Category Archives: natur

På jakt efter blåsippor på Ryssberget


Det är lördag eftermiddag i mars månad. Äntligen lyser solen från en klarblå himmel. Vi följer en orange slinga (som jag tror) och vandrar genom bokskogen. Jag har läst i en folder från länsstyrelsen att det ska finnas blåsippor i naturreservatet på Ryssberget. Jag har i och för sig blåsippor i rabatten hemma men vill gärna se dem växa i skogen.

Det är därför som jag har googlat och hittat foldern som berättar om Blekinges natur. Och det är därför som jag tror att Ryssberget i Sölvesborg kan vara en lämplig plats att leta. Vi följer skyltningen mot naturreservatet när vi svängt av E22:an mot Sölvesborgs centrum och svänger höger och kör tillbaka mot och under E22 och upp mot Ryssberget. Naturreservatet finns inte med på Googles karta så det gäller att vara uppmärksam på skyltningen.

Marken i bokskogen är täckt med de rödbruna löven från i fjol. Det går att ana att nya löv snart är på gång. Solen lyser mellan träden. I början hör vi lite fågelkvitter och en hackspett hacka, men vi ser inga fåglar. Gångstigen är bitvis lerig, sönderkörd av terrängcyklar. Det enda gröna i skogen så här års är den mossa som växer på stenarna i skogen. Vi passerar också 

en stenhög där någon byggt små torn av stenar. Jag tycker att det ser ut som en forntida strandlinje.

Efter en stund anar vi att stigen kanske inte är en runda. Kan det vara en vandringsled? Jag googlar och hittar en karta över naturreservatet. Och mycket riktigt. Så är det. Så när vi kommer fram till en skogsväg tar vi vänster istället för att fortsätta följa leden. Och i nästa trevägskors vänster igen. Sedan är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Hade vi fortsatt följa leden en bit till hade vi kommit till en utsiktspunkt, men det får bli en annan gång.

Några blåsippor ser vi aldrig. Inte några blåsippeblad heller. Förmodligen växer de på någon annan plats i reservatet. Jag får fortsätta att nöja mig med sipporna jag har här hemma.







4 kommentarer

Filed under Blekinge, blommor, natur, resor, vår

Det sjukaste av allt med noshörningsmördarna


I Frankrike har noshörninsmördarna nu tagit steget att bryta sig in på ett zoo för att tjuvskjuta en trubbnoshörning. Noshörningens horn var avsågat när det upptäcktes att djuret hade dödats.

Det var idag på morgonen som djurskötarna hittade Vince, en fyra år gammal trubbnoshörning, död i sin inhägnad på Thoiry Zoo. En av hans horn hade sågats av med en motorsåg, sade polisen enligt BBC.

Noshörninshorn bringar ett högt pris på den svarta marknaden. orsaken är att det ingår som en ingrediens i naturläkemedel som sägs bota bland annat cancer. Det är så klart ljug. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att noshörningshorn skulle bota några sjukdomar. Omkring 100 noshörningar dödas varje månad i det vilda.

Av all desinformation som frodas runt om i världen kan den att noshörningshorn botar olika sjukdomar vara den sorgligaste: Flera noshörningsarter håller nu på att utrotas i snabb takt. Samtidigt som desperata människor betalar dyra pengar för något som inte fungerar. Allt medan tjuvjägare, mellanhänder och kvacksalvare håvar in dessa pengar.

Av allt det sjuka i att mänskligheten nu håller på att utrota detta uråldriga djur är detta det sjukaste av allt: Noshörningshorn består av samma ämne som hår & naglar.

Den som vill bota sina sjukdomar med noshörningshorn kan alltså lika gärna bita på naglarna. Gratis.

😢💔😡

Bilden: Vi hade turen att få se två spetsnoshörningar i Ngorongoro,Tanzani.

3 kommentarer

Filed under natur, resor, Samhälle och politik

Simba – Lejonen i Ngorongoro


I Ngorongoro finns en av världens tätaste populationer av lejon. I kratern som är rund och knappt två mil i diameter ryms drygt 60 lejon. Vi räknar till tio stycken som vi ser vid olika tillfällen under vår dag i nationalparken. Vår guide kallar dem ”Simba”. Det betyder just lejon på swahili. 

Swahili är i sin tur ett språk som talas i östra och centrala Afrika. Det är ett bantuspråk som fungerar som gemensamt språk för de olika folken i bland annat Tanzania. Det lärs ut i skolan och talas som andraspråk av de flesta i landet. Språket har annars sitt ursprung på Kenyas och Tanzanias östkust och på Zanzibar.

Men åter till lejonen i Ngorongoro. Lejonen vilar eller förflyttar sig långsamt. Hannarna ensamma och honorna i flock.De tillhör alla en underart som kallas massajlejon. Honorna är runt 2,5 meter långa med svansen inräknad. Hannarna är något längre. Både honor och hannar har en mankhöjd på ungefär en meter. Hannarna väger runt tvåhundra kilo. Honorna något mindre. De är alla imponerande djur.

Massajlejonen är smäckrare, har rakare rygg och längre ben än andra lejon. Som om andra lejon inte syntes stolta nog.

6 kommentarer

Filed under natur, resor

Är det två sekreterarfåglar? Nej det är kamhägrar, eller vänta – krontranor ska det vara



Två krontranor flyger över vattnet i Ngorongoro.
Jag fångar dem i flykten med min nya kamera där de sträcker strax bortom vassen och framför kraterväggen.  Just då vet jag inte att de är krontranor. Vår guide benämner dem crowned crane, men av någon anledning har jag fått för mig att de heter sekreterarfågel på svenska. När jag senare googlar får jag klart för mig att sekreterarfåglar är något helt annat. Så jag får googla på fåglar i Ngorongoro och hittar dem där. Men någonstans på vägen blir de till kamhägrar i mitt medvetande. Det är först nu idag på morgonen, när jag ska publicera den här bilden här på bloggen som jag upptäcker att det inte finns något som heter kamhäger. Och när jag tittar på fåglarna i flykten som sträcker ut både hals och ben ser jag ju att de är tranor och inte hägrar. 

Grå krontrana heter den till och med. Fågeln som är Ugandas nationalfågel men som än så länge också finns här i Tanzania. Men den är starkt hotad. Den som så många andra. 

Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Att fotografera safari med iPhone


Det var nära att jag varit helt hänvisad till att fotografera med iPhone under vår safari i Ngorongoro-kratern på Tanzanias fastland. Nu blev det inte så. Men några foton blev det ändå med iPhone. Dels på grund av begränsat minneskort i systemkameran, dels när jag ville ha foton på vyer.

Det blir en annan sorts bilder än med systemkameran. Samtliga bilder här är också redigerade med Instagram. Ändå är det ju #iPhoneonly.


Ser du babianerna?


Gnuer.


Här åt vi medhavd lunch.


Safari-jeepen vi åkte i.


En zebra intill en av safarivägarna.


Det är skog på kratersluttningarna.

Och jag filmade också en del. Kanske blir det till någon liten film att visa här så småningom.

6 kommentarer

Filed under fotografi, iPhone, natur, resor

Att fotografera safari med systemkamera

Det var nära att jag varit helt hänvisad till att fotografera med iPhone under vår safari i Ngorongoro-kratern på Tanzanias fastland. Nu blev det inte så. Tack och lov.

Jag fick tag på ett minneskort, om än begränsat och hade därmed tillgång till min Canon 70d med ett zoom-objektiv med omfång 70-300 mm från Tamron. Med en sådan kamera blir det fokus på djuren snarare än på landskapet. Även om några bilder kan ge en hint om landskapet i bakgrunden. Här är några exempel på de bilder jag fotograferade:


De första djur vi såg var babianer. Här några ungar i ett träd.


Sen såg vi vårtsvin.


Afrikansk buffel såg vi också tidigt.


Några lejon kom vi riktigt nära. Med systemkameran ännu närmare.


4 kommentarer

Filed under fotografi, natur, resor

Den som reser får se – om en födelsedag i nationalparken Ngorongoro


Igår fyllde jag 50 år. Dagen tillbringade jag tillsammans med min familj i Ngorongokratern på Tanzanias fastland. Att få se den platsen har varit en dröm för mig sedan barnsben och många timmar genom åren framför naturprogram på TV. Att förverkliga den drömmen fick bli min födelsedagspresent till mig själv.

Vi åker safarijeep genom nationalparken i Ngorongoro-kratern. Jag börjar få slut på minnesutrymme i kameran och har ägnat en stund åt att radera mindre bra bilder. Fördelen med det är att jag tvingas göra en första gallring. Förutom att jag får möjlighet att fotografera mer. Nackdelen är att jag dessa stunder inte tittar på det fantastiska landskapet utanför jeepen.

När jag nu tittar upp från kameran står Anders upp i jeepen och tittar framåt genom den lucka som uppstått när det höjbara taket höjts. En lucka som är till för att vi turister ska kunna skåda djuren utan glas mellan oss och djuren men också utan att ta några risker. Lejon är inte att leka med. Jag ställer mig bredvid min livskamrat och vi tittar på landskapet och alla djuren som vi passerar förbi.

Ibland ber jag vår chaufför och guide stanna för att vi ska hinna titta längre på djuren och jag fotografera några bilder. Ibland stannar han till på eget initiativ. En gång när jag bett honom stanna för att fotografera en zebraunge vänder zebraungen rumpan till precis när jag har min kamera redo. Jag väntar länge på att den ska flytta sig igen men till sist måste jag ge upp. Det gör nu inget. Bara en liten stund senare ges tillfälle att fotografera en grupp zebror, varav en är en unge, som badar och dricker i ett vattenhål.

Jag har också fotograferat någon zebraunge tidigare på dagen. Jag har dessutom fotograferat bland annat babianer (varav flera ungar), vårtsvin, afrikansk buffel, lejon, både honor och hannar, elefanter, två av de starkt utrotningshotade spetsnoshörningarna och många andra djur. Jag får helt enkelt klara mig utan en bild på just den zebraungen.

Vi kör vidare. Vägen är röd som Afrikas jord och guppig. Gräset är mestadels grönt, men ovanligt kort för årstiden. Jag står fortfarande upp och tittar framåt när vi kör. Håret fladdrar i vinden. Jag står kvar där länge, länge efter att Anders har satt sig ner igen. Jag ser zebror och gnuer, thomsongaseller och grantgaseseller, krontranor och strutsar, hägrar och storkar. 

Vid en ålder av 50 år, exakt på dagen faktiskt, åker jag alltså genom Ngorongoro med den vilda vinden i mitt hår.
Jag tänker att den här stunden på sätt och vis är ännu bättre än allt fotograferande som jag tidigare ägnat dagen åt. Men jag tänker att jag inte skulle velat vara utan de stunderna heller.

Och jag tänker att den som reser får se. Med egna ögon. Och genom egen kamera. Jag är mycket nöjd med min födelsedag.

8 kommentarer

Filed under fotografi, natur, personligt, resa med barn, resor

Zanzibars röda colobus – aporna i Jozani nationalpark som bara finns på Zanzibar


Om du vill se de starkt utrotningshotade aporna som bara finns på Zanzibar och ingen annanstans ska du bege dig till nationalparken Jozani. Det gjorde vi idag.

Piliocolobus kirkii heter de på latin och det är också det officiella svenska namnet. Men de kallas också Zanzibarguereza eller Zanzibars röda colobus. Det senare närmast en direktöversättning av det engelska namnet; Zanzibar red colobus. Det där med röd kommer sig av att de har rödbrun päls på rygg och nacke.

De här aporna kan du se i nationalparken och skogen med namnet Jozani på Zanzibars ostkust. Vi köpte utflykten från hotellet vi bor på i Jambiani och betalade då 85 US $ för fyra personer och utöver det (frivilligt) i dricks, 10 US $ till guiden och 7 US $ till chauffören som tog oss dit och tillbaka. Totalt 925 kr till dagens dollarkurs. Entrén till nationalparken ingick då i det pris vi betalade till hotellet.

Det är ingen djurpark så därmed finns ingen garanti att få se djuren men vi hade tur och såg flera stycken. Bland annat en mamma med en unge. Aporna verkade nästan helt oskygga där de satt i träden och åt frukt så de är nog mycket vana vid turister.

Zanzibars röda colobusapor bildar flockar med upp till 50 medlemmar. När de söker föda delas flocken upp i familjegrupper som består av en hanne, några honor och deras ungar. Sannolikt var det just en sådan familj vi stötte på idag.

Jag fick chansen att testa min nya kamera, en Canon EOS 70D med ett Tamron 70-300 mm objektiv, och det var inte helt enkelt att använda autofokus-funktionen bland träden men jag lyckades få till några bilder med hygglig skärpa.

Är det då rätt att som turist störa dessa utrotningshotade apor genom att besöka dem i deras skog? Ja, absolut! Turisternas pengar är i själva verket en förutsättning för att de ska kunna få det skydd de behöver för att överleva. Och det finns förhållningsregler om hur nära man får gå (inte närmre än 3 meter) och annat som att man inte ska mata djuren. Allt till sydd för dessa våra avlägsna kusiner.

8 kommentarer

Filed under natur, resor

Testar ny kamera på småfåglar

Hoppas att du har haft en bra jul! Själv har jag haft det mycket bra när jag firat med släkt och familj iNorrköpingstrakten. 

Jag har också passat på att öva med nya kameran. En Canon EOS 70D med ett Tamron 70-300 mm zoomobjektiv. 

Här är några av fåglarna jag övade på:


En blåmes.


En talgoxe.


En större hackspett.


En gråsparv.


Några gräsänder.

4 kommentarer

Filed under foto, natur

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen

Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Träden på bilden däremot växer som vanligt på Vesan här i Blekinge.

3 kommentarer

Filed under miljö, natur, resor

Forsakar – länsstyrelsen avråder från detta! 

Att vandra längs den nedre stigen vid Forsakar är fortfarande möjligt även om länsstyrelsen avråder ifrån det. Att klättra i själva vattenfallen är knappast heller att rekommendera…

Forsakar räknas som Skånes två högsta vattenfall. Naturreservatet ligger vid Degeberga i södra delen av Kristianstads kommun.

Lämna en kommentar

Filed under barn, natur, resa med barn, resor, Skåne, YouTube

Någonstans mellan Haväng och Vitemölla

Det finns en väg, en plats i solen, åt varje människa. Någonstans mellan Haväng och Vitemölla.

1 kommentar

Filed under livet, natur, resor, Skåne

Minisemester med vandring från Haväng till Kivik

Redan trött på ekorrhjulet? Den skånska och blekingska sommaren är inte slut än. Varför inte göra som vi gjorde i helgen? Unna dig en minisemester på Österlen och vandra längs havet. Vi gick från Haväng till Kivik och tillbaka och bodde sedan en natt på STF-vandrarhemmet där vi passade på att uppleva Havängsdösen vid både solnedgång och soluppgång.

Tioåringen och jag vandrar barfota sida vid sida i vattenbrynet tillbaka mot vandrarhemmet vid Haväng där vi ska sova natten mellan lördag och söndag. Jag håller mina nya vandrarskor i ena handen och mobilfotograferar med den andra. Inte på grund av skoskav eller nåt sånt utan för att det är mysigt. Solen värmer men står ganska lågt på himlen nu och havet guppar stilla. Bafotavandring på Österlen. Det är fortfarande så pass mycket sommar att det är mer uppfriskande än kallt att gå med fötterna i vattnet.

Anders och tolvåringen går lite snabbare framför oss. Det är Anton, tolvåringen, som har ryggsäcken med badgrejor och kvällsfika på ryggen. Han bär den nästan hela vägen från Kivik till Haväng. Han börjar bli stor! Men vi bytte aldrig om till badkläderna eftersom vi tyckte att vattnet ändå var ganska så kallt, trots att vi såg flera som badade. Men kvällsfikan som är inhandlad i Kivik skulle senare komma att komma väl till pass som picknick vid solnedgången i kanten av skjutfältet vid Haväng vid åttatiden på kvällen.

Men just nu vandrar vi alltså tillbaka mot Haväng efter att först ha gått längs med, men ovanför, strandlinjen ner mot Vitemölla där vi ätit sen lunch på strandhotellet. Det tog oss en timme och tio minuter att gå sakta från vandrarhemmet vid Haväng till Vitemölla strandhotell och vi anlände fem över halv tre, 25 minuter innan de skulle duka av lunchbuffén. Men vi hann äta och det smakade mycket gott. Dyrt var det, tusen kronor för oss fyra, men så är det ett fint hotell också. Men med en brokig historia. I den klassiska byggnaden från 1913 startade verksamheten först som svartklubben ”Röda lyktan” och senare har där varit bland annat hem för finska krigsbarn, flyktingförläggning för polska kvinnor på 40-talet samt hem för trötta husmödrar. Men numera är den alltså en finare restaurant och hotell. Tre porschar stod parkerade utanför byggnaden när vi var där. Kanske var bilägarna gäster vid den vigsel som förrättades nere vid stranden när vi lämnade hotellet för att fortsätta vår vandring.


Väl framme vid Kivik köpte jag var sin glass till pojkarna medan Anders handlade matsäck till kvällen. Och tillbaka går vi alltså precis i strandlinjen. Hela vandringen fram och tillbaka blev elva kilometer.

Nästa morgon har jag ställt in mobilens larm i tid för att vi ska hinna gå ner till havet och se soluppgången vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel. Det har börjat mulna på, men vid horisonten är en strimma där vi ser solen gå upp och molnen på himlen över megalitgraven bildar vackra mönster. Tillbaka på vandrarhemmet sover vi en eller två timmar till, innan det är dags att gå upp och äta frukosten som dukats upp i frukostmatsalen klockan halv åtta. Då har det börjat åska och regna intensivt. Då är det mysigt att sitta inomhus och äta av en god frukost. Att bo på vandrarhemmet är lika dyrt som att bo på hotell på andra håll, men stället har onekligen ett unikt läge och Skepparpsgården som har varit vandrarhem sedan 1952 och invigdes av Dag Hammarskiöld, är onekligen en charmig skånsk korsvirkesgård. Och att köpa till fukost är väl värt sitt pris.














4 kommentarer

Filed under miljö, natur, resa med barn, resor, Skåne, Vandra

Ett mindre lyckat försök…

Jag har länge letat efter en app med förslag på promenader och vandringar och med bättre kartor för naturpromenader än de i Google Maps. I fredags trodde jag att jag hittat vad jag sökt efter och laddade hem ViewRanger. Har nu provat appen i helgen men förstår inte mycket. 

På lördagen kollade jag runt lite i appen men tyckte att det var svårt att hitta bland kartor och föreslagna vandringar. Somliga kartor kostar dessutom flera hundra kronor. Andra är gratis. Somliga vandringar kostar i något som kallas ”credits” och andra är även i det fallet gratis. Jag höll mig till det som är gratis och plockade bland annat fram en föreslagen vandring på Amalikusten i Italien. 

Sen provade jag att använda den när vi gick här hemma igår på Stärnö och då registrerades vår promenad här hemma som om vi gått nere i Italien! Och inte lyckades jag spara vår promenad i appen heller till andra att använda sig av. Möjligen sparades vissa data på den vandring i Italien som jag tittade på i lördags för den är nu nämligen exakt lika lång som söndagens promenad på Stärnö trots att den borde vara längre i verkligheten. Mindre lyckat!

Har en hel del kvar att lära innan jag får ordning på det här… 

Eller kanske borde jag leta vidare i appdjungeln?


3 kommentarer

Filed under appar, Blekinge, Karlshamn, natur, resor

YouTube-klipp från Tjärö

Det är som vanligt. Om jag lägger ut klipp på Facebook får de ofta tusentals visningar. Så även med detta klipp från Tjärö. Men trots att det legat något dygn längre på YouTube har det knappt visats alls där. Men jag fortsätter att envisas med att lägga ut klipp där också. Om inte annat kan det vara bra att ha dem sparade på två ställen. Ibland lägger jag ett kortare klipp på Facebook och ett längre på YouTube. Men den här gången fick de bli lika långa.

Lämna en kommentar

Filed under Blekinge, natur, resa med barn, resor, YouTube

En vardagskväll vid Lilla Kroksjön



Vi går en runda runt Lilla Kroksjön, mina pojkar och jag. Sjön ligger spegelblank i kvällljuset. Den ligger i ett Natura 2000-område. Det är min man, Anders, som dragit med oss den här tisdagskvällen direkt när vi kommit hem från våra jobb. Ja, pojkarna har förstås inte jobbat. De har ännu sommarlov. För mig var det andra arbetsdagen efter fem veckors semester. Anders är inne på sin andra vecka. Han joggar en annan runda medan jag och barnen går den tillgänglighetsanpassade slingan på 2,2 km.

Det är en vacker kväll. Jag stannar ofta och fotograferar och pojkarna kommer snart före mig. Just nu fotograferar jag med en iPad eftersom skyddsglaset framför kameran på min iPhone 6 har krossats för andra gången på ett halvår. Jag vet inte ens när det hände och har inte orkat lämna in den för lagning än.

Jag tänker att det är bra att vi kom ut. Det gäller att ta vara på sommaren. Och det är faktiskt riktigt vackert i Karlshamns kommun också. Inte bara i stora världen. På tal om stora världen så är jag nu igång och bokar inför nästa resa. Den går till Amalfikusten i september. Och på tal om stora världen har jag också flera blogginlägg kvar att skriva om Europaresan vi gjorde på semestern. Jag har ännu inte skrivit om
Nantes och Les Machines de I’lles, om Carcasonne, om Verona, om Garda, om St Anron, Neubrandenburg eller Sallin. Men jag tänker att jag ska göra det efterhand.

Då och då stannar jag för att plocka ett par björnbär eller hallon. Plötsligt kommer jag ikapp pojkarna. De har stannat för att titta på små grodor som är lustiga att se. Och sen passerar vi en stor mängd får. De är också gulliga. Rätt som det är bestämmer sig tolvåringen för att springa men det vill inte tioåringen göra. Han blir nämligen trött av att springa, säger han. Så han och jag promenerar vidare. Vi går tysta bredvid varandra en stund innan jag frågar om han vill prata. Det vill han inte. Han går hellre och fantiserar för sig själv. Jag undrar vad han fantiserar om men jag frågar inte. Vill han berätta så gör han det.

Strax innan vi gått hela varvet runt sjön stannar jag till vid en tillgänglighetsanpassad brygga och fotograferar igen. Så vacker det är!





4 kommentarer

Filed under barn, Karlshamn, livet, natur, resa med barn, resor

Försommarflora på Stenshuvud 


Det finns väl en anledning att Stenshuvud blivit nationalpark, tänker jag. Eller en. Det finns så klart flera. Naturskönheten, vyerna, är så klart en. En annan måste vara den rikliga vår- och försommarfloran. Alla rara träd och blommor. Låt mig presentera några av blommorna.

Vi vandrar längs vägen upp mot caféet Annorlunda. Längs vägen har ädellövskogen nyss slagit ut sina sköra ljusgröna blad. Förgätmigej på en liten ängsplätt. Näktergalen sjunger vackert. Men koltrasten sjunger vackrast. Bofinkar, blåmesar och andra småfåglar stämmer in i kören. Under bokens nya blad blommar ännu både vit- och gulsippa. Jo, gulsippan växer vilt i Skåne. 

Plötsligt doft som av vitlök och minsann där växer också ramslök längs vägen. 

I skogen uppe på själva huvudet, Stens huvud, blommar slån och vilda körsbär. En och annan blyg viol syns bland vitsipporna. 

Sedan i hagarna ner mot havet fler körsbärsträd och en ensam vildapel. Ängar med gullvivor. Små smörblommor som redan lyser som gula solar. En och annan maskros också, så klart. Kabbeleka vid en porlande bäck. Mandelblom. Och längst nere vid havet blommar mängder med backsippor ännu. Det är så vackert att du dånar. 

#70 i #blogg100

4 kommentarer

Filed under natur, resor, sommar

Nationalpark på Österlen i försommarskrud 

Tänk om det vore så här fint väder som det varit idag lite oftare! Då funnes det ingen anledning att åka utomlands för att besöka vackra stränder och vacker natur. Då hade det räckt med Stenshuvud på Österlen i Skåne. 

Jodå! De första modiga är redan i och doppar sig i havet nu. Själva nöjde vi oss med att doppa tårna. 

Men först gick vi en promenad upp på toppen av huvudet genom fågelsång och skiraste gröna ädellövskog. Där skådade vi den vackra utsikten innan vi tog oss ner över ängarna med försommarblommor som gullvivor, backsippor, mandelblom och vildapel. För att nämna några. Och sen Sveriges vackraste strand på det.

Vi hann också med att fika både på Annorlunda och vid musteriet i Kivik, där vi också passade på att fylla kassar med dryck och chutney. 

Som vanligt fotograferade och filmade jag massor med mobilen. Om jag hinner så klipper jag ihop en liten film som jag lägger ut på den här bloggens sida på Facebook alldeles strax. 

#69 i #blogg100

4 kommentarer

Filed under natur, resor, sommar

Vitsippebackar och bokskog som precis har börjat slå ut


Sköna maj välkommen! Vitsippor, bokskogar och hav. Valjeviken, Hällevik och badbryggan vid Hanöhus. Allihop platser som ligger i Sölvesborgs kommun här i Blekinge. Och så ett YouTubeklipp om den familjeutflykt vi gjorde idag.

Det är så här vackert det ska vara när maj månad precis har börjat. Varje vardag passerar jag här med tåget när jag pendlar till jobbet. Det här är den fjärde våren jag ser det här vackra landskapet susa förbi alldeles för fort.

Idag tog jag med mig min familj till Valje naturreservat. Vi parkerade nära Valjevikens Camping och strosade ett varv genom fågelkvitter och tidig försommar.

Sen åkte vi till Hällevik där vi åt lunch och så promenerade vi fram och tillbaka till bryggan vid Hanöhus. Det är bara en kort promenad. Men vid en vacker badvik.

Som vanligt fotograferade och filmade jag. Och la ut nån bild och ett par klipp på Instagram. Väl hemma klippte jag ihop några andra filmsnuttar till ett lite längre klipp. Mitt andra på YouTube någonsin. Mitt första med bakgrundsmusik och prat utöver de rörliga bilderna. En sak som jag inte fattar är hur jag väljer vinjettbild till klippet när jag laddar upp det med appen. Vet du hur det går till? 

En helt annan sak är att det idag är 30 år sedan min farfar dog. 1 maj 1986. Ännu en anledning att fundera över livet och döden och hur snabbt åren går. Men allra mest en anledning att tänka på farfar. Einar Hansson. 

#62 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under appar, årstider, Blekinge, film, livet, natur, resa med barn, resor, sommar, vår, YouTube

Om livet, tid för resor samt tågluff eller bilresa i Europa?

 
Den här veckan upptäckte jag en blogg som skrivs av en kvinna i 40-årsåldern vars man är döende i cancer. En mycket sorglig blogg, så klart. Sanne som skriver har jag följt länge på Twitter. Men jag visste inte… Bloggen berör rakt in i hjärtat.

Igår såg vi en film på TV, ”Still Alice”, som handlar om en kvinna som är professor på Columbia och på höjden av sin karriär när hon plötsligt märker att hennes minne börjar svikta. Hon diagnostiseras med ett tidigt stadium av Alzheimers sjukdom. En mycket sorglig film. 

Vad vet vi om livet? Hur länge vi har kvar och hur vi kommer att må då? 

Jag har länge funderat på att jag skulle vilja ha tid att resa mer men att det får bli senare, när jag lyckats inrätta mitt liv så att den där tiden finns. Men tänk om det aldrig blir något senare? Kanske borde jag ta tag i mina drömmar här och nu? Men var börjar jag? Hur frigör jag tid?

I helgen har jag också funderat över om den där tågluffen i Europa som jag vill göra med familjen till sommaren. Funderat på om vi skulle ta bilen istället. Fördelen med tåg är att det är bekvämare, säkrare och ingen risk för åksjuka (en av pojkarna har anlag för det). Fördelen med bil är att det är så mycket enklare att ta sig raka vägen mellan de resmål du vill besöka. Det går snabbare. Du hinner se mer. 

Eftersom vår bil kör på etanol är det däremot inte givet vilket alternativ som är bäst för miljön. Många tåg i Europa kör på diesel eller el från kolkraft. Samtidigt vet jag inte hur lätt det är att tanka etanol i Europa.

Idag har vi också varit ute på Sternö. Promenerat och fikat. Det var grått, kallt och blåsigt. Men ändå skönt att komma ut i naturen. Nu i den tid då vitsipporna blommar. Korta utflykter i naturen är också ett sätt att ta vara på livet här och nu.  

#48 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, natur, resa med barn, resor