då de sociala medierna ett ekorrhjul i sig? Kommentarer ska besvaras på bloggen, Instagram och Facebook. Flöden ska bläddras igenom. Inlägg ska gillas och kommenteras. Du ska lägga upp eget nytt material i alla olika kanaler…

Är det inte då du borde ta ett steg tillbaka för att betrakta på avstånd och ställa frågan: ”Vad håller jag på med egentligen?”

Hur gör du för att undvika att sociala media blir en del av ekorrhjulet?

#85 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under blogg, mitt jobb, sociala media

The very famous #körsbärsträden i #Kungsträdgården



Idag har jag varit i den 70-åriga konungens huvudstad och pratat på en konferens. Kungen och jag umgås dock inte i samma kretsar så vad han hade för sig vet jag inte.  Men jag hann svänga ett kort varv förbi kungens trädgård, #Kungsträdgården då rå, som det heter på modern Stockholmska. ”Kungsan” sa de när jag var ung. Där såg jag the very very famous #körsbärsträden. 

Jag sitter på tåget och ser ut över svenska landskap som passerar förbi. Men mest tittar jag ner i mobilen. Kollar mejl, Instagram och Twitter. Är på väg hem nu. Åker X2000. Eller vad de nu heter nu förtiden. Jag åkte också snabbtåg upp i morse och kom fram efter lunch. Pratade det jag skulle och lyssnade på två föreläsare till innan det var dags att vända hemåt igen. Om jag inte varit bokad redan till en annan konferens där Kristianstad står värd imorgon och där jag ska prata om andra saker hade jag kunnat stanna dag två också. Men nu blev det hemresa direkt.

Promenaden från Hotell Birger Jarl till Centralen förlängde jag med en kort sväng förbi de berömda körsbärsträden, som sagt. Solen tittade fram genom molntäcket. Jag fotograferade några bilder. Tog några videoklipp och gick sedan snabbt till stationen för att inte missa tåget. Ett av filmklippen la jag ut på Instagram. Några av stillbilderna kommer här nedanför. Kom på att jag glömde ta en selfie. Selfies är ju inte riktigt min grej, men tänkte att min knallrosa täckjacka hade passat in i färgskalan under träden. Samma färg som de få outslagna knopparna. Just det. Täckjacka. Jag var nära att packa ner den för säsongen när vi kom hem från fjällen för ett par veckor sedan. Glad att jag inte gjorde det. Det är ju svinkallt!

#56 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under instagram, mitt jobb, resor, vatten, vår

Morgontåget

  Jag sitter på morgontåget. Igen. Det är vardag. Igen. Den sista vardagen i den här veckan. Det är fredag. Skönt ändå. I lurarna en spellista som jag döpt till ”morgontåget”. När och vart nästa längre resa ska bära iväg vet jag inte än. Fortfarande funderar jag mycket på Afrika. (”Theese are the roots of rythm and the roots of rythm remain.”) Men det jag siktar på är väl i så fall snarare nästnästa längre resa. Eller så. Och så funderar jag på nästa vårvinters skidresa. Men sommarens resa ligger ännu orörd på planeringsbordet. Men några tankar har jag så klart. Funderar på en tågluff. I Europa.

Morgontåget passerar Tubbaryd. Jag förutsätter att du inte vet vad Tubbaryd är. Det är Karlshamns kommuns förråd, verkstad, kontor, garage och andra lokaler för de kommunala gatu-, park- och VA-verksamheterna. Kontoret finns i en gul tegelbyggnad mitt på gårdsplanen. Där hade jag mitt kontor som VA-chef i tio år eller så. De sista tio åren på det jobbet. Efter att de första åren ha suttit på ett par olika andra platser (rådhuset och reningsverket). Det sägs att kommunen ska bygga ett nytt Tubbaryd. Det har det väl sagts i femton år eller så. 

Morgontåget passerar Mörrum, Gammalstop med ”the same tree”. Jag tar upp mobilen och fotograferar. Som så många gånger förut. Lägger ut en bild på Instagram. Skriver på ett blogginlägg. 

Tubbaryd. Det börjar kännas länge sedan. Och det är det också. I höst är det fem år sedan jag började jobba i Kristianstad i stället. Också som chef inom vatten och avlopp. Det har också varit en resa. En förnyelseresa. Vi går ifrån 1950-talet och rakt in i framtiden. Det kommer säkert att ta tio år till innan vi är ikapp med allt. Då räknar jag inte med att jag själv är med på den resan längre. Som chef tror jag att det är optimalt att stanna någonstans mellan fem och tio år på en arbetsplats. Både för din egen skull. Och för verksamhetens.

Men jag har fortfarande ingen aning om vilket mitt nästa steg i arbetslivet ska bli. Eller åt vilket håll jag ska gå. Eller vad jag ska bli när jag blir stor.

Och nu är nästa station Kristianstad. Pågatågets slutstation. 

#39 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, mitt jobb, resor

Även när det blir fel kan det bli rätt till slut!


Livet är inget smörgåsbord som du väljer ifrån. Eller säg så här. Du kanske väljer nånting när du står där vid bordet. Men när du sitter med tallriken och äter visar det sig vara nåt annat som är där än det du trodde att du plockat åt dig. Kanske något som du absolut inte ville ha. Men som visar sig ändå smaka bra. 

Livet kan vara ganska ironiskt. Låt mig ta mitt karriärval som exempel. Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag ville bli när jag blev stor. Nåt inom naturvetenskap och/eller teknik, ja. Men redan det är ju ganska brett. Eller politik och samhälle? Jag tog ett sabbatsår. Gjorde en lång tågluff hela september månad med min dåvarande pojkvän. Tror att det var då vi var på Zakynthos bland annat och beställde mat direkt ur grytorna i köken. Så länge sedan är det, att det inte fanns menyer än överallt i den grekiska övärlden än. 80-tal. Jag hade gärna valt att jobba inom resebranschen men hade lite sabbat mina språkstudier genom skolan. Så det kändes ganska hopplöst att ens tänka på. Likaså fotograf trodde jag skulle bli för tufft att slå sig in på. 

Jobbade istället sen lite på ett politiskt ungdomsförbund. En praktikplats som jag fixade själv men som finansierades via arbetsförmedlingen. (Det krävdes viss envishet att få igenom det där.) Det hette ”ungdomslagsplats” och tog slut när jag fyllde 20 år. Därefter jobbade jag ett drygt halvår som dataprogrammerare inom ekonomiadministrativa system. Jag jobbade i Basic på tidiga IBM-datorer med MS-Dos. På min pappas jobb. 

Nånstans på våren skulle jag välja högskola. Nån ingenjörsutbildning kanske? Eller nåt med data? Men då gör du ju bara en massa människor arbetslösa… Eller nåt med miljö? Den första miljöutbildning jag hittade var till miljö- och hälsoskyddsinspektör. Men nån myndighetsperson ville jag inte bli. Sen hittade jag i nån av broschyrerna den där civilingenjörsutbildningen som hade en avslutning som hette ”teknisk miljövård”. Det lät ju toppen! Jag såg framför mig hur jag utifrån min naturvetenskapliga begåvning skulle hjälpa till att lösa den tidens (och dagens)  kanske viktigaste samhällsproblem. Miljöfrågorna. Jag sig framför mig hur jag skulle hjälpa massaindustrin att gå ifrån klorblekning eller bilindustrin att tillverka bilar med lägre utsläpp. Att utbildningen hette ”samhällsbyggnadsteknisk” och illustrerades med ett foto på en snöslunga såg jag som ett ”misstag i arbetet”. Som den optimist jag är tänkte jag att även om det fanns ledtrådar som tydde på annat, som att den andra avslutningen hette ”samhällsplanering”, så måste utbildningen givetvis handla om det jag ville läsa! 

Sagt och gjort. Jag sökte den utbildningen. Sen skulle du ju välja nåt i andra och tredje hand också. Och så vidare. Jag hade redan fallit för högskolan i Luleå. Ny, exotisk och med klassrumsundervisning. Så jag valde alla civilingenjörsutbildningar de hade. Alla utom Väg- och vatten. För vägar och vattenledningar ville jag ju inte jobba med! Tråkig, grå och färdigutvecklad teknik på nåt trist gatukontor. Tänkte jag då.

Och här är jag nu. 18 år har jag jobbat som chef inom vatten och avlopp. Dessförinnan jobbade jag några år just som myndighetsperson inom miljö. Något som jag ju inte heller skulle…

Utbildningen jag gick visade sig främst utbilda civilingenjörer för just kommunernas behov. När jag insåg det någonstans unde vårterminen i ettan gav jag mig ut och tågluffade på egen hand. Ändå kom jag inte på vad jag skulle göra istället. (Men däremot hittade jag min mormor.) Så jag återvände till Luleå. Och klarade tentorna även den läsperioden. Lite mallig för det var jag nog.

Och så hamnade jag då så småningom i VA-branschen efter en kortare sväng i gruvindustrin och en något längre tid på myndighetssidan. Så kan det gå!

Och det har då visat sig att det är en jättespännande bransch att vara i. Full av spännande utmaningar och roliga, trevliga och duktiga människor. 

Även när det blir fel kan det bli rätt till slut. :)

#23 i #blogg100

1 kommentar

Filed under livet, mitt jobb, personligt, resor, vatten

Vad hände med dricksvattnet i Everöd?

 Just precis nu, när detta blogginlägg publiceras, har jag börjat prata på konferensen ”rörnät och klimat” på Gothia Tower i Göteborg under samma rubrik som det här blogginlägget har. Om allt har fungerat som det ska, vill säga, med både konferensen, mig och det här tidsinställda inlägget.  Konferensen arrangeras årligen på olika platser av branschorganisationen Svenskt Vatten och drar alltid mycket folk. Sannolikt känner jag mig fortfarande minst en smula obekväm just nu. Förhoppningsvis släpper det lite när jag har kommit igång lite mer.
Jag tänker att jag ska inleda med att berätta att det som hände med dricksvattnet i Everöd är det värsta jag varit med om under 18 år som chef inom vatten och avlopp. Sen tänker jag att jag uppmana publiken: ”Tänk dig att det är du som är chef för VA-avdelningen i Kristianstad. Det är tisdagen efter midsommar, klockan är tio i fem och du sitter kvar på kontoret när telefonen ringer.” 

Den som ringer är Göran som är enhetschef för vattenverken. Han har fått ett samtal från räddningstjänsten. Och de har i sin tur fått flera samtal från oroliga bybor i två av kommunens samhällen: Everöd och Östra Sönnarslöv. De som ringer är magsjuka och tror att det beror på dricksvattnet. Flera har pratat med sina grannar som också är sjuka. Även äldreboendet och fritids ska vara drabbade. Vi vet att minst 20 personer är sjuka och att de här två byarna får vatten från samma vattenverk. Även en tredje by, Huaröd, får sitt dricksvatten därifrån. Skulle du gå ut direkt med en varning att inte dricka kranvattnet utan att koka det först? Eller skulle du avvakta ett dynga tills de första preliminära analyssvaren kommer? 

Den frågan tänker jag att jag ska ställa till publiken. 

Sen tänker jag berätta att vi gick ut med kokningsrekomendation direkt via kommunens hemsida och pressmeddelande. Sedan via viktigt meddelande till allmänheten – en sån där textremsa som rullar i TV-sändningar – och meddelandet går även ut i radio och appar som SVT Play. Dessutom skickades SMS till alla mobiltelefoner knutna till adresser i området. Och där mobilnummer saknades ringdes istället den fasta telefonen upp och ett inspelat meddelande lästes upp. 

Vi har i efterhand frågat hur de berörda fick informationen. 36% fick den via media, 28% via familj och vänner, 18% via SMS från kommunen, 9% via automatiskt röstmeddelanden och 7% via sociala medier.

I byarna ställde vi ut tankar med friskt färskvatten samma tisdagskväll och vi tog också vattenprov på flera ställen. Utifrån de analyssvaren kunde vi något dygn senare börja ringa in och åtgärda problemet. Det som mest sannolikt hade hänt var att dagvatten, som i sin tur var förorenat med avloppsvatten, hade trängt baklänges in i vattenverkets dricksvattenreservoar via en så kallad bräddledning. 

Det tog ända till den 1 september innan vi kunde häva kokningsrekomendationen. Det tar mycket längre tid än man tror att spola ut smittämnen sim tagit sig in i ett dricksvattennät. Det är som om bakterierna ”bitit sig fast” på insidan av rören. 

Mina viktigaste erfarenheter från vattenkrisen i Everödsområdet, som jag vill förmedla till publiken är: värdet av att agera snabbt, värdet av många duktiga kommunikatörer, betydelsen av rören runt lågreservoarer och fördelarna med UV-ljus. 

Om jag hinner nämner jag också att det är bra att ha färdiga mallar för texten i en kokningsrekomendation att utgå ifrån. 

En mycket viktig erfarenhet som jag aldrig glömmer är att när det är kris hjälps alla åt: inom kommunen, externt inom branschen, myndigheter och företag. Alla ställer upp helhjärtat när det verkligen behövs. I alla fall var det så för oss i den här krisen. Det är en styrka att ha med sig. Jag tänker också nämna den nationella vattenkatastrofgruppen VAKA som är ett bra stöd och att överlämningar är viktiga. 

Jag tänker att jag ska avsluta med några goda råd till de från andra kommuner som lyssnar: kartlägg och säkra bräddledningar från lågreservoarerna, utred UV-desinfektion, se till att ha bra och tillräckligt många kommunikatörer till hands och sist men inte minst: våga agera snabbt när det händer.

(Ska bli spännande att se om jag hinner få med allt detta och lite till och dessutom ha utrymme för frågor och dialog på de 30 minuter jag har på mig. Det här inlägget skrev jag för övrigt i tisdags, under tågresan till Göteborg.)

#17 i #blogg100

5 kommentarer

Filed under mitt jobb, vatten

Laddar med bilder från Vattenriket 

 
Eftersom jag är på konferens i Göteborg idag och imorgon och eftersom jag deltar i utmaningen Blogg100 som går ut på att publicera ett blogginlägg varje dag i hundra dagar så har jag tidsinställt det här inlägget i förväg. Det är skrivet igår kväll under tågresan upp till Göteborg.

Och jag laddar det med några bilder från Vattenriket i Kristianstad, en oas av häftig natur på lunchpromenadavstånd från jobbet när jag är på hemmaplan. Och inte i Göteborg.

  

2 kommentarer

Filed under bilder, blogg, Kristianstad, mitt jobb, natur, världen

Nervös

  

På torsdag ska jag hålla föredrag i Göteborg inför kanske 300 personer och jag börjar bli rejält nervös…

Sitter på tåget på väg till jobbet. Arbetsdagen består, som för det mesta, mest av möten. Jag arbetar som avdelningschef för VA-avdelningen i Kristianstads kommun. Just idag ska vi bland annat prata om och komma vidare i beslutsprocesserna kring en av våra största miljörisker: svavelväte som bildas i avloppsledningarna.Men jag har också satt av tid för att provprata igenom ett föredrag jag ska hålla i Göteborg på torsdag i ett helt annat ämne. I kväll, efter att jag har jobbat klart och förhoppningsvis också hunnit med att simma i simhallen sätter jag mig på tåget. Men istället för att åka hem som vanliga kvällar åker jag mot Göteborg där det ska hållas en konferens om rörnät och klimat.

Det jag ska prata om ska handla om det som hände med dricksvattnet i Everödsområdet i somras när minst 550 personer blev magsjuka. Det är det absolut värsta jag varit med om under 18 år som chef inom vatten och avlopp i två olika kommuner. Men jag har pratat om händelsen förut. Många gånger. Så det är inte själva sakinnehållet som gör mig nervös. Dessutom: Även om det inte är något roligt ämne att prata om så tycker jag ändå att vi hanterade det bra, när det som naturligtvis inte borde kunna inträffa ändå hade inträffat. Alltså borde jag vara bekväm inför föredraget. Men det är två problem.

Dels att det är svårt att prata om något där huvudet är fullt av så många detaljer utan att vika ut i för många sidospår. Jag har ungefär 30 minuter på mig. Jag är rädd att jag har material till mycket mer. Det är därför jag har gjort en PowerPoint till stöd och har ett anteckningsblock med stödord. Och därför jag ska provprata föredraget idag. Det är mycket möjligt att jag måste dra ner på det jag tänkt säga för att hela föredraget ska hinnas med. 

Men det är inte det värsta. Det värsta är det obehag jag känner inför att prata inför så många personer. Det är ungefär 300 personer anmälda till torsdagen och även om det alltid blir ett visst manfall lär det vara många i publiken. Jag har inga problem att prata inför kanske upp till 50 personer, helst om jag känner alla och vet vilka de är. Det är kanske inte så att du faktiskt har ögonkontakt med alla men känslan är i alla fall att du har det.

Men att prata inför flera hundra… Dels vet jag inte om jag faktiskt har pratat inför riktigt så många förut. Men bara att prata inför runt hundra personer tycker jag är jobbigt. De blir liksom till en ogreppbar massa och jag blir nervös.

Finns det någon van föredragshållare där ute som har några bra tips på hur jag bör tänka och agera för att hantera nervositeten?

8 kommentarer

Filed under mitt jobb

”Stenåldern slutade inte på grund av att stenarna tog slut” 

  

Jorden är den enda planeten med choklad. Det är också den enda planet där pengar har ett värde. Den som har en förmögenhet att förvalta över lång tid har alltså all anledning att se bortom kvartalsrapporter och blicka mot det långsiktigt hållbara. Hållbarhet har framtiden för sig därför att utan hållbarhet blir det ingen framtid.

Igår var jag på konferensen Urban Magma Meetingpoint. Den hålls i Rådhus Skåne i Kristianstad där jag jobbar. Egentligen skulle jag vara med på de workshops och studiebesök som hålls idag också, men annat har kommit ivägen. 

Det är av stort värde, tycker jag, att nån gång om året få möjlighet att blicka ut över de riktigt stora skeendena. Heléne Fritzon presenterade Kristianstads arbete med hållbarhet. Hon är en duktig talare. Även på engelska. Bland annat visade hon en filmsnutt med de fina uttrarna i Vattenriket. Mattias Goldmann pratade om vändpunkter som att 2014 var första året som tillväxten globalt gick upp trots att koldioxidutsläppen, lika globalt, gick ner. Ett första steg i rätt riktning. Han pratade också om small data som större än big data. Och om fallande oljepriser därför att ingen vågar investera i något som inte har framtiden för sig. Det var någon i publiken som la till att ”stenåldern slutade inte på grund av att stenarna tog slut.” 

Förra miljöministern Lena Ek pratade om skogens betydelse och potential i kampen mot klimatförändringarna. Föreläsare från bland annat Barcelona och Nantes pratade om deras hållbarhetsarbete. 

En inspirerande dag helt enkelt! 

#9 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb

Klorering av dricksvatten har framtiden bakom sig

Jag jobbar som chef för VA-avdelningen på Kristianstads kommun. Normalt sett klorerar vi inte dricksvattnet. Men sedan i september 2015 har vi av säkerhetsskäl tillfälligt klorerat det dricksvatten som  produceras i Åhus. Vi har under perioden fått in många klagomål på smak och lukt från kunder i området. Vi som normalt dricker vatten som inte är klorerat tycker nämligen ofta att klorerat vatten inte smakar lika gott. 

Det var bakterier i vattnet som vid en rutinkontroll gjorde att labbet bedömde vattnet som tjänligt med anmärkning. Vi har därefter tagit prover i betydligt fler punkter och oftare än annars. Samtidigt har vi både säkrat upp ledningar runt vattenverket och renoverat våra filter i verket. De senaste proverna visar nu att vattnet åter är utan anmärkning och vi halverar nu klordosen under mars månad. Samtidigt fortsätter vi att kontrollera vattnet tätare än vanligt och räknar med att kunna stänga av kloreringen helt i början av april. 

I Kristianstads kommun har vi 20 olika vattenverk. Endast ett fåtal av dem är utrustade med ett reningssteg för desinfektion. Alltså ett reningssteg som finns som en säkerhetsbarriär och avdödar eventuella smittämnen som egentligen normalt inte ska finnas där. Många andra kommuner som, liksom Kristianstads kommun, har fint grundvatten som råvatten för sin vattenförsörjning saknar också sådan säkerhetsbarriär. 

Nyare metod
Annars är klorering fortfarande den vanligaste metoden i Sverige att säkra upp den mikrobiologiska kvaliteten på dricksvattnet. Men en annan metod blir allt vanligare: UV-anläggningar. Man kan säga att vattnet bli ”belyst” med ultraviolett ljus som är så starkt att eventuella smittämnen som parasiter, bakterier och virus inaktiveras. UV är betydligt effektivare mot fler smittämnen än klor. Det är UV vi har installerat i det fåtal vattenverk hos oss som redan har säkerhetsbarriär. Och som vi utreder hur vi ska kunna gå vidare med på övriga verk. Först på tur står just Åhus. Men inte heller i Kristianstad har vi en säkerhetsbarriär än. Det behöver vi så klart ordna. 

UV är annars inte nån jätteny teknik. Redan för 18 år sedan, när jag började som VA-chef i Karlshamns kommun, hade de som första ytvattenverk i Sverige bytt från klor till UV som desinfektionsmetod. Ytvatten betyder att en sjö eller ett vattendrag är vattentäkt. I Karlshamn är det Långasjön. Men UV är i alla fall en betydligt nyare och bättre metod än klor. 

Vattentjänssektorn i Sverige är en konservativ bransch och förändringar går långsamt. Men jag vågar ändå påstå att klorering av dricksvatten är en metod som har framtiden bakom sig.

Bilden nedan: Fågelmöte ovanför vattentornet i Kristianstad.

#4 i #blogg100.

  


3 kommentarer

Filed under Karlshamn, Kristianstad, mitt jobb, vatten