Category Archives: Samhälle och politik

Det sjukaste av allt med noshörningsmördarna


I Frankrike har noshörninsmördarna nu tagit steget att bryta sig in på ett zoo för att tjuvskjuta en trubbnoshörning. Noshörningens horn var avsågat när det upptäcktes att djuret hade dödats.

Det var idag på morgonen som djurskötarna hittade Vince, en fyra år gammal trubbnoshörning, död i sin inhägnad på Thoiry Zoo. En av hans horn hade sågats av med en motorsåg, sade polisen enligt BBC.

Noshörninshorn bringar ett högt pris på den svarta marknaden. orsaken är att det ingår som en ingrediens i naturläkemedel som sägs bota bland annat cancer. Det är så klart ljug. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att noshörningshorn skulle bota några sjukdomar. Omkring 100 noshörningar dödas varje månad i det vilda.

Av all desinformation som frodas runt om i världen kan den att noshörningshorn botar olika sjukdomar vara den sorgligaste: Flera noshörningsarter håller nu på att utrotas i snabb takt. Samtidigt som desperata människor betalar dyra pengar för något som inte fungerar. Allt medan tjuvjägare, mellanhänder och kvacksalvare håvar in dessa pengar.

Av allt det sjuka i att mänskligheten nu håller på att utrota detta uråldriga djur är detta det sjukaste av allt: Noshörningshorn består av samma ämne som hår & naglar.

Den som vill bota sina sjukdomar med noshörningshorn kan alltså lika gärna bita på naglarna. Gratis.

😢💔😡

Bilden: Vi hade turen att få se två spetsnoshörningar i Ngorongoro,Tanzani.

3 kommentarer

Filed under natur, resor, Samhälle och politik

Vad kan vi lära av Venedigs uppgång och fall?


Idag är det fettisdagen och medan vi äter semla är det idag final på karnevalen i Venedig. Jag har ju skrivit ett par inlägg om Venedigs historia under årets karneval och tänkte här att jag ska sammanfatta mina slutsatser om paralleller till vår tid.

Jag tänker att när Venedigs åldrige och blinde härskare ställde sig i täten för det korståg som i förlängningen kom att innebära slutet för det kristna Konstantinopels tusenåriga romarrike så handlade det kanske inte så mycket om religion för hans del som om makten över handeln och om att bygga personliga förmögenheter åt Venedigs aristokrati. Kampen mot islam blev den förevändning som gjorde det möjligt att få korsriddare att gå i döden för att Venedig skulle få monopol på den värdefulla pepparhandeln med araberna. Det senare blev i alla fall resultatet. 

Kampen mot islam för att lura de lättlurade att slåss så att de rikaste ska bli ännu rikare. Där har vi något att lära. Att inte upprepa det misstaget. Men frågan är hur mycket de lättlurade läser på om Venedigs historia? Och pepparhandeln med araberna på den tiden skulle kunna sägas motsvara dagens handel med olja.

Jag tänker också på 1700-talet när portugiserna hittat sjövägen till Indien och tagit över pepparhandeln. Då fortsatte Venedig festa som om ingenting hänt i ytterligare hundra år innan det till slut blev ett lätt offer i omvälvningarna i samband med den franska revolutionen. Parallellerna finns här också. Industriproduktionen som flyttat från Europa och USA till Asien till exempel. Men jag ser också en annan parallell som kan vara dagens motsvarighet till 1600-talets sjöväg till Indien: Solkraften som ersättare för oljan hotar oljeolikarker i både Ryssland och USA. 

Något kan vi lära av allt detta. Frågan är bara vad?

Lämna en kommentar

Filed under historia, resor, Samhälle och politik, världen

Är det Venedigs fel att ryssarna misstror väst?

Öst är öst och väst är väst. Men har du någon gång läst om det fjärde korståget som förklarar en hel del om hur det blev som det blev? Det var det korståget som istället för att stärka kristenheten kom att spåra ut till den grad att det försvagade det kristna Bysantinska riket på ett så avgörande sätt att det i förlängningen ledde till att Turkiet idag är muslimskt. Venedig både ledde och drog fördel av korståget som kraftigt kom att förstärka den spricka av misstro som redan fanns mellan ortodoxa och katoliker.

Jag publicerade i helgen ett inlägg om Venedig med anledning av karnevalen som pågår där just nu. Inlägget handlade om dekadens, Casanova, en kloakråtta och andra historier från den italienska staden. En historia lyckades jag dock inte riktigt med att trycka in i det inlägget och det är den om Enrico Dandolo och det fjärde korståget.

85-åring valdes till härskare
Enrico föddes cirka 1107 i Venedig och valdes vid en ålder av 85 år till doge av samma stad 1192. Doge var titeln på den person som hade den högsta positionen i de historiska stadsstaterna Venedig, Amalfi och Genua. I Venedig valdes han alltsedan 697 av folket men det var bara män från Venedigs mäktigaste familjer som fick lov att kandidera till ämbetet. Dogen valdes på livstid och när Enrico valdes delades makten med sex rådgivare. Innan han blev vald till doge hade Enrico bland annat arbetat som diplomat för Venedig i olika främmande länder.

Blind korsriddare
Han var både blind och över 90 år när han hamnade i ledningen för det fjärde korståget som på uppdrag av påven i Rom skulle ha gått till Egypten i syfte att frigöra kristna där och sedan vidare mot Jerusalem för att ”befria” staden från muslimerna, men som Enrico istället bidrog till att göra till ett rövartåg mot det kristna Konstantinopel. Bakgrunden var att pengarna som samlats in till korståget inte räckte hela vägen till det ursprungliga syftet.

Den som är satt i skuld
Korsriddarna hade beställt båtar på krita i Venedig för den tänkta överfarten till Egypten. Venedig var vid den här tiden Europas bästa skeppsbyggare. Men när färre korsriddare än väntat anslöt sig till uppdraget fick de svårigheter att betala. I det läget lät Enrico viga sig till korsriddare i Markuskyrkan i Venedig för att sedan vara med och leda korståget i syfte att både ordna med betalningen och sedan genomföra det ursprungliga uppdraget. För att ordna pengar till återbetalningen användes trupperna först till ett anfall på staden Zadar som då var Ungerskt och i konflikt med Venedig sedan tidigare.

Prinsen som lovade betala
Och när Alexios Angelos, den landsflyktige prinsen av Bysans, sökt upp korsriddarna i Zadar och lovat att de skulle få en riklig belöning så snart han kommit till makten i Konstantinopel nappade Enrico och de andra på erbjudandet om att hjälpa prinsen till tronen.

Konstantinopel hade då varit romarrikets huvudstad i nära 900 år. Staden var vid den tidpunkten också den största och mest sofistikerade i kristenheten. Dagens Istanbul var under namnet Konstantinopel alltså huvudstad i det kristna Östrom, eller som det också kom att heta: det Bysantinska riket, som var vad som fanns kvar av romarriket under medeltiden. Konstantinopel var i princip den enda av de stora medeltida städerna som hade behållit samhällsstrukturer, badhus, forum, monument och akvedukter från den klassiska romartiden.

Korsriddarna gav sig alltså av mot Konstantinopel. Men när prins Alexios väl med korsriddarna hjälp blivit kejsare fick han problem med att betala det han lovat för tjänsten. Korstågsriddarna blev därför kvar i Konstantinopel i väntan på lön för mödan. När prinsen sedan något halvår senare oväntat blev avsatt av ett folkligt uppror och dödad av en rival härsknade korsriddarna till. Utsikten att få betalt på laglig väg var nu noll. Att plundra staden var ett sätt att ändå skaffa sig betalning.

Brand och plundring
Konstantinopel var fram till den här tidpunkten också ett kommersiellt centrum som dominerade handelsvägar mellan Medelhavet och Svarta havet, Persien, Indien och Kina. Staden var alltså i högsta grad en konkurrent till Venedig och man kan tänka sig att även detta faktum bidrog till att staden var ett frestelse för Enrico att inta och försvaga.

Genom brand och plundring i april 1204 förstördes stora delar av staden och många ovärderliga kulturskatter. Det bysantinska riket upplöstes och istället upprättandes det så kallade latinska kejsardömet. Som belöning för den kraftiga hjälp Venedig lämnat korsfararna fick Venedig betydande delar av det Bysantinska riket, bland annat Morea och Kreta samt kvarteret Pera i Konstantinopel. Detta gjorde venetianerna till herrar över handeln med Mellanöstern. Inte minst kryddor, och då särskilt peppar var eftertraktade varor där araberna kände till hemligheten om ursprung och handelsvägar. Peppar hade odlats på Pepparkusten, i Kerala, Indien i tusentals år. Kryddan skeppades från Indien och fördes med karavan över den Arabiska halvön. Venedig fick nu ensamrätt i Europa på pepparhandeln med araberna.

Slutet på historien
Någon resa mot Egypten och Jerusalem blev däremot aldrig av. Det fjärde korståget slutade med förstörelsen av Konstantinopel. Enrico Dandolo själv stannade i Konstantinopel men hann också delta i en misslyckad räd mot bulgarerna innan han dog i den plundrade metropolen i maj 1205. Han var då 98 år gammal.

Redan under tredje korståget på slutet av 1100-talet hade misstron ökat mellan öster- och västerländska kristna. Efter det fjärde korståget och plundringen av Konstantinopel blev det inte precis bättre.

Det latinska kejsardömet blev kortlivat men det Bysantinska riket var nu så försvagat att det gradvis föll sönder under 12- och 1300-talen. Venedig och Genua avtvingade efterhand det utarmade landet alltmer frikostiga handelsavtal.

I ett försök att förbättra kontakterna med väst gick det Bysantinska riket med på att erkänna katolska kyrkan i Rom som överhöghet. Det ledde dock endast till motstånd och konflikter inom den ortodoxa kyrkan utan att för den sakens skull förbättra relationerna med väst.

Muslimer och ryssar
Och på 1400-talet föll så Konstantinopel slutligen i händerna på muslimska härskare och det som fanns kvar av det Bysantinska riket omvandlades då till det Osmanska riket.

Överhögheten över den ortodoxa kyrkan menade sig därefter ryssarna ha och tsaren av Ryssland menade sig vara kejsare av det tredje romerska riket.

Och så stärktes den klyfta av ömsesidig misstro mellan Östeuropa och Västeuropa som lever än idag.

3 kommentarer

Filed under historia, resor, Samhälle och politik, världen

Kan vi prata om något annat nu? Kanske drömma oss bort istället? 

I går fylldes mina sociala media helt naturligt av händelserna i Washington DC. När jag såg rörliga bilder på Facebook där den nya presidenten svor eden fick jag gåshud av skräck. När jag imorse såg bilder på Instagram ifrån när den förra lämnade fick jag tårar i ögonen. Vi sitter alla i skiten nu. Även om vi inte vet i vilken utsträckning elände kommer att följa. Eller i vilken utsträckning det kommer att påverka just oss. Men trots att vi inte vet exakt vad som kommer att hända är det ändå så klart en frustrerande situation. Och den frustrationen fortsätter idag att speglas i mina flöden i olika sociala medier.

Men jag tänker på ordspråket som säger att det gäller att ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden.

USA har valt sin president. Detta är inget som någon av oss nu kan förändra. De omedelbara konsekvenserna av valet kan vi inte heller göra mycket åt. Vi kan bara titta på. Och det ska vi så klart göra. Det som i förlängningen kan påverka oss själva är viktigt att följa och förhålla sig till. Men låt oss ha sinnesro att acceptera just detta att vi ingenting kan göra åt det som just nu sker därborta. 

Däremot kan vi var och en förändra i det lilla där vi är. För att skapa en bättre värld. Vi kan vara snälla mot varandra och andra. Och snälla mot den här planeten. Och om vi är tillräckligt många som gör just så, runt om i hela världen, blir den här världen ändå en bättre plats till sist. Inte ens en amerikansk president kan måla hela himlen svart. I varje fall inte så länge vi inte tillåter honom att göra det.

Det finns en vacker värld där ute som är värd att bevara i sina bästa delar och förbättra i sina sämsta. Låt oss inte glömma bort det. Och om vi behöver kraft för att gå vidare just nu: Då är det inte fel om vi för en stund slutar prata om USA och istället drömmer oss bort till en tropisk strand någon annan stans i världen där sanden är vit, himlen är blå och havet är turkost där emellan.

Kanske att en stunds surfande på vågor av vackra bilder ger oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden? 

Vill du virtuellt besöka stranden på bilden ovan ska du bildgoogla eller söka på Instagram på orten ”Kendwa”. Behöver du även fly bort rent fysiskt för att hitta kraften att åter tro på den här världen föreslår jag att du bokar en resa till Zanzibar där stranden finns. För även om där finns en ekonomisk fattigdom som behöver minskas, och som du som turist bidrar till att minska, så finns där en rikedom av bildskönhet som läker de djupaste sår av misströstan.

1 kommentar

Filed under instagram, miljö, resor, Samhälle och politik, sociala media, världen

När nya tider kommer faller gamla maktstrukturer sönder

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Gamla makthavare har alltid fallit när ny teknik gjort entré. Och nu står vi inför ett nytt teknikskifte.

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Stenåldern tog slut därför att brons fungerade så mycket bättre att göra svärd och yxor av. Några invandrare tog med sig tekniken. Andra invandrare utvecklade handeln. Under bronsåldern exporterades bland annat bärnsten för att finansiera importen av brons. De familjer som kontrollerade handeln blev samhällets nya elit och blev omåttligt rika. Klyftorna växte. Många förblev fattiga och några blev till och med slavar.

När väl hemligheten om hur järn tillverkas nådde Skandinavien behövde ingen längre vara beroende av de stormän på andra sidan havet som kontrollerade tenn- och koppartillgångarna i Europa. Järnmalmen fanns lokalt. Kolet togs från skogen. Gamla maktstrukturer föll åter sönder. Nya släkter blev rikare och mäktigare än andra. Förbättringar inom jordbruket som att ta tillvara djurens gödsel, bidrog till att befolkningen växte och husen blev större. Särskilt de rikastes hus växte.

Nya tider kom och gick.Släkten följde på släktens gång. Och oräkneliga är de gamla makthavare som föll när nya tog vid.

Vi står inför ett nytt teknikskifte nu. Hållbara energikällor måste ta över efter de fossila bränslena. Inte därför att de fossila bränslena håller på att ta slut. Det finns lika mycket fossilt kol i jordens inre som det finns syre i luften. Först när syret är slut är det fossila kolet slut. Det är en lång väg dit. En lång och oframkomlig väg. Långt innan syret tar slut har nämligen klimatet på den här planeten pajat fullständigt.

Inga förmögenheter kan byggas på lång sikt om planeten slutar fungera. Allt fler kommer till insikt om detta. Och ser också möjligheterna att bygga nya förmögenheter i en ny tid. Samtidigt hotar det här de gamla maktstrukturerna. De som är beroende av oljan och de fossila bränslena för sin maktbas. Fundera ett slag över vilka de är. Och varför de nu agerar som de gör i världspolitiken.

Bilden: Ett stearinljus som brinner. Äkta stearin är en förnybar energikälla.

2 kommentarer

Filed under historia, miljö, Samhälle och politik

Stjärnorna berättar historier

Stjärnorna gnistra och glimma. I tidig morgontimma. Och i tidig kväll. Stjärnorna. Jag tycker om dem. Jag tycker om att blicka upp mot dem i decembermörkret en klar vardag och jag tycker ännu mer om att från stranden se dem tändas över havet en sammetslen natt på semester i främmande land. Jag tycker om stjärnorna. De berättar historier om svunna tider.

De berättar om hur det började med en stor smäll för nästan 14 miljarder år sedan. Om hur stjärnstoff slungades ut och bildade galaxer. Som Vintergatan. De berättar att vår galax föddes för 13 miljarder år sedan ur ett nästan sfäriskt och roterande gasmoln bestående av väte och helium. De berättar att under tidens lopp har gasen sedan samlats i en roterande skiva där yngre stjärnor bildats och bildas än idag och där vår sol bildades för 4,6 miljarder år sedan. En ganska vanlig stjärna ändå. Säger stjärnorna.

Och under den stjärnan vandrar vi som våra förfäder och förmödrar vandrat före oss. Och om natten har också urtidens människor blickat upp mot stjärnorna och undrat vad de har att säga till oss. Och stjärnorna har berättat dem historier. De har under jägarstenåldern berättat om hur båtar ska navigeras i natten i sökandet efter nya jaktmarker när den kontinent som idag heter Afrika inte längre räckte till.

Och de har för oss som lever idag berättat hur en grupp av dessa människor för kanske 70 000 år sedan via nuvarande Eritrea lyckades ta sig över Röda havet till nuvarande Jemen. Och hur ättlingarna till dem nådde Sydostasien för kanske 50 000 år sedan och sedan Australien för minst 40 000 år sedan. Och stjärnorna över södra halvklotet berättade en kväll i trettondagshelgen 2013 om drömtidens sånger för oss när vi vandrade tillbaka till hotellrummet genom ett fortfarande hett Yulara efter att ha sett på deras ättlingars dans och sedan ätit kvällsmat. Vi hade den gången ätit pizza med kängerukött.

Stjärnorna har glittrat över den bondestenålder, som i trakterna av norra Syrien utvecklade världens första jordbruk för ungefär 11 500 år sedan. Och stjärnorna har då börjat berätta för våra förfäder när det var dags att så och skörda. Till Cypern har stjärnorna sedan sett de första bönderna komma i båt med utsäde och husdjur två tusen år senare. Och ännu senare på samma ö har jag i oktober 2015 blickat ut över havet, fullmånen och stjärnorna. Och läst Karin Bojs.

Till vår del av världen kom jordbruket med de invandrare som skulle bli våra förfäder och förmödrar 4 000 år efter det att deras förfäder anlänt till Cypern. Och vid Haväng har jag tidigt i höstas sett solen tränga undan natthimlen och gå upp över havet och stenåldersstenarna.

Från bronsåldern kommer himmelsskivan som hittades i Nebra i Tyskland och solvagnen som hittades på Jylland. Dessa skvallrar om hur viktiga sol, måne och stjärnor var för den tidens präster och deras undersåtar. Plejaderna mellan sol och måne. Och hällristningarna. Intill dem på Himmelstadslundsfältet i Norrköping har jag sett bronsåldersdans under stjärnorna. För tretusen år sedan började också Polynesien befolkas som det sista stora geografiska regionen på jorden. Utriggare på deras kanoter än idag så som på våra hällristningars båtar. Och invid stränder av blånande slätter har jag skådat Samoastjärnornas sken. Och innan dess hade jag och min älskade vandrat hem till vår hydda på Aitutaki med fullmånen som enda ljuskälla utöver stjärnorna.

Sen kom järnåldern och vid vår tideräknings början, berättar stjärnorna att det kom några österländska stjärntydare till Jerusalem. Stjärnorna säger att de var präster från Persien som också fungerade som vetenskapsmän, diplomater och rådgivare vid hovet, som hade tyckt sig se en ny konungs stjärna gå upp och att de kom­mit för att hyl­la ho­nom. Stjärnorna säger också att de visa männens tro var och är samtida med judendomen och tillsammans med den föregångare både till kristendom och islam. Prästernas titel var ”mager”. Ett ord som senare blivit till vår tids ”magiker”.

Och vid den tiden var Rom hela världens huvudstad och Medelhavet var Mare Nostrum och oräkneliga är de gånger jag hänförts av dess stjärnhimmel. Som under en kvällspromenad i Menton i somras (bilden). Eller när jag efter kvällsmaten några kvällar i september låg på en solstol på en hotellbalkong på Amalfikusten. Och skådade stjärnorna.

Och så hänger allting samman i en enda lång historia från tidernas början, genom nuet och rakt in i framtiden. Och människor har i alla tider färdats och sökt det goda livet någon annanstans. Säger stjärnorna som tindra så klara. Som diamanter i skyn.

3 kommentarer

Filed under historia, resor, Samhälle och politik, världen

Jo, jag är deprimerad på riktigt, men hoppas på ljuset

Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller en blogg som handlar om mig som person. Det är ändå i det gränslandet jag hamnat i mina senaste inlägg. Utan ett fungerande själv och utan en fungerande värld är det ingen mening med att skriva om resor och utflykter i naturen och övriga omgivningar. Därför kommer ännu ett inlägg där jag bearbetar det som händer just nu.

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag har plötsligt, från en dag till en annan, fått svårt att sova på nätterna. Det började natten mellan den 12 och 13 oktober. Det som utlöste det är arbetsrelaterat. Men egentligen borde jag inte alls reagera så här starkt på det. Inte på långa vägar. Jag behöver reorientera mig i ett nytt landskap. Mitt sätt att göra det är att försöka förstå. Se logiska samband, logiska förklaringar och logiska lösningar. Men så är det alltid. Saker förändras hela tiden. Och jag försöker förstå. Det är inget nytt under solen.

Dessutom. Du löser inga problem genom att ligga vaken på nätterna och fundera. Jag har allrid förut haft lätt att koppla bort jobbet och koppla av. Plötsligt har jag inte det längre. Jag vet inte om det är åldern. Kanske. Jag har skrivit förut om att det här kan vara min 50-årskris. Jag vet inte. Men jag vet att jag har börjat tvivla på min intelligens. Har jag börjat bli dement? Fungerar inte hjärnan längre? Det har gått så långt att jag börjat göra IQ-tester på nätet. Men resultatet av dem visar inte på några brister där. Tvärt om. De visar att jag fungerar ungefär som jag alltid gjort i det avseendet. Jag tänker logiskt rätt men lite långsamt. Jag hinner aldrig med alla uppgifterna i testerna men de jag hinner har jag löst på rätt sätt. Och trots långsamheten i tanken är mina IQ-siffror ändå riktigt bra. Det är en klen tröst. Något känns ändå fel. Och det känns som att det felet sitter hos mig. Men var? Jag kämpar vidare med att försöka förstå den delen av problemet. Kanske är det bara hjärnspöken? Jag börjar faktiskt tro att jag är lätt deprimerad på riktigt. Jo, det är nog så det är.

Efter den 9 november har ett annat problem seglat upp som ännu viktigare även för mig än mina personliga förmågor och eventuella oförmågor i relation till min närmaste verklighet. Ett ännu större mörker. Dock är det något som jag har betydligt mindre möjlighet att påverka. Och som jag därför borde släppa helt men inte kan. Det handlar om utvecklingen i världen. Och då särskilt den på andra sidan pölen. Jag hade sett fram mot att de på den sidan Atlanten för första gången skulle få en kvinnlig president. Det skulle i sig vara ett stort steg för jämställdheten. Dessutom vore det ett stort framsteg att de fick två demokratiska presidenter i rad. Ett steg framåt för logik, vetenskap, jämlikhet, frihetlihet och miljön. Inte minst för klimatet på den här planeten. Som du vet blev det inte så. Min värsta farhåga besannades. Att opinionssiffrorna skulle visa sig vara lika fel som i många andra sammanhang på senare tid. Också det som händer i USA håller mig nu vaken på nätterna.

De här utnämningarna som görs på viktiga befattningar till Vita Huset nu och som signalerar att Darth Vader håller på att ta över där. Vilket mörker! Men om de är Rymdimperiet, vilka är då vi? Och vilka är det som vinner på slutet? Jo. Vi är tvillingarna Luke och Leia. Det är vi som vinner. Vi måste tro på det!

Det känns nämligen som att det står och väger nu. Det som hänt i USA kan också hända här hemma om vi inte agerar rätt. Bilden här ovanför är från fina Karlshamn som jag råkar bo i. Den föreställer utvandrarmonumentet. Många svenskar emigrarade en gång till Amerika. Många av dessa for iväg med båt från just Karlshamn. På sockeln till statyn kan man läsa Wilhelm Mobergs ord: ”I hemlandet har deras utvandrings äventyr ingått i sagan och legenden.” Numera är Sverige ett land fler vill komma till än lämna. Vi har blivit ett invandringsland istället för ett utvandringsland. Det beror på att Sverige är ett bra land att bo i. Men vissa vill sprida en annan bild. En mörkare bild. De vill överföra detta sitt inre mörker till oss andra och få oss att tro att detta mörker bör mötas med mer mörker. De vill få oss att tro att ett auktoritärt förbudssamhälle kommer att göra oss fria. Att okunnighet är styrka. Det är som i Orwells 1984. I USA har 2016 redan tagit ett rejält kliv mot ”1984”. Vi får inte låta dem vinna här också! Men hur gör vi?

Jag läste en kolumn i DN nyss under rubriken ”dags att lämna depressionen och kämpa för demokratin”. Där skriver Wolodarski att hittills har våra traditionella institutioner svarat på Trumptendenserna i debatten genom att retirera och närmast tystna . Och han skriver vidare att de allra flesta – utom de nya auktoritära och nationalistiska rörelserna – har underskattat kraften i de sociala medierna.

”Om du är uppgiven över hatet och hoten på nätet, säg emot och uppmuntra samtidigt dem som står för något annat. Dela, kommentera och gilla deras inlägg. Om många agerar så kommer det att göra stor skillnad, och ge en mycket mer rättvisande bild av vad de flesta svenskar står för.”

Jag tror på det där. Vi måste försöka hoppas på ljuset. Låta de positiva berättelserna om jämlikhet, invandring, vetenskap och miljö ingå i sagan och legenden genom att sprida det som bidrar till det positiva historieberättandet till våra vänner och bekanta. Jag ska försöka göra så. Dela det positiva som jag just gjorde här och nu. Gör det du också. 

16 kommentarer

Filed under livet, mitt jobb, personligt, Samhälle och politik, sociala media

Hur det än är


Hur det än är. Det lät bli sommar igen. Sol som skiner igen. Blå himmel igen. Raps som blommar igen.

Får en ändå hoppas. Inte ens mörkermännen kan måla hela himlen svart. Tror jag. Även om det känns så ibland.

”Man måste ta folks oro på allvar”, heter det. Bra. Ta då gärna oss på allvar också. Vi som går med en stor ångestklump i magen över utvecklingen, men som ändå inte vill slå neråt. Inte uppåt heller. Eller åt sidan. Eller utåt. Eller inåt. Vi som inte vill slåss alls. Vi som bara vill leva och låta leva. Och tro på att vi kan få ordning på allt det här om vi hjälps åt. Och tro på att det blir en sommar igen.

Lämna en kommentar

Filed under årstider, miljö, Samhälle och politik, sommar, världen

Det här är de vita outbildads revolt

Fel låt vann. Mörkt ute, mörkt inne, mörkt i hjärta, mörkt i sinne. Lögnen som det nya sanna. Håna och svartmåla etniska minoriteter, funktionsnedsatta och kvinnor (de senare förutsatt att de inte är så vackra att se på så att man vill ofreda dem – då ofredar man istället och hånet kommer först i och med en eventuell protest mot ofredandet). Sparka neråt och kalla det ett uppror mot ”etablissemanget”. Vad var det som hände? Hur kunde det ske? Min analys: Det här är de vita outbildades revolt. Särsilt då de som är män, medelålders och bor på landet och i småstäder. Varför de revolterar? Se här:

Jag tror att vita, outbildade män har röstat mot effekterna av globalisering, digitalisering, urbanisering och sina egna relativt sett sämre chanser i livet. Inte nödvändigtvis så de ser det själva, dock. De har röstat för att ”göra Amerika stort igen” genom att kasta ut muslimerna. Och latinamerikanerna. Typ. Och gärna diskriminera svarta också. Och kvinnor.

Har vi som är utbildade haft fel i att utbildning är viktigt? Jag tror absolut inte det. Tvärt om. Men hur får vi med oss resten?

Hur bygger vi broar? Förakt och hånfullhet mot de outbildades okunskap är knappast vägen framåt. Även om det är lockande att håna grunda och felaktiga förklarigsmodeller.

Har vi som är utbildade haft fel i att utbildning är viktigt? Jag tror absolut inte det. Tvärt om. Vi begriper ju att det inte kommer att hjälpa ett skit att bygga en mur mot Mexico. Eller att kasta ut invandrarna. Men hur får vi med oss resten?

Jag tror att det behövs nya, eller i vart fall kraftigt modifierade politiska idémodeller. Konservatismen, liberalismen och socialismen är från 1800-talet och adresserar industrisamhället. De är alla prövade. I USA gäller det särskilt liberalismen. Men ingen av de här ideologierna tycks locka en outbildad vit, medelålders man i Mellanvästern som har hus, bil och jobb men som har svårt att se en bättre framtid för sig och sin familj. Och vill ha förändring.

Jag har inga färdiga svar på hur en sådan idémodell skulle se ut men jag tror att det är en bra början om vi erkänner att det också finns en baksida av globaliseringen, urbaniseringen och digitaliseringen. Och att vi inte har några färdiga svar på vad vi gör åt den. Än. Men sen tror jag att vi måste börja hitta svaren ganska snart. 

Och jag tror att de här nya idémodellerna inte får vara allt för teoretiska. De behöver tala till både känslor och förnuft. 

Annars kommer de här grumliga idéerna som bygger på massor av känslor, och då mest rädsla och hat, men inget förnuft, att fortsätta vinna terräng. Och i en sådan framtid är vi alla rökta. (Om vi inte redan är det i och med gårdagens valresultat.)

Uppdatering: Det ska erkännas att det är lite tillspetsat att bara skylla på männen här. Även vita kvinnor röstade i högre grad på den för både USA och världen sämre kandidaten enligt min bedömning. Men kombinstionen etnicitet och utbildningsnivå är den stora vattendelaren i valet.

2 kommentarer

Filed under Samhälle och politik, världen

Stenålderstenarna på Haväng


Soluppgång vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Den är rest av människor som var en del av det som i vår tid har fått benämningen trattbägarkulturen.

De var invandrarna som tog med sig jordbruket hit. Man kan nämligen, enligt vetenskapsjournalisten Karin Bojs, mycket tydligt se på dna, att jordbruket spreds från Mellanöstern till hela Europa och vår del av världen med hjälp av det vi skulle kalla för invandrare. De kom med djur och utsäde och ett helt nytt sätt att leva. En helt ny syn på världen. När de reste den här graven vid Haväng hade de redan funnits här i 500 år.

Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel.

Det var endast ett fåtal människor som begravdes på det här sättet. Vilka de var vet vi inte. Kanske kungar eller varför inte präster? Med jordbruket kom en ny religion. Nu blev årscykeln viktig. Vårdagjämning och höstdagjämning. Sommar- och vintersolstånd. Den senare viktigast av dem alla. Måne och stjärnor användes också som stöd för att räkna ut när våra förfäder skulle så och skörda. Så småningom fick himlen ge svar på det mesta i livet. Och än idag frågar många stjärnorna om svar…

Hur vanligt folk begravdes vet vi inte heller. Det är mycket som vi inte vet. Det känns tydligt också för den som i skymningen betraktar de här stenålderstenarna vid Hanöbuktens strand.

2 kommentarer

Filed under historia, livet, resor, Samhälle och politik, Skåne

Hur gick det med friheten och jämlikheten, Frankrike? 

På semestern besökte vi Menton, en fin liten badort på franska rivieran. Nu läser jag att de också infört förbud mot kvinnor i heltäckande badkläder, precis som i Nice. Jag vet inte om det även i Menton patrullerar poliser på stränderna nu. Och tvingar muslimska kvinnor att klä av sig. Men jag är så ledsen och besviken över utvecklingen i Frankrike.

Frihet, jämlikhet och broderskap, hette det en gång. Och kanske blev det rent av lite systerskap också med tiden?

Burkinin uppfanns i Australien av en kvinnlig muslimsk företagare i syfte att ge muslimska kvinnor mer frihet, inte mindre.

Vissa muslimska kvinnor känner sig tvingade att klä sig i hijab. De flesta gör det av fri vilja. I några länder finns det lagar på hur kvinnor måste klä sig. Saudiarabien är nog det värsta exemplet. Det finns en gråskala från lagtvång till ren frivillighet. Från svart till vitt och alla nyanserna där emellan.

Självklart ska ingen vara tvungen att klä sig på ett visst sätt. Lika självklart ska ingen vara tvungen att klä av sig på ett annat sätt. (Med undantag för maskering av ansiktet som kan behöva förbjudas i vissa sammanhang.)

Hur gick det med friheten och jämlikheten, Frankrike? Vart tog den vägen? 😢

Jag är egentligen tveksam till nyttan av turistbojkotter men just nu skulle jag inte vilja resa tillbaka till franska rivieran.

5 kommentarer

Filed under resor, Samhälle och politik

Syrien, Putin och Obama: Hur svårt kan det vara?

Jag brukar inte blogga om världspolitiken men nu kan jag inte låta bli längre. För det som händer nu är bara så dumt och har hållit på så olidligt länge att jag bara måste yttra mig. Även om jag är väl medveten om att vare sig Putin eller Obama läser min blogg.

Det handlar om det här kriget som pågår i Syrien. I förra veckan såg vi bilder på en chockskadad pojke täckt av damm från en bombning av huset där han bodde. Den här veckan nåddes vi av nyheten att hans bror dött i sviterna efter samma attack. Hundratusentals människor har dött. Miljoner är på flykt. En liten rännil når Europa och här ojjar vi oss över vilka konsekvenser flyktingkrisen får för just oss. Inför identitetskontroller och ägnar oss åt signalpolitik: ”Kom inte hit!”

Men kriget då? Vem gör något åt källan till flyktingkrisen? Vem gör något åt kriget?

Vet nån ens längre vad det handlar om? Det började med den arabiska våren. Det finns de som hävdar att klimatförändringarna bidrog. Att det var torka och missväxt. Människor gjorde uppror. Ville ha demokrati. Regimen slog tillbaka.

Men sen då? Varför fortsätter kriget utan slut?

Därför att Iran och Ryssland fortsätter att pumpa in vapen och pengar till regimen och Saudiarabien och USA till rebellerna.

Vad är det de vill vinna med kriget i Syrien?

Det verkar som om de ser det som någon slags brädspel om makt och inflytande i regionen. De leker med miljontals människor av kött och blod. Barn. Som om de vore schackpjäser på ett bräde. Men det är de inte, kan jag berätta. Det kunde lika gärna ha varit du och jag och våra barn.

Kriget har inga vinnare. Bara förlorare. Men det förstår inte de som spelar detta maktspel mellan shia och sunni. Detta spel som för Rysslands och USA:s del ytterst handlar om makten över Mellanösterns oljeresurser.

Lyft blicken! Istället för att satsa pengar på vapen, krig och död: Satsa pengarna på en omställning till en hållbar energiproduktion. Se till att göra er oberoende av Mellanösterns olja. Vinn mindre grogrund till framtida konflikter, på grund av klimatkrisen, på köpet.

Men först av allt: Sätt er ner vid förhandlingsbordet och se till att få ett slut på det här dumma kriget. Jobba tillsammans mot IS och för ett Syrien där både den nu regerande shia-minoriteten och sunni-majoriteten kan leva tillsammans.

Hur svårt kan det vara?

2 kommentarer

Filed under miljö, Samhälle och politik, världen

Varför har Mark Zuckerberg inte tejpat över tangentbordet istället? (Om nu texten är död som format?)

En krönika som hävdar att texten är stendöd på Facebook har senaste veckan spridits på just Facebook (!) I denna text (!) målas denna bild upp av framtiden: ”Ingen text. Bara rörlig bild. Det mesta live.”

Men texten är nog inte en bråkdel så död som Facebook vill få oss att tro.

För ja. Det är uppenbart så att Facebook vill styra över oss användare till att publicera mer film hos dem. Detta gör de genom att kraftigt gynna sådana inlägg så att de visas för fler och på så sätt får fler kommentarer och andra reaktioner. Vilket i sin tur leder till en förstärkning av just beteendet att posta rörlig bild hellre än andra format och speciell då live. (Det senare har jag själv inte vågat mig på att prova än.)

Något ironiskt i sammanhanget blir det då att det idag sprids en bild (stillbild!) på Facebooks grundare där han gör reklam för Instagram som just passerat en halv miljard användare. I bakgrunden syns en laptop där han tejpat över webbkameran. Det finns mycket att säga om vad detta kan bero på och det har redan sagts av andra. Den tanken jag tänker är: Han har inte tejpat över tangentbordet! Om nu texten vore död och film den allenarådande framtiden? Borde han då inte ha gjort tvärt om?

För så här är det. Facebook har en anledning att försöka styra över oss mot mer film och det är marknadsandelar inom TV-reklam. De vill plocka från YouTube och gör vad de kan. Men med det kan de på inget sätt döda texten som kommunikationskanal.

Formaten video, foto och ljudklipp kommer att bli viktigare och viktigare för kommunikation och dokumentation. Men de kommer aldrig att helt ersätta text som metod.

Varför? Därför att text är något så genialt som att överföra det mänskliga språk som ursprungligen var tänkt att tas in via öronen till ett format som tas in via ögonen. Vore det inte för denna grundläggande egenskap i det som text faktiskt är så vore den nog borta för länge sedan med tanke på hur svårt det faktiskt är att lära sig läsa och skriva. Och mot bakgrund av alla tekniska möjligheter vi haft i flera decennier.

2 kommentarer

Filed under bilder, Facebook, film, Samhälle och politik, sociala media

Så fruktansvärt onödigt

Först Orlando och nu Jo Cox. Hatet som dödar. Så fruktansvärt onödigt. Mer än så orkar jag inte formulera just nu. Och förmodligen inte någonsin. Jag är glad att det finns andra som orkar formulera sig klokt om hur vi borde möta hatet. Jag orkar inte. 

2 kommentarer

Filed under Samhälle och politik

Jag tycker att Kerstin kan kamma sig! 


Kerstin skrev en kolumn om en kvinnlig minister och tyckte att ministern borde skaffa sig en borste (och puder). Själv tycker jag att det är du som kan kamma dig, Kerstin! 

Igår hade vi besök här hemma. Samtidigt kunde jag inte låta bli att lägga märke till att det på sociala medier pågick en debatt om en kolumn i en kvällstidning så som det ofta pågår debatter om kolumner i kvällstidningar. Känslorna gällde vad en kolumnist som heter Kerstin skrivit om en kvinnlig ministers utseende.

Jag länkar inte till artikeln eftersom jag anser att den fått fullt tillräckligt många klick redan.

Två läger uppstod (som vanligt). De som anser att Kerstin har fel och de som anser att hon har rätt.

Jag anser att på sätt och vis har båda lägren rätt men håller framförallt med de som anser att Kerstin gör fel när hon skriver som hon gör. Inte fel i någon juridisk mening som brott mot tryckfrihetslagstiftningen eller så. Men moraliskt fel.

De som försvarar Kerstin gör det utifrån tesen ”utseende har visst betydelse även om vissa idealister önskar att det inte vore så”. Och det har de så klart rätt i. Jag har själv varit, och är nog fortfarande, en sån där idealist som önskar att utseendet inte skulle ha någon betydelse. Eller i vart fall mindre betydelse än vad det har. Men under min livstid har det varit tydligt att utvecklingen gått åt motsatt håll. Jag som hänger mycket på Instagram och reser så mycket jag kan har ju inte kunnat undgå selfie-trenden. Även om jag inte gillar den. Jag kan inte se att den bottnar i något annat än just en tilltagande utseendefixering. Det pratas i vår tid mycket om megatrender som globalisering, urbanisering, individualisering och digitalisering. Jag har aldrig sett någon sätta upp utseendefixering på samma lista men skulle faktiskt vilja påstå att trenden hör hemma där. Precis som övriga megatrender är det något vi kan tycka vad vi vill om men som vi också rimligen måste förhålla oss till. Så långt har Kerstin alltså rätt. Men om hon nöjt sig med att skriva om allmänna principer runt detta ämne hade hon inte fått många klick. Så då väljer hon att ge sig på en namngiven kvinnlig (typiskt!) minister istället. För se! Då rasar klicken in.

Och det är ju här hon gör fel. För precis som hon själv skriver är det mobbing. När en grupp (och Kerstins avsikt är så klart att leda just en grupp – hon vill ju så klart ha många klick och mycket medhåll) hackar på en person för hennes utseende så är det inget annat än just mobbing. När hon dessutom väljer att hacka på just en kvinnlig minister så sänder det också ut signaler. Och här är ju Kerstin helt fel ute i sin krönika. Det är därför hon helt enkelt kan gå och kamma sig! 

(Och den som eventuellt inte känner till uttrycket ”kamma dig” kan googla det.)

#90 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under media, Samhälle och politik, sociala media

Åsikter om föräldrar som tar barnen ur skolan för att resa

Rektorer och lärare på Twitter har i jämförelse med  personer som gillar att resa och är aktiva på Facebook helt olika åsikter om föräldrar som tar barnen ur skolan för att resa. I alla fall i det här exemplet.

Det började med en rektor som skrev på Twitter: ”Varje gång jag avslår en ledighetsansökan föranmäler föräldrarna bara frånvaro och åker ändå. Vad är detta för teater jag deltar i?”

Rektorn heter Dennis Hjelmström och han jobbar i Danderyds kommun. 

Han fick många reaktioner på detta, mest från lärare och andra rektorer. I princip alla tyckte att dessa föräldrar gör fel.

Själv valde jag i det läget att bryta mot en av interners grundlagar. Den som lyder ”säg aldrig emot någon på Twitter”. Jag höll nämligen inte med om att dessa föräldrar nödvändigtvis gör fel. Jag skrev att jag också mycket väl skulle kunna göra så. Och dessutom att mina barn i och för sig inte hade börjat skolan när vi åkte jorden runt på 79 dagar. Men att de på den resan lärde sig mer än på ca 2 år i skolan.

Någon som heter Catharina undrade vad det lär barnen. Jag svarade: ”Språk, geografi, att klimat och natur varierar, förståelse för och kunskap om andra kulturer…”

Men det var inte detta som intresserade Catharina: ”Resa under terminen trots att läraren säger nej var det jag syftade på.”

En rektor som heter Semira hakade på ”Trist inställning till skolan, och till hårt arbetande lärare. Skolplikten ska respekteras!”

Jag försökte förklara mig utan att få något som helst medhåll. Däremot var det många som gillade Semiras tweet om min påstått trista inställning till skolan.

Jag brydde mig inte ens om att i detta sammanhang nämna att jag läst Malas bok högt för min minsting och därmed rimligen knappast har någon ”trist inställning” till skola i största allmänhet. (Malala är hon som fick Nobels fredspris som 16-åring för att hon stod upp för alla barns rätt att få gå i skolan.) 

Däremot skrev jag ett blogginlägg där jag på andra sätt utvecklade mitt resonemang kring varför det kan vara rätt av föräldrar att ta barnen ur skolan för att resa

Inte heller då fick jag något medhåll på Twitter. Rektorn som heter Dennis skrev:  ”Ja, jag har för länge sedan förstått ditt perspektiv som är en personlig betraktelse mer än något annat.”

Bara en personlig betraktelse? Fanns det verkligen inga andra som såg saken ur samma perspektiv som jag? Jag tog mig för att fråga i en grupp på Facebook för personer som gillar att resa. Och äntligen fick jag medhåll. Massor av medhåll även om det fanns några röster som mer höll med rektorerna. Sagt på Facebook om föräldrar som tar barnen ur skolan för att resa:

Karin: ”Kanon! Tänk vad dom lär sig om livet och andra människor och kulturer. Vad lär du dig i skolan? Lär du där ur du tar ett huslån? Lär du dig att lägga upp en budget över dina levnadskostnader och framtid? Lär du dig rädda liv genom HLR? Bara onödiga saker! Nej, klart skolan är bra. Men nu när jag är vuxen och levt ett långt liv inser jag man tyvärr inte lärde sig om ”livet” i skolan!”

Jag: ”Det där är så klokt! Självklart ska skolan vara studieförberedande och lägga grunden för olika saker. Men de färdigheter som behövs för att klara livet borde vara viktigast av allt!”

Ingemar: ”Det är det som blev resultatet av kommunalisering, kommunpolitikerna skulle göra självständiga goda medborgare av ungarna istället för att lära dem det livsviktigaste, lära dem läsa, skriva och räkna. För att klara livet får komma när man blivit lite äldre. Jag är 72 år och har lärt mig det mesta om att klara livet utan en massa flum.”

Agnetha: ”Helt rätt! Den livserfarenhet barnen får är ovärdelig.haft mina barn i skola i thailand, och kommer definitivt göra om det!!”

En annan Karin: ”Jag har bott i Thailand i 2 år som vuxen och ångrar att jag kanske inte gjorde mer när barnen var mindre. Bodde där själv med sambo.”

Yvonne: ”Dagens skolor ger ändå inte all den kunskapen barnen behöver så tycker det är bra att barn får resa de lär sig mycket av sånt de aldrig kunnat hämta från skolböcker.”

Sanne: ”Kanon 👍🏻”

Emma: ”Dessa underbara människor är mina vänner, helt rätt:
http://www.news.com.au/travel/travel-advice/travellers-stories/i-quit-my-highpaying-dream-job-for-a-year-of-travelling-around-south-america/news-story/b07f7e1bd5f9d1c20f22889f0e2c415e

Jag: ”Följer honom på Insta nu. ✨👍✨”

Emma: ”De är helt fantastiska människor, och deras döttrar är otroligt smarta!
Det är så lätt att bli fast i ”The rat race” och glömma bort vad som egentligen är viktigt i livet. 💖🌎”

Sandra: ”Håller med dig Emma! Skolan är ju uppbyggd på att barnen ska skolas in i pluggandet ”ett bra jobb”. Försöker göra allt för att världsskola mina barn istället för det traditionella. Så glad jag hittat rätt plattform för det!”

Glenn: ”Oansvarigt. Ja, barn skall se världen men att beröva dem utbildning är lika intelligent som att vara emot vaccinering. Mina barn har varit i sin mors hemland i långa perioder men att ta dem bort från en utbildning är inte bra”

Emma: ”Läs artikeln jag postade ovan. Barnen kan läsa på distans och i en viss ålder gör ett år ingen skillnad för barnens utbildning.
En barndoms vän spenderade ett år i Samoa (där hon studerade på den lokala skolan förvisso), hon gör nu sin Masters på Berkley Uni i USA. Otroligt smart och förstår sig på olika kulturer bättre än någon annan tack vare den upplevelsen!”

Glenn: ”Jag håller med dig. Det har varit mycket värdefullt för mina barn att uppleva livet och kulturen i en annan världsdel under en längre tid. Men att ta dem helt utanför en bra utbildning är dumt enligt mig.”

Emma: ”Precis! Och med dagens teknik med iPads, online klassrum osv är det inga större svårigheter att plugga. Mest disciplin och att man som förälder måste vara mycket mer aktiv i sitt barns studier. Men det går om man vill!”

Ingela: ”Jag tror att barnen lär sig mera utanför skolan, så som skolan ser ut idag med lek på timmarna. tror nog att barnen lär sig mera att få resa.”

Agnetha: ”Utbildning kan de få nångons annans än i Sverige..”

Ingela: ”Troligtvis bättre utbildning såsom de ser ut i Sverige idag.”

Börje: ”Jo, dom gör oftast det som är rätt! Dom har koll, vet vad som gäller! Vad kan då vara bättre förebilder för barnen,starka o trygga föräldrar!”

Irene: ”Ok att ta ledigt bara inte föräldrarna kräver att det är skolan som ska läsa ifatt med barnen.”

Gill: ”Har själv åkt Thailand och Philippines 1 månad under jul o nyår. Det mina barn har upplevt går inte att lära sig i skolbänken. Tyvärr har dom inte fått ledigt men jag har valt att åka ändå. Det ända som hänt när man kommit hem är att barnen fått lite att ta igen i efterskott. Ångrar inte en sekund mitt val. 1 månad med kvalitetstid där vi alla kan vara tillsammans dygnet runt och uppleva allt som inte finns hemma är guld värt.”

Sanne: ”Håller med dig Gill. Har också varit borta mycket från skolan pga att vi rest. Jag är mer allmänkunnig ån många andra i min ålder. Hamnade inte efter i skolan och det jag såg och upplevde bland annat i Indien och Filippinerna borde uppskattas som dubbel kunskap.”

Jag: ”Så roligt att få ett vittnesmål från någon som själv varit ledig från skolan som barn. Och extra roligt då, att du förstärker min uppfattning i den här frågan. :)”

Christian: ”Jag måste säga att jag respekterar dessa föräldrar enormt mycket. Det är så rätt och faktum kvarstår att livet är till för att levas och en del av livet är lärandet. Inget kan motivera och inspirera inlärningen som händelser och aktiva sinnen till ny kunskap.

Jag gjorde själv en film om en liten utflykt vi gjorde förra veckan. Absolut inte i närheten av det språng familjen gjort men den löper i samma anda att skapa äventyr, lära och utforska. Jag insåg inte för ens efteråt vilket intryck filmen gjorde på mig själv.
Så när jag såg ditt inlägg. Liksom Emmas vänner där så blev jag riktigt glad över att fler börjar inse värdet. Givetvis ska aldrig skolan falla bort då skolan är passet till jobb och självförsörjning. Men skolan bör absolut korrigera innehållet i vad som lärs ut.

Fick jag tipsa så vore entreprenörskap, ledaregenskaper och personligt utveckling börja redan i 1an..
Men det kanske bara är jag!

Oavsett, bra inlägg och AMEN till budskapet! We like :)”

Elisabeth: ”En svår fråga detta. Eftersom jag jobbat som lärare i snart 40 år är jag lite kluven. Ja, det är absolut bra och berikande på alla sätt att resa med sina barn! Ger en stor personlig och berikande utveckling. Nej, det är fel att ”resa ändå” om man fått nej från skolan till önskad ledighet. Egentligen förstår jag inte riktigt varför skolan säger nej men om så är fallet och man väljer att ändå resa ger man sina barn signalen att man struntar i skolans regler och beslut! Man gör som man vill och anser sig stå över regler och fattade beslut, vilket jag inte tycker är så bra att lära sina barn. I ett inlägg här ovan står det att barn i skolan idag inte får lära sig t ex HLR, hur man gör upp en hushållsbudget etc, vilket jag inte håller med om. Kanske det är så i vissa skolor men långt ifrån i alla! Personligen ger jag alltid ledighet till elever som ska ut och resa men de får då arbetsuppgifter med sig, t ex att skriva dagbok om vad de upplever, skicka vykort till klassen från de länder de besöker och andra uppgifter, de får trots allt en extra ledighet som inte deras klasskamrater får.”

Jag: ”Ett utmärkt förhållningssätt. Angående att bryta mot regler så är det ju aldrig bra och jag tror att det alltid ligger med i vågskålen när föräldrar fattar de här besluten. Samtidigt hade det inte behövt brytas mot regler om bara alla lärare och rektorer resonerade som du. 👍”

Gill: ”Har rest varje/vartannat år. Har 5 barn som jag rest själv med. Om jag ska planera resa efter skolan så skulle vi kanske kunna ta oss till ex Spanien elle grekland för en dyr peng. Där skulle det bara bli sol o bad. Har valt att åka runt i Asien. Köpt flygstol för ca 4.500 per person. Bott billigt och ätit billigt. Mina barn har varit med i norra Thailand där vi har en familj som vi alltid skänker kläder till. Ätit många konstiga maträtter. Sett hur fattiga människor bor o lever och fått en bred syn på människan i världen. Dom har simmat med delfiner o snorklar i blått vatten. Att man sen ”inte beviljar ledighet” gör inte att jag visar att jag struntar i regler.”

”Att ha 5 barn själv är inte så lätt. Så att få den tiden tillsammans för hela våran familj närmare varandra. Inte alla måsten som man har hemma. Att äta frukost middag bada shoppa tillsammans. Dela rum o sängar. Utan gnäll. Ångrar inte en sekund av våran kvalitetstid. Nu har barnen hunnit bli mellan 14-23. Sista året var det bara 3 barn. Dom äldre blev av med sitt studiebidrag men det var det värt.”

Jag: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Stärker min hypotes. :)

Kalle: ”Det får man inte göra i Sverige”

Jag: Får inte. Det är mycket du inte får göra. Gå mot röd gubbe till exempel. Läs gärna vidare om det resonemanget i mitt blogginlägg: https://hallojvarlden.wordpress.com/2016/05/14/foraldrar-som-valjer-att-ta-sina-barn-ur-skolan-for-att-resa-gor-oftast-ratt/

Peter: ”Vansinnigt svårt att välja sida. Alldeles för många faktorer som spelar in. Dels handlar det ju om att visa att man följer skolans regler, och hur mycket man än önskar att det inte syns att man bryter mot dem så är det precis det man gör om man åker utan skolans godkännande. Sen har vi individuella faktorer. Barn som kanske behöver mer tid i skolan än andra. Det kan handla om inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter samt bara ett behov av tiden där för att passa in med övriga i klassen av andra orsaker. Många föräldrar kan tycka då att ”men eftersom mitt barn inte har något sånt så…” och det är väl ett av de vanligare tankesätten hos barn med någon form av särskilt behov. Ignoranta, okunniga, eller bara blinda, föräldrar.

Ett tips, fråga läraren. Om denne kan säga att ”Jo, men det verkar bara gå fint i skolan och ditt barn visar inga tendenser på att hamna efter.”, ja då är det inte ett lika stort problem att bryta mot skolans regler och ta ett par dagar ledigt utöver den godkända tiden. I annat fall, nej, ingen ”bonnpermis”. Tar man det ändå i det fallet så säger magkänslan att man är en potentiellt ganska kass, korkad och egoistisk förälder.

Försök se skolan lite som ett jobb. Om du inte får ledigt från jobbet kanske du bör förhandla med läraren istället för att bara sticka? Elisabeth här ovan beskrev det ju grymt bra. Att få med sig lite uppgifter etc är ju en vettig kompromiss. Läraren vet ju dessutom förmodligen mer om det är något särskilt just ditt barn kan ha extra stor nytta av att träna på under resan.”

Bilden ovan är från Rio de Janeiro under ett jullov. Så där var det inte fråga om någon olovlig frånvaro.

#80 i #blogg100

1 kommentar

Filed under resa med barn, resor, Samhälle och politik

Föräldrar som väljer att ta sina barn ur skolan för att resa gör oftast rätt


Jag har igår och idag sett på Twitter att det finns en viss bitterhet bland rektorer och lärare mot föräldrar som tar sina barn ur skolan för att resa trots att skolan avslagit ledighetsansökan. Även om jag själv hittills aldrig behövt göra så vill jag ta föräldrarna i försvar. Jag menar att med några få undantag så gör dessa föräldrar helt rätt. 

De flesta resor som görs av barnfamiljer görs naturligtvis på skollov. Men ibland funkar inte det. Det kan handla om födelsedagar, bokningsläget, ett visst evenemang på ett visst datum eller att föräldrarna inte alls har råd att ta med barnen på resa om inte de billigaste veckorna kan väljas. Det kan också ha att göra med hur föräldrarna kan ta ledigt från sina jobb. I Karlshamns kommun, där mina barn går i skolan tillåts max två veckors ledighet per läsår. De gånger vi har behövt söka om ledigt har de dagarna räckt så här långt. Men det gör det kanske inte alltid.

Att resa i väg trots att skolan inte beviljat ledighet kan naturligtvis ses som oförenligt med skolplikten om du väljer att se det på det viset. Om det handlar om en mycket liten andel av barnens totala skolgång ser jag det väl i så fall som en förseelse i nivå med att enstaka gånger gå mot röd gubbe eller köra för fort utan att någon trafikfara uppstår. Formellt är det fel. Men hur allvarligt är det? Och den som aldrig gått mot röd gubbe eller kört för fort räcker upp handen! 

Barn lär sig oerhört mycket av att resa. Språk och geografi till exempel. Naturvetenskap. Bara det att barnen tidigt får en insikt om att det finns platser där allting är helt annorlunda. Människor pratar andra språk. Vädret är annorlunda. Växterna och djuren. Maten. Religionen. Kläderna. Ja, vad du vill. Bara det är en viktig sak att bära med sig genom livet.

Vi har rest jorden runt med våra barn, visat dem Egyptens pyramider (det var mindre oroligheter där då i och för sig), tågluffat en kortare sväng i Europa. Vi har visat dem europeiska storstäder som London, Paris, Rom, Berlin, Prag, Madrid, Barcelona, Athen och Lissabon. De har åkt gondol i Venedig. Vi har sett fantastisk natur tillsammans med barnen. De har sett kaskelotter dyka i Nya Zeeland med delfiner som hoppar runt omkring. De har vandrat vid de fantastiskt vackra Plitvicesjöarna i Kroatien. Simmat med en haj på Fiji (okej det var en liten revhaj). Sett koraller och fiskar på Stora Barriärrevet där de även sett en jättesköldpadda gräva i sanden för att lägga ägg. Vi har besökt Uluru och Kata Tjuta i 46 gradig värme. Flera år i rad har vi åkt tåg från Blekinge till Lapplandsfjällen och ungarna älskar det. Det tar över ett dygn. De har också besökt ishotellet i Jukkasjärvi. Endast ett fåtal gånger har de behövt ta ledigt från skolan. Ett sådant tillfälle var för en generationsresa till Mallorca som påbörjades några dagar innan sommarlovet egentligen skulle börjat (bilden).

Det är inte nödvändigt för barn att resa utomlands för att utvecklas. Inte alls. Men om föräldrarna tycker om att resa och har möjlighet att prioritera i sin ekonomi så att det finns utrymme för resor så visst finns det all anledning att resa med barnen. Om sedan omständigheterna är sådana att en viss angelägen resa endast kan genomföras under pågående skoltermin. Ja, då är det en avvägning i varje enskilt fall. Och jag tror att de föräldrar som då väljer att genomföra resan i de allra flesta fall har tänkt igenom detta mycket noga med barnens bästa för ögonen.

#75 i #blogg100

17 kommentarer

Filed under resa med barn, Samhälle och politik

Varför leta syndabockar?

 

Syndabocksletande. Det är sedan gammalt. Men vad beror det på? Och hur undviker vi det? 

Syndabocken var från början en riktig bock. Som fick bli en symbol för utsläckande av folkets tillkortakommanden. Genom en ritual fördes människornas synder symboliskt över till ett djur som sedan antingen offrades eller drevs bort.

Även kungar offrades i forntiden. Ofta ställdes de även till svars för sådant de inte rådde för. Som missväxt på grund av dåligt väder. Kungar sågs i och för sig ofta som delvis gudomliga och förväntades kunna påverka mer än de faktiskt kunde. Kanske uppstod seden att utse en syndabock som ett sätt för kungen att rädda sig själv? I vissa kulturer förekom istället att en människa av lägre rang fick ta på sig skulden och förvisades.

Idag använder vi begreppet i överförd betydelse. 

När något oväntat och negativt inträffar. Tidningar skriver mycket om händelsen. TV och radio. Alla på sociala medier tycker till. Många är upprörda, arga och/eller ledsna. Ofta slutar sådana händelsekedjor med att någon eller några tvingas avgå. Varför blir det så?

Även på arbetsplatser bortanför medias strålkastarsken förekommer samma mönster. Ibland vid något enstaka tillfälle. Men på vissa arbetsplatser blir det till en kultur. Syndabockar utses och offras ständigt. Det kan ske på olika sätt. I vissa arbetsplatskulturer mobbas syndabockarna (en i taget) tills de själva söker sig bort. I andra tvingas de gå i en uppgörelse med arbetsgivaren. Ibland används metoderna växelvis.

Syndabocksletande. Vad beror det på? Jag googlar ”tsunamin syndabockar” utan att bli mycket klokare. Vem som utsågs visste jag redan. Men varför utser vi syndabockar? Komplexitet kanske? När vi faktiskt inte vet vad som gick fel eller hur vi kan åtgärda det? Eller ibland när vi inte ens vet vad som är fel? När känslan att något är fel som inte borde behövt vara det skaver i många människor utan att vi kan enas om eller kanske ens för oss själva förklara exakt vad det är vi menar är fel? Då är det lättare att ställa frågan ”vems är felet?” än att reda ut vad vi egentligen vill förbättra? Och hur det ska gå till?

Jag tror att frågan ”vems är felet?” nästan alltid är fel fråga att ställa. När du som chef har börjat ställa dig den frågan bör en inre varningsklocka börja ringa. De frågor du borde ställa dig är nämligen nästan alltid: ”vad gick fel?”, ”hur gick det fel?”, ”varför gick det fel?” och ”vad kan jag göra för att det inte ska hända igen?”

Och kanske ännu viktigare: ”Vad är det som är rätt, som fungerar bra och som vi kan bygga vidare på?”

För tydlighetens skull: Det här inlägget ska inte ses som en kommentar till någon specifik dagsaktuell händelse utan mer som en allmän fundering.

Bockarna på bilden fanns på Taronga Zoo i Sydney. Om de är kvar där eller har offrats vet jag inte.

#68 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under ledarskap, livet, Samhälle och politik

Skaka hand eller inte skaka hand?

  
Jag sitter på tåget och ser ut över ett soligt skånskt landskap. Jag ska tala på en dricksvattenkonferens i Hyllie idag. I övrigt ska jag se, lyssna och lära mig nytt. Det är alltid både nyttigt och roligt. 

När jag sitter på tåget hittar jag plötsligt nyheten som gör att jag förstår varför det twittrades upprört om handskakningar igår. Det är en företrädare för miljöpartiet som vägrat skaka hand med en reporter på TV 4 därför att hon är kvinna. Det är skakigt för miljöpartiet just nu. Men i just det fallet hade det varit en till skakning som de behövde. En handskakning. 

För mig är det självklart. Den vanlige medborgaren skakar hand med vem hen vill. Förutsatt att motparten är med på att hälsa så. Eller låter bli. De flesta av oss hälsar på olika sätt i olika situationer. Inget konstigt med det. Vissa hälsar på olika sätt beroende på vem du är. Det kan kännas lite ovant men det är okej. Vi kan vara fostrade olika. Det är ingen stor sak.

Den som företräder samhället däremot ska behandla alla lika. Prova att tänka att en politiker sa: ”Jag tar inte dig i hand för att du är arbetare och jag akademiker. Jag är uppfostrad så. Det är mitt val.”

Den som inte kan tänka sig att skaka hand med den ene eller andra beroende på traditioner eller andra idéer får väl i så fall avstå ifrån att skaka hand överhuvudtaget? När hen företräder samhället som politiker eller anställd, vill säga. Åt andra hållet, om någon invånare inte vill skaka hand med mig  som företrädare för kommunen därför att jag är kvinna får jag vara tolerant och acceptera det utan att knorra. (Inte för att det har hänt. Men ändå.) Det handlar nämligen om just det. Att vi som företräder samhället måste vara toleranta. 

#51 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under Samhälle och politik

Varför är det fel att ljuga?

 Har du någon gång funderat över varför det anses moraliskt fel att ljuga? Att den som ljuger ofta hamnar i knipa (bilden ;) har väl mest att göra med just att det anses, eller i alla fall hittills har ansetts, fult att ljuga. Men där finns nog minst ytterligare en förklaring. Här har du min. Dessutom något om min oro att det ska börja bli okej att ljuga.

Verkligheten. Finns den? Eller är det enda som verkligen existerar dina sinnens bild av verkligheten? Hur kan du veta att det du ser, hör, känner, luktar och smakar inte är allt där är? Att det finns en verklighet bortom sinnesintrycken?

Det där är en filosofisk fråga. Inget ont om filosofiska frågor, men jag brukar hantera verkligheten som om den faktiskt existerar på riktigt. Jag tycker att allting blir mycket enklare så.

Idag läste jag om statistikern som blev av med jobbet och dessutom står inför en juridisk process därför att han tagit fram statistik som fått förödande konsekvenser för den grekiska ekonomin. Allt denne grekiske statistiker gjort är att han beskrivit verkligheten så som han har kunnat mäta den. Istället för att beskriva den så som det grekiska folket önskade att den vore.

För den som tror på ett vetenskapligt förhållningssätt och på ett allmänt sökande efter sanningen är det en hårresande historia. Vart är Europa på väg?

Människans förmåga att kunna tänka abstrakt gör henne till den hon är. Genom begrepp och teoretiska modeller kommunicerar vi med varandra, hanterar vår vardag och utvecklar vårt samhälle. Men från tid till annan leder oss dessa modeller helt fel. Rasismen är en sådan modell som i princip alla idag är överens om var fel. Det finns så klart fler exempel.

Beslut fattar vi utifrån tanke, känsla eller en blandning av båda. Den som vill få dig att fatta ett beslut, till exempel vill få dig att köpa en vara eller rösta på ett politiskt parti, har alltså att välja på att vädja till dina tankar, känslor eller båda.

Så långt allt gått och väl. Men på senare år upplever jag att det vuxit fram ett synsätt inom inte minst varumärkesbyggande som är farligare: att utifrån ett annat faktum, att beslut fattas utifrån verkligheten så som vi uppfattar den, snarare än så som den faktiskt är, så skulle det vara smart att ta genvägen och ändra andras bild av verkligheten snarare än att ändra på den verkliga verkligheten. När vi vill få någon att fatta ett visst beslut. Eftersom det många gånger är enklare att ändra bilden.

Jag tänker till exempel på folkvagns fusk med avgasmätningarna.

Det där kallas också att ljuga. Och är vi så tydliga med vad det handlar om är de flesta överens om att det känns fel. Om inte annat utifrån den moral vi har vi fått lära oss som barn.

Men varför är det egentligen fel att ljuga? Varför skulle den sanna bilden av verkligheten vara bättre än en ihopfantiserad? Det är väl bättre att den grekiska ekonomin är bra än att den är dålig? för att återknyta till den där statistikern som hotas av en rättsprocess.

Svaret är egentligen självklart. Just därför att vi fattar beslut utifrån den bild vi har av verkligheten. Och därför att resultaten av dessa beslut tenderar att bli bättre för de flesta inblandade parter när vi utgår ifrån det som är sant jämfört med när vi utgår ifrån en lögn. Även om lögnen ofta känns bättre i nuet blir framtiden bättre om vi serveras sanningen. Därför är det självklart fel att ljuga medvetet. 

Eller är det självklara inte självklart längre? Börjar det bli okej att ljuga? Till och med så pass att det kan anses inte bara omoraliskt att berätta sanningen så som du uppfattar den? Utan dessutom olagligt (i vart fall i Grekland)? 

#44 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, Samhälle och politik