Category Archives: natur

Lapporten ändå! 

Så klarnade det då till slut upp och blev klarblå himmel över hela fjällvärlden. Också över Lapporten.

När det sedan var dags att gå för att äta påskbuffé på Hotellet Fjället färgade solen bergstopparna rosa. Och medan vi satt där och åt mörknade det så där långsamt som det gör här uppe så här års, efter vårdagjämningen. Den blå timmen varade länge, genom hela måltiden, förbi sill, lax, röding, räkor, lammfiol, goda ostar med frukt och hela vägen till påsktårtan.

Där vi satt hade vi en 180 graders vy över fjällen runt omkring. Och lagom till efterrätten tändes aftonstjärnan ovanför den av inlandsisen välformade U-dal som kommit att bli symbol för den här delen av landet.

Lapporten ändå! Visst är den speciell?


5 kommentarer

Filed under natur, resor

Den fåniga jakten på Lapporten



Lapporten är en av de där stora reseikonerna. Som Eiffeltornet eller operahuset i Sydney. Eller, eftersom vi pratar naturturism här, kanske än mer som Grand Canyon. Eller den där James Bond-ön i Thailand. Något du har sett på bild så många gånger att du bara måste fotografera det själv också när du är där. Logiken i det? Men så fungerar vi.

Nu är det ju inte som att jag inte redan har egna bilder på Lapporten. Även om den ofta är inhöljd i moln och dis så har jag varit här många gånger förut. Jag har bilder. Det är bara att bildgoogla ”halloj världen lapporten” så framgår det tydligt. Ändå.

Trots att den är ovanligt insvept i dis och dimma i år har jag flera gånger gett mig ut för att fotografera den. Förgäves. Den här gången har vi inte fått någon av stugorna med utsikt, så det räcker inte med att gå ut på balkongen. Och jag kan alltså inte heller veta riktigt hur vyn ser ut när jag går ut. Det närmaste jag har kommit den här gången är en bild av en bergstopp som utgör den ena av dörrkarmarna i dörren, porten, som heter Lapporten.

Ganska fånig känner jag mig, måste jag erkänna. Men jag får i alla fall med mig några andra bilder på andra motiv istället.



4 kommentarer

Filed under natur, resor, vinter

Påsk i Lapplandsfjällen 

Vi sitter utomhus i Snöbaren och dricker var sin mugg varm choklad. Min är med vispgrädde. Det är också en slags påskgodis. Det är sen förmiddag och långfredag i Lapplandsfjällen. 

Snöflingor singlar i luften samtidigt som solenstrålarna nätt och jämt tränger igenom diset där uppe. 

Det är sjätte året i rad som vi är här uppe på påsklovet. Men de två första åren bodde vi på vandrarhemmet i Riksgränsen. Alla åren har vi åkt skidor här i Björkliden som har mer barnvänliga backar.

Vi kom upp i måndags och har haft blandat väder. Så där som det ofta är i fjällen. Vi åker utför och pisterna är bra. Jag har provat några svängar off-pist också. I den färska lössnön. 
Det här är ett sätt att fira påsk som passar mig. Att möta våren i vintern. Vårvintern. I landets mest arktiska och alpina vinterlandskap. Att vara ett med naturen. 

Som vanligt har vi tagit det klimatsmarta nattåget hit. Det tar över ett dygn att åka tåg från Blekinge till Lapplandsfjällen. Men det är en del av äventyret.




Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Skånes trandans


På ett fält, inte långt från Yngsjö och Sveriges längsta sandstrand, går solen sakta ner bakom en björkdunge på ett fält. Under de där björkarna har människorna byggt ett fågeltorn och utemuseum till tranornas ära. Vi parkerar bilen bland ganska många andra bilar på fältet, invid vägen, och vandrar bort mot fågeltornet. Luften är mättad av ljudet av tranornas trumpetande.

En gång för många år sedan, när jag deltog i en naturfotokurs som leddes av den numera framlidne Björn-Eyvind Swahn, besökte jag Hornborgasjön för att fotografera trandansen där. Vad inte alla vet är att det numera finns en precis lika bra plats för trandansskådning på betydligt närmare håll för oss som bor i Blekinge och Skåne. Den här lördagskvällen är vi här. Det är den andra helgen i årets flyttkalas. Jag fotograferar dansande tranor, en stork, fågelskådare och solnedgången.

Pulken, heter platsen där tranor på väg till Södermanland och norrut i Skandinavien rastar. Solnedgången är en fin tid på dygnet att uppleva fåglarna. Främst är det tranor som ska till den svenska östkusten och Finland som mellanlandar här. De tranpar som ska häcka i Skåne och Blekinge är redan på plats vid sina boställen och de har flugit direkt från Tyskland utan någon mellanlandning på den här sidan Östersjön.

Tranor lever i livslånga relationer och dansen syftar till att stärka banden inom varje par. Varje år kommer de tillbaka till samma plats för att föda upp nya ungar. Flytten mellan vinter- och sommarboställena tar ungefär tre veckor. Fåglar som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien (Extremadura), medan de som häckar längre norrut har sitt vinterkvarter i och runt Tunisien. Extremadura är Europas viktigaste övervintringsplats för tranor, och där finns från slutet av oktober till och med februari varje år cirka 75 000 tranor. De lever där bland annat på ekollon och restsäd som blivit kvar på fälten efter årets skörd.

På fälten söder om Kristianstad har tranorna historiskt istället brukat äta utsäde för att hämta energi för sin fortsatra väg norr ut. Av lätt insedda skäl har detta beteende inte uppskattats av traktens lantbrukare. I slutet på 1990-talet ökade dessutom tranorna i antal och lantbrukarna fick därmed fler skador på sina nysådda fält. För att hitta en lösning bildades trangruppen med lantbrukare, länsstyrelsen, föreningar och Vattenriket. Man bestämde sig för att mata tranorna på fältet intill Pulkens fågeltorn för hålla dem borta från nysådda åkrar.

Resultatet är fantastiskt lyckat. Bönderna får ha sina åkrar i fred och Skåne är en turistattraktion rikare!

Denna kväll noteras 6 500 övernattande tranor. Bara några kvällar tidigare noterades ett nytt rekord: 8 900 stycken! Kristianstad Vattenrike har en sida på nätet där du kan se statistiken.







4 kommentarer

Filed under Kristianstad, natur, resor

Tranor över Kristianstad



Vill du vara säker på att få se tranor så här års i trakten av Kristianstad får du bege dig till Pulken. Där skådades ett rekordstort antal i helgen. Men jag hade tur och fick se en stor flock tranor som cirklade över Helge å när jag gick över naturumbron i går.

Ett säkert vårtecken. Det liksom att skrattmåsarna har bytt om till sommardräkten. Och fikande människor i naturen. :)

Hur du hittar till Pulken och fotograferar tranor genom kikare med iPhone har jag skrivit om tidigare.

Hur du hittar till naturumbron? Sök på ”naturum Vattenriket” i Google Maps.






2 kommentarer

Filed under årstider, Kristianstad, natur, resor, vår

På jakt efter blåsippor på Ryssberget


Det är lördag eftermiddag i mars månad. Äntligen lyser solen från en klarblå himmel. Vi följer en orange slinga (som jag tror) och vandrar genom bokskogen. Jag har läst i en folder från länsstyrelsen att det ska finnas blåsippor i naturreservatet på Ryssberget. Jag har i och för sig blåsippor i rabatten hemma men vill gärna se dem växa i skogen.

Det är därför som jag har googlat och hittat foldern som berättar om Blekinges natur. Och det är därför som jag tror att Ryssberget i Sölvesborg kan vara en lämplig plats att leta. Vi följer skyltningen mot naturreservatet när vi svängt av E22:an mot Sölvesborgs centrum och svänger höger och kör tillbaka mot och under E22 och upp mot Ryssberget. Naturreservatet finns inte med på Googles karta så det gäller att vara uppmärksam på skyltningen.

Marken i bokskogen är täckt med de rödbruna löven från i fjol. Det går att ana att nya löv snart är på gång. Solen lyser mellan träden. I början hör vi lite fågelkvitter och en hackspett hacka, men vi ser inga fåglar. Gångstigen är bitvis lerig, sönderkörd av terrängcyklar. Det enda gröna i skogen så här års är den mossa som växer på stenarna i skogen. Vi passerar också 

en stenhög där någon byggt små torn av stenar. Jag tycker att det ser ut som en forntida strandlinje.

Efter en stund anar vi att stigen kanske inte är en runda. Kan det vara en vandringsled? Jag googlar och hittar en karta över naturreservatet. Och mycket riktigt. Så är det. Så när vi kommer fram till en skogsväg tar vi vänster istället för att fortsätta följa leden. Och i nästa trevägskors vänster igen. Sedan är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Hade vi fortsatt följa leden en bit till hade vi kommit till en utsiktspunkt, men det får bli en annan gång.

Några blåsippor ser vi aldrig. Inte några blåsippeblad heller. Förmodligen växer de på någon annan plats i reservatet. Jag får fortsätta att nöja mig med sipporna jag har här hemma.







4 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, blommor, natur, resor, vår

Det sjukaste av allt med noshörningsmördarna


I Frankrike har noshörninsmördarna nu tagit steget att bryta sig in på ett zoo för att tjuvskjuta en trubbnoshörning. Noshörningens horn var avsågat när det upptäcktes att djuret hade dödats.

Det var idag på morgonen som djurskötarna hittade Vince, en fyra år gammal trubbnoshörning, död i sin inhägnad på Thoiry Zoo. En av hans horn hade sågats av med en motorsåg, sade polisen enligt BBC.

Noshörninshorn bringar ett högt pris på den svarta marknaden. orsaken är att det ingår som en ingrediens i naturläkemedel som sägs bota bland annat cancer. Det är så klart ljug. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att noshörningshorn skulle bota några sjukdomar. Omkring 100 noshörningar dödas varje månad i det vilda.

Av all desinformation som frodas runt om i världen kan den att noshörningshorn botar olika sjukdomar vara den sorgligaste: Flera noshörningsarter håller nu på att utrotas i snabb takt. Samtidigt som desperata människor betalar dyra pengar för något som inte fungerar. Allt medan tjuvjägare, mellanhänder och kvacksalvare håvar in dessa pengar.

Av allt det sjuka i att mänskligheten nu håller på att utrota detta uråldriga djur är detta det sjukaste av allt: Noshörningshorn består av samma ämne som hår & naglar.

Den som vill bota sina sjukdomar med noshörningshorn kan alltså lika gärna bita på naglarna. Gratis.

😢💔😡

Bilden: Vi hade turen att få se två spetsnoshörningar i Ngorongoro,Tanzani.

3 kommentarer

Filed under natur, resor, Samhälle och politik

Simba – Lejonen i Ngorongoro


I Ngorongoro finns en av världens tätaste populationer av lejon. I kratern som är rund och knappt två mil i diameter ryms drygt 60 lejon. Vi räknar till tio stycken som vi ser vid olika tillfällen under vår dag i nationalparken. Vår guide kallar dem ”Simba”. Det betyder just lejon på swahili. 

Swahili är i sin tur ett språk som talas i östra och centrala Afrika. Det är ett bantuspråk som fungerar som gemensamt språk för de olika folken i bland annat Tanzania. Det lärs ut i skolan och talas som andraspråk av de flesta i landet. Språket har annars sitt ursprung på Kenyas och Tanzanias östkust och på Zanzibar.

Men åter till lejonen i Ngorongoro. Lejonen vilar eller förflyttar sig långsamt. Hannarna ensamma och honorna i flock.De tillhör alla en underart som kallas massajlejon. Honorna är runt 2,5 meter långa med svansen inräknad. Hannarna är något längre. Både honor och hannar har en mankhöjd på ungefär en meter. Hannarna väger runt tvåhundra kilo. Honorna något mindre. De är alla imponerande djur.

Massajlejonen är smäckrare, har rakare rygg och längre ben än andra lejon. Som om andra lejon inte syntes stolta nog.

6 kommentarer

Filed under natur, resor

Är det två sekreterarfåglar? Nej det är kamhägrar, eller vänta – krontranor ska det vara



Två krontranor flyger över vattnet i Ngorongoro.
Jag fångar dem i flykten med min nya kamera där de sträcker strax bortom vassen och framför kraterväggen.  Just då vet jag inte att de är krontranor. Vår guide benämner dem crowned crane, men av någon anledning har jag fått för mig att de heter sekreterarfågel på svenska. När jag senare googlar får jag klart för mig att sekreterarfåglar är något helt annat. Så jag får googla på fåglar i Ngorongoro och hittar dem där. Men någonstans på vägen blir de till kamhägrar i mitt medvetande. Det är först nu idag på morgonen, när jag ska publicera den här bilden här på bloggen som jag upptäcker att det inte finns något som heter kamhäger. Och när jag tittar på fåglarna i flykten som sträcker ut både hals och ben ser jag ju att de är tranor och inte hägrar. 

Grå krontrana heter den till och med. Fågeln som är Ugandas nationalfågel men som än så länge också finns här i Tanzania. Men den är starkt hotad. Den som så många andra. 

Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Att fotografera safari med iPhone


Det var nära att jag varit helt hänvisad till att fotografera med iPhone under vår safari i Ngorongoro-kratern på Tanzanias fastland. Nu blev det inte så. Men några foton blev det ändå med iPhone. Dels på grund av begränsat minneskort i systemkameran, dels när jag ville ha foton på vyer.

Det blir en annan sorts bilder än med systemkameran. Samtliga bilder här är också redigerade med Instagram. Ändå är det ju #iPhoneonly.


Ser du babianerna?


Gnuer.


Här åt vi medhavd lunch.


Safari-jeepen vi åkte i.


En zebra intill en av safarivägarna.


Det är skog på kratersluttningarna.

Och jag filmade också en del. Kanske blir det till någon liten film att visa här så småningom.

6 kommentarer

Filed under fotografi, iPhone, natur, resor

Att fotografera safari med systemkamera

Det var nära att jag varit helt hänvisad till att fotografera med iPhone under vår safari i Ngorongoro-kratern på Tanzanias fastland. Nu blev det inte så. Tack och lov.

Jag fick tag på ett minneskort, om än begränsat och hade därmed tillgång till min Canon 70d med ett zoom-objektiv med omfång 70-300 mm från Tamron. Med en sådan kamera blir det fokus på djuren snarare än på landskapet. Även om några bilder kan ge en hint om landskapet i bakgrunden. Här är några exempel på de bilder jag fotograferade:


De första djur vi såg var babianer. Här några ungar i ett träd.


Sen såg vi vårtsvin.


Afrikansk buffel såg vi också tidigt.


Några lejon kom vi riktigt nära. Med systemkameran ännu närmare.


4 kommentarer

Filed under fotografi, natur, resor

Den som reser får se – om en födelsedag i nationalparken Ngorongoro


Igår fyllde jag 50 år. Dagen tillbringade jag tillsammans med min familj i Ngorongokratern på Tanzanias fastland. Att få se den platsen har varit en dröm för mig sedan barnsben och många timmar genom åren framför naturprogram på TV. Att förverkliga den drömmen fick bli min födelsedagspresent till mig själv.

Vi åker safarijeep genom nationalparken i Ngorongoro-kratern. Jag börjar få slut på minnesutrymme i kameran och har ägnat en stund åt att radera mindre bra bilder. Fördelen med det är att jag tvingas göra en första gallring. Förutom att jag får möjlighet att fotografera mer. Nackdelen är att jag dessa stunder inte tittar på det fantastiska landskapet utanför jeepen.

När jag nu tittar upp från kameran står Anders upp i jeepen och tittar framåt genom den lucka som uppstått när det höjbara taket höjts. En lucka som är till för att vi turister ska kunna skåda djuren utan glas mellan oss och djuren men också utan att ta några risker. Lejon är inte att leka med. Jag ställer mig bredvid min livskamrat och vi tittar på landskapet och alla djuren som vi passerar förbi.

Ibland ber jag vår chaufför och guide stanna för att vi ska hinna titta längre på djuren och jag fotografera några bilder. Ibland stannar han till på eget initiativ. En gång när jag bett honom stanna för att fotografera en zebraunge vänder zebraungen rumpan till precis när jag har min kamera redo. Jag väntar länge på att den ska flytta sig igen men till sist måste jag ge upp. Det gör nu inget. Bara en liten stund senare ges tillfälle att fotografera en grupp zebror, varav en är en unge, som badar och dricker i ett vattenhål.

Jag har också fotograferat någon zebraunge tidigare på dagen. Jag har dessutom fotograferat bland annat babianer (varav flera ungar), vårtsvin, afrikansk buffel, lejon, både honor och hannar, elefanter, två av de starkt utrotningshotade spetsnoshörningarna och många andra djur. Jag får helt enkelt klara mig utan en bild på just den zebraungen.

Vi kör vidare. Vägen är röd som Afrikas jord och guppig. Gräset är mestadels grönt, men ovanligt kort för årstiden. Jag står fortfarande upp och tittar framåt när vi kör. Håret fladdrar i vinden. Jag står kvar där länge, länge efter att Anders har satt sig ner igen. Jag ser zebror och gnuer, thomsongaseller och grantgaseseller, krontranor och strutsar, hägrar och storkar. 

Vid en ålder av 50 år, exakt på dagen faktiskt, åker jag alltså genom Ngorongoro med den vilda vinden i mitt hår.
Jag tänker att den här stunden på sätt och vis är ännu bättre än allt fotograferande som jag tidigare ägnat dagen åt. Men jag tänker att jag inte skulle velat vara utan de stunderna heller.

Och jag tänker att den som reser får se. Med egna ögon. Och genom egen kamera. Jag är mycket nöjd med min födelsedag.

8 kommentarer

Filed under fotografi, natur, personligt, resa med barn, resor

Zanzibars röda colobus – aporna i Jozani nationalpark som bara finns på Zanzibar


Om du vill se de starkt utrotningshotade aporna som bara finns på Zanzibar och ingen annanstans ska du bege dig till nationalparken Jozani. Det gjorde vi idag.

Piliocolobus kirkii heter de på latin och det är också det officiella svenska namnet. Men de kallas också Zanzibarguereza eller Zanzibars röda colobus. Det senare närmast en direktöversättning av det engelska namnet; Zanzibar red colobus. Det där med röd kommer sig av att de har rödbrun päls på rygg och nacke.

De här aporna kan du se i nationalparken och skogen med namnet Jozani på Zanzibars ostkust. Vi köpte utflykten från hotellet vi bor på i Jambiani och betalade då 85 US $ för fyra personer och utöver det (frivilligt) i dricks, 10 US $ till guiden och 7 US $ till chauffören som tog oss dit och tillbaka. Totalt 925 kr till dagens dollarkurs. Entrén till nationalparken ingick då i det pris vi betalade till hotellet.

Det är ingen djurpark så därmed finns ingen garanti att få se djuren men vi hade tur och såg flera stycken. Bland annat en mamma med en unge. Aporna verkade nästan helt oskygga där de satt i träden och åt frukt så de är nog mycket vana vid turister.

Zanzibars röda colobusapor bildar flockar med upp till 50 medlemmar. När de söker föda delas flocken upp i familjegrupper som består av en hanne, några honor och deras ungar. Sannolikt var det just en sådan familj vi stötte på idag.

Jag fick chansen att testa min nya kamera, en Canon EOS 70D med ett Tamron 70-300 mm objektiv, och det var inte helt enkelt att använda autofokus-funktionen bland träden men jag lyckades få till några bilder med hygglig skärpa.

Är det då rätt att som turist störa dessa utrotningshotade apor genom att besöka dem i deras skog? Ja, absolut! Turisternas pengar är i själva verket en förutsättning för att de ska kunna få det skydd de behöver för att överleva. Och det finns förhållningsregler om hur nära man får gå (inte närmre än 3 meter) och annat som att man inte ska mata djuren. Allt till sydd för dessa våra avlägsna kusiner.

8 kommentarer

Filed under natur, resor

Testar ny kamera på småfåglar

Hoppas att du har haft en bra jul! Själv har jag haft det mycket bra när jag firat med släkt och familj iNorrköpingstrakten. 

Jag har också passat på att öva med nya kameran. En Canon EOS 70D med ett Tamron 70-300 mm zoomobjektiv. 

Här är några av fåglarna jag övade på:


En blåmes.


En talgoxe.


En större hackspett.


En gråsparv.


Några gräsänder.

4 kommentarer

Filed under foto, natur

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen

Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Träden på bilden däremot växer som vanligt på Vesan här i Blekinge.

3 kommentarer

Filed under miljö, natur, resor

Forsakar – länsstyrelsen avråder från detta! 

Att vandra längs den nedre stigen vid Forsakar är fortfarande möjligt även om länsstyrelsen avråder ifrån det. Att klättra i själva vattenfallen är knappast heller att rekommendera…

Forsakar räknas som Skånes två högsta vattenfall. Naturreservatet ligger vid Degeberga i södra delen av Kristianstads kommun.

Lämna en kommentar

Filed under barn, natur, resa med barn, resor, Skåne, YouTube

Någonstans mellan Haväng och Vitemölla

Det finns en väg, en plats i solen, åt varje människa. Någonstans mellan Haväng och Vitemölla.

1 kommentar

Filed under livet, natur, resor, Skåne

Minisemester med vandring från Haväng till Kivik

Redan trött på ekorrhjulet? Den skånska och blekingska sommaren är inte slut än. Varför inte göra som vi gjorde i helgen? Unna dig en minisemester på Österlen och vandra längs havet. Vi gick från Haväng till Kivik och tillbaka och bodde sedan en natt på STF-vandrarhemmet där vi passade på att uppleva Havängsdösen vid både solnedgång och soluppgång.

Tioåringen och jag vandrar barfota sida vid sida i vattenbrynet tillbaka mot vandrarhemmet vid Haväng där vi ska sova natten mellan lördag och söndag. Jag håller mina nya vandrarskor i ena handen och mobilfotograferar med den andra. Inte på grund av skoskav eller nåt sånt utan för att det är mysigt. Solen värmer men står ganska lågt på himlen nu och havet guppar stilla. Bafotavandring på Österlen. Det är fortfarande så pass mycket sommar att det är mer uppfriskande än kallt att gå med fötterna i vattnet.

Anders och tolvåringen går lite snabbare framför oss. Det är Anton, tolvåringen, som har ryggsäcken med badgrejor och kvällsfika på ryggen. Han bär den nästan hela vägen från Kivik till Haväng. Han börjar bli stor! Men vi bytte aldrig om till badkläderna eftersom vi tyckte att vattnet ändå var ganska så kallt, trots att vi såg flera som badade. Men kvällsfikan som är inhandlad i Kivik skulle senare komma att komma väl till pass som picknick vid solnedgången i kanten av skjutfältet vid Haväng vid åttatiden på kvällen.

Men just nu vandrar vi alltså tillbaka mot Haväng efter att först ha gått längs med, men ovanför, strandlinjen ner mot Vitemölla där vi ätit sen lunch på strandhotellet. Det tog oss en timme och tio minuter att gå sakta från vandrarhemmet vid Haväng till Vitemölla strandhotell och vi anlände fem över halv tre, 25 minuter innan de skulle duka av lunchbuffén. Men vi hann äta och det smakade mycket gott. Dyrt var det, tusen kronor för oss fyra, men så är det ett fint hotell också. Men med en brokig historia. I den klassiska byggnaden från 1913 startade verksamheten först som svartklubben ”Röda lyktan” och senare har där varit bland annat hem för finska krigsbarn, flyktingförläggning för polska kvinnor på 40-talet samt hem för trötta husmödrar. Men numera är den alltså en finare restaurant och hotell. Tre porschar stod parkerade utanför byggnaden när vi var där. Kanske var bilägarna gäster vid den vigsel som förrättades nere vid stranden när vi lämnade hotellet för att fortsätta vår vandring.


Väl framme vid Kivik köpte jag var sin glass till pojkarna medan Anders handlade matsäck till kvällen. Och tillbaka går vi alltså precis i strandlinjen. Hela vandringen fram och tillbaka blev elva kilometer.

Nästa morgon har jag ställt in mobilens larm i tid för att vi ska hinna gå ner till havet och se soluppgången vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel. Det har börjat mulna på, men vid horisonten är en strimma där vi ser solen gå upp och molnen på himlen över megalitgraven bildar vackra mönster. Tillbaka på vandrarhemmet sover vi en eller två timmar till, innan det är dags att gå upp och äta frukosten som dukats upp i frukostmatsalen klockan halv åtta. Då har det börjat åska och regna intensivt. Då är det mysigt att sitta inomhus och äta av en god frukost. Att bo på vandrarhemmet är lika dyrt som att bo på hotell på andra håll, men stället har onekligen ett unikt läge och Skepparpsgården som har varit vandrarhem sedan 1952 och invigdes av Dag Hammarskiöld, är onekligen en charmig skånsk korsvirkesgård. Och att köpa till fukost är väl värt sitt pris.














4 kommentarer

Filed under miljö, natur, resa med barn, resor, Skåne, Vandra

Ett mindre lyckat försök…

Jag har länge letat efter en app med förslag på promenader och vandringar och med bättre kartor för naturpromenader än de i Google Maps. I fredags trodde jag att jag hittat vad jag sökt efter och laddade hem ViewRanger. Har nu provat appen i helgen men förstår inte mycket. 

På lördagen kollade jag runt lite i appen men tyckte att det var svårt att hitta bland kartor och föreslagna vandringar. Somliga kartor kostar dessutom flera hundra kronor. Andra är gratis. Somliga vandringar kostar i något som kallas ”credits” och andra är även i det fallet gratis. Jag höll mig till det som är gratis och plockade bland annat fram en föreslagen vandring på Amalikusten i Italien. 

Sen provade jag att använda den när vi gick här hemma igår på Stärnö och då registrerades vår promenad här hemma som om vi gått nere i Italien! Och inte lyckades jag spara vår promenad i appen heller till andra att använda sig av. Möjligen sparades vissa data på den vandring i Italien som jag tittade på i lördags för den är nu nämligen exakt lika lång som söndagens promenad på Stärnö trots att den borde vara längre i verkligheten. Mindre lyckat!

Har en hel del kvar att lära innan jag får ordning på det här… 

Eller kanske borde jag leta vidare i appdjungeln?


3 kommentarer

Filed under appar, Blekinge, Karlshamn, natur, resor

YouTube-klipp från Tjärö

Det är som vanligt. Om jag lägger ut klipp på Facebook får de ofta tusentals visningar. Så även med detta klipp från Tjärö. Men trots att det legat något dygn längre på YouTube har det knappt visats alls där. Men jag fortsätter att envisas med att lägga ut klipp där också. Om inte annat kan det vara bra att ha dem sparade på två ställen. Ibland lägger jag ett kortare klipp på Facebook och ett längre på YouTube. Men den här gången fick de bli lika långa.

Lämna en kommentar

Filed under Blekinge, natur, resa med barn, resor, YouTube