Hoppas katten får följa med hem 


Idag har vi tid hos veterinären. Jag hoppas att hen kan hjälpa katten. Och att vi får med oss katten hem.

Sedan några månader har katten långsamt gått ner i vikt. Förra veckan tiggde han mat ofta men åt sedan inte. Jag kom då på att ge honom mosat foder. Drutten har alltid ätit torrfoder innan men nu köpte jag sådana där små burkar med paté och modade med vatten och yoghurt så att han kan lapa i sig maten.

Jag hoppas att det inte är någon allvarlig sjukdom katten fått. Men han börjar bli gammal. Han föddes sommaren 2002. När en så gammal katt får hälsoproblem finns det så klart en risk att det är slutet som närmar sig. Jag hoppas att vi inte är där än. 

4 kommentarer

Filed under resor

Till den som planerar utflykter i april/maj


Jag vet inte om du är sådan att du planerar utflykter månader i förväg. Jag gör det sällan. Jag brukar utgå ifrån väderprognoser innan jag planerar och då är det ju tätt inpå. Nästa lördag ser det ut att kunna bli fint väder men idag är det inte alls något utflyktsväder. Just nu sitter jag istället och försöker säkerhetskopiera bilder från maj förra året. Den första maj var det fint väder och vitsipporna blommade i Valjeviken.

Bilder och videoklipp från den dagen har automatiskt säkerhetskopierats från iPhonen till mitt konto på Flickr men jag blev aldrig färdig till att föra över dem till datorn och min externa hårddisk innan jag raderade dem från mobilen.

Och nu har jag valt ut 111 bilder och klipp från den dagen att föra över i efterhand. En zip-fil ska skapas men jag får börja om igen och igen när uppkopllingen bryts. Möjligen borde jag försöka att föra över färre bilder i taget.

Under tiden kan du, om du planerar utflykter till månadsskiftet april/maj titta på det här klippet som jag la ut på Youtube:

3 kommentarer

Filed under bilder, Blekinge, blommor, flickr, fotografi, iPhone, resor, YouTube

Är det Venedigs fel att ryssarna misstror väst?

Öst är öst och väst är väst. Men har du någon gång läst om det fjärde korståget som förklarar en hel del om hur det blev som det blev? Det var det korståget som istället för att stärka kristenheten kom att spåra ut till den grad att det försvagade det kristna Bysantinska riket på ett så avgörande sätt att det i förlängningen ledde till att Turkiet idag är muslimskt. Venedig både ledde och drog fördel av korståget som kraftigt kom att förstärka den spricka av misstro som redan fanns mellan ortodoxa och katoliker.

Jag publicerade i helgen ett inlägg om Venedig med anledning av karnevalen som pågår där just nu. Inlägget handlade om dekadens, Casanova, en kloakråtta och andra historier från den italienska staden. En historia lyckades jag dock inte riktigt med att trycka in i det inlägget och det är den om Enrico Dandolo och det fjärde korståget.

85-åring valdes till härskare
Enrico föddes cirka 1107 i Venedig och valdes vid en ålder av 85 år till doge av samma stad 1192. Doge var titeln på den person som hade den högsta positionen i de historiska stadsstaterna Venedig, Amalfi och Genua. I Venedig valdes han alltsedan 697 av folket men det var bara män från Venedigs mäktigaste familjer som fick lov att kandidera till ämbetet. Dogen valdes på livstid och när Enrico valdes delades makten med sex rådgivare. Innan han blev vald till doge hade Enrico bland annat arbetat som diplomat för Venedig i olika främmande länder.

Blind korsriddare
Han var både blind och över 90 år när han hamnade i ledningen för det fjärde korståget som på uppdrag av påven i Rom skulle ha gått till Egypten i syfte att frigöra kristna där och sedan vidare mot Jerusalem för att ”befria” staden från muslimerna, men som Enrico istället bidrog till att göra till ett rövartåg mot det kristna Konstantinopel. Bakgrunden var att pengarna som samlats in till korståget inte räckte hela vägen till det ursprungliga syftet.

Den som är satt i skuld
Korsriddarna hade beställt båtar på krita i Venedig för den tänkta överfarten till Egypten. Venedig var vid den här tiden Europas bästa skeppsbyggare. Men när färre korsriddare än väntat anslöt sig till uppdraget fick de svårigheter att betala. I det läget lät Enrico viga sig till korsriddare i Markuskyrkan i Venedig för att sedan vara med och leda korståget i syfte att både ordna med betalningen och sedan genomföra det ursprungliga uppdraget. För att ordna pengar till återbetalningen användes trupperna först till ett anfall på staden Zadar som då var Ungerskt och i konflikt med Venedig sedan tidigare.

Prinsen som lovade betala
Och när Alexios Angelos, den landsflyktige prinsen av Bysans, sökt upp korsriddarna i Zadar och lovat att de skulle få en riklig belöning så snart han kommit till makten i Konstantinopel nappade Enrico och de andra på erbjudandet om att hjälpa prinsen till tronen.

Konstantinopel hade då varit romarrikets huvudstad i nära 900 år. Staden var vid den tidpunkten också den största och mest sofistikerade i kristenheten. Dagens Istanbul var under namnet Konstantinopel alltså huvudstad i det kristna Östrom, eller som det också kom att heta: det Bysantinska riket, som var vad som fanns kvar av romarriket under medeltiden. Konstantinopel var i princip den enda av de stora medeltida städerna som hade behållit samhällsstrukturer, badhus, forum, monument och akvedukter från den klassiska romartiden.

Korsriddarna gav sig alltså av mot Konstantinopel. Men när prins Alexios väl med korsriddarna hjälp blivit kejsare fick han problem med att betala det han lovat för tjänsten. Korstågsriddarna blev därför kvar i Konstantinopel i väntan på lön för mödan. När prinsen sedan något halvår senare oväntat blev avsatt av ett folkligt uppror och dödad av en rival härsknade korsriddarna till. Utsikten att få betalt på laglig väg var nu noll. Att plundra staden var ett sätt att ändå skaffa sig betalning.

Brand och plundring
Konstantinopel var fram till den här tidpunkten också ett kommersiellt centrum som dominerade handelsvägar mellan Medelhavet och Svarta havet, Persien, Indien och Kina. Staden var alltså i högsta grad en konkurrent till Venedig och man kan tänka sig att även detta faktum bidrog till att staden var ett frestelse för Enrico att inta och försvaga.

Genom brand och plundring i april 1204 förstördes stora delar av staden och många ovärderliga kulturskatter. Det bysantinska riket upplöstes och istället upprättandes det så kallade latinska kejsardömet. Som belöning för den kraftiga hjälp Venedig lämnat korsfararna fick Venedig betydande delar av det Bysantinska riket, bland annat Morea och Kreta samt kvarteret Pera i Konstantinopel. Detta gjorde venetianerna till herrar över handeln med Mellanöstern. Inte minst kryddor, och då särskilt peppar var eftertraktade varor där araberna kände till hemligheten om ursprung och handelsvägar. Peppar hade odlats på Pepparkusten, i Kerala, Indien i tusentals år. Kryddan skeppades från Indien och fördes med karavan över den Arabiska halvön. Venedig fick nu ensamrätt i Europa på pepparhandeln med araberna.

Slutet på historien
Någon resa mot Egypten och Jerusalem blev däremot aldrig av. Det fjärde korståget slutade med förstörelsen av Konstantinopel. Enrico Dandolo själv stannade i Konstantinopel men hann också delta i en misslyckad räd mot bulgarerna innan han dog i den plundrade metropolen i maj 1205. Han var då 98 år gammal.

Redan under tredje korståget på slutet av 1100-talet hade misstron ökat mellan öster- och västerländska kristna. Efter det fjärde korståget och plundringen av Konstantinopel blev det inte precis bättre.

Det latinska kejsardömet blev kortlivat men det Bysantinska riket var nu så försvagat att det gradvis föll sönder under 12- och 1300-talen. Venedig och Genua avtvingade efterhand det utarmade landet alltmer frikostiga handelsavtal.

I ett försök att förbättra kontakterna med väst gick det Bysantinska riket med på att erkänna katolska kyrkan i Rom som överhöghet. Det ledde dock endast till motstånd och konflikter inom den ortodoxa kyrkan utan att för den sakens skull förbättra relationerna med väst.

Muslimer och ryssar
Och på 1400-talet föll så Konstantinopel slutligen i händerna på muslimska härskare och det som fanns kvar av det Bysantinska riket omvandlades då till det Osmanska riket.

Överhögheten över den ortodoxa kyrkan menade sig därefter ryssarna ha och tsaren av Ryssland menade sig vara kejsare av det tredje romerska riket.

Och så stärktes den klyfta av ömsesidig misstro mellan Östeuropa och Västeuropa som lever än idag.

3 kommentarer

Filed under historia, resor, Samhälle och politik, världen

Egentligen räknar jag inte länder…

Jag samlar på vackra platser och fina ögonblick. Inte länder. Ändå. Det är kul att fylla på den där kartan i appen Been ibland.

Den här gången kunde jag fylla på med Tanzania. Been there. Done that. ;) Nej, då. Skojade bara. Klart att det finns mer att se i Tanzania. Där också. :)

Lämna en kommentar

Filed under appar, resor

Det fanns en tid när sånt här var vackert


Det är snösmältning nu här nere. Blöt asfalt och resterna efter den korta vinterns sandning. Torra partier bland de blöta. Eller om det är tvärt om. En och annan isfläck. Små smältande snöhögar.

Det fanns en tid i mitt liv när blöt asfalt med grus och sand på var vackert.

Det var när jag bodde i Luleå. Alla som nån gång har bott i Luleå vet vad jag menar.

4 kommentarer

Filed under årstider, livet

Om bara en månad ungefär


Håll ut! Den 13 mars förra året, året då bara en månad längre gånget än det är idag, fotograferade jag de här raringarna.

7 kommentarer

Filed under årstider, vår

Har jag publicerat den här bilden förut?



Jag säkerhetskopierar bilder hit och dit men får ingen riktig ordning på bilderna ändå. Just nu kopierar jag bilder och videoklipp från min iPhone till datorn som sedan ska över till den externa hårddisken.

Utöver det systemet har jag Flickr som säkerhetskopiering av bilderna i mobilen. Det har fungerat utmärkt. Men just nu fungerar det lite knackigt av någon anledning som jag inte vet. Sedan de uppdaterade får någon vecka sedan måste jag logga in om och om igen och släpps oftast inte in. Dessutom tar det en evighet att säkerhetskopiera. Jag har fortfarande flera filmklipp från Tanzania i mobilen som jag inte lyckats föra över än.

Ett annat problem är att hålla reda på vilka bilder jag har och inte har publicerat på bloggen förut. Den här till exempel från en promenad i Bayern den 15 juli 2016. Har jag oublicerat den förut? Om inte borde jag ju göra det någon gång. Den blev ju faktiskt ganska fin.

5 kommentarer

Filed under blogg, flickr, fotografi, iPhone, resor

Dekadens, karneval, kloakråttan och andra historier från Venedig


Det är något alldeles speciellt med Venedig! Just nu är det åter dags för den årliga karnevalen. Jag har ännu inte besökt Venedig under karnevalen men skulle gärna göra det någon gång även om jag förstår att det är ett turistjippo utan like när jag läser att det brukar vara ungefär 100 000 personer som deltar i karnevalen som inte heller är så äkta som man kanske tror. Men däremot har jag en del andra minnen från Venedig. De flesta av dessa har jag dock läst mig till.

Kloakråttan i Venedig
Under en av 80-talets tågluffar tillbringade jag och min dåvarande reskamrat en dag i Venedig. Efter att ha promenerat runt i sommarhetta i flera timmar satte vi oss ner vid en kanalkant för att svalka de ömma fötterna i vattnet. Men när en jättelik kloakråtta kom simmandes rakt emot oss och med hög hastighet for vi kvickt upp igen!

Mina färskaste minnen från Venedig är annars ifrån höstlovet 2013 då min familj och jag tillbringade några dagar i den italienska staden som numera känns mer som ett stort utomhusmuseum än som en levande stad. Vi fick då uppleva Venedig i det vackra dis som man ofta ser i fotografier från karnevalen. 

En festival som i övrigt kanske inte är så genuin som jag förut trodde. Jag har nämligen läst på nu och vet därför att karnevalen hade ett långt uppehåll mellan 1798 och 1979.

Karnevalen
Karnevalen i Venedig arrangeras i år 11-28 februari. Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag kikar på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterar att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och just utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka dit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av 1700-talet.

Dekadensens Venedig
1700-talet var dekadensens tid i Venedig. Den egentliga storhetstiden var över men festen fortsatte. Venedig var vid den tiden inte bara känt för fin konst och annan kultur utan kanske i än högre grad för ett lättsamt leverne med mycket alkohol, spel och dobbel. Det ska också ha funnits tusentals, ja kanske till och med tiotusentals prostituerade i staden som nu också för första gången började bli en turistort i och med att den var ett givet stopp på den stora Europaresa som många unga rika män från England och andra länder i norra Europa gärna företog sig under den här perioden.

Som souvenirer köpte dessa första turister med sig så kallade vedutor. Det var målade, detaljerade stadsbilder föreställande Canal Grande vid inloppet eller vid Rialtobron. Eller någon av de andra kanalerna. San Marco-platsen eller någon av Venedigs många kyrkor och palats var andra populära motiv. Det är samma motiv som senare blev vanliga på vykort från staden. Och samma motiv som idag dyker upp på Instagram eller Facebook när någon bekant besöker staden.

Jag har googlat en del för att försöka få ett grepp om dekadensens Venedig och det tycks mig som att mycket av 1700-talets dekadens fanns dold under ytan av en katolsk präktighet. Jag läser till exempel om poeten Giorgio Baffo som var lågadlig och gjorde karriär som domare i staden men som också skrev dikter. Många av dikterna var ekivoka och Giorgios verk föraktades officiellt av både samtida poeter och samhället i stort. Men samtidigt sålde de bra och det tryckeri i London som låtit trycka hans serenader på originalspråket, venetianska, tjänade stora pengar på försäljningen.

Redan under den första halvan av 1600-talet hade världens första kasino som var öppet för allmänheten öppnat i Venedig. Kortspel om pengar var verksamhetens huvudsakliga inriktning men där förekom även andra äventyr. Så här beskrev Casanova kasinot i Venedig: ”kasinot hade fem rum, inredda med yppersta smakfullhet. Allt därinne var gjort enkom för kärlek, god mat, och sinnenas njutning”.

Det var också just under 1700-talet som karnevalen blev den storslagna, internationella tillställning som den är idag. Mask bar adeln för att kunna delta fullt ut i all denna dekadens utan att behöva bli igenkända. Självaste Casanova har kommit att bli en symbol för 1700-talets Venedig och även för nutidens karnevaler.

Casanova
Giacomo Casanova var från Venedig. Han föddes den 2 april 1725. Båda hans föräldrar var skådespelare. Vid 16 års ålder disputerade han som juridicae doktor på en avhandling om judarnas rätt att bygga synagogor. Han blev sedan först präst och därefter militär, deserterade i Istanbul och råkade i svårigheter som fiolspelare på en teater innan han lät sig adopteras till ett liv i lyx. Men år 1755 blev han häktad och förpassad till dogepalatsets fruktade blykamrar i sin hemstad Venedig. Från dessa rymde han 31 oktober samma år på ett så våghalsigt och ryktbart sätt att han snabbt blev känd över Europa. 

Detta kändisskap drog han nytta av och bryggde vidare på när han reste runt, förförde damer och nästan överallt skaffade sig tillträde till hoven. Där gjorde han bekantskap med tidens förnämsta personligheter som Voltaire och Rousseau. Överallt var han hjälten i kärleksäventyr, dueller och intriger; i Paris, Berlin, London, Madrid, Sankt Petersburg, Warszawa och flera italienska huvudstäder, tills mot 1770-talet då hans stjärna började dala.

Franska revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen i Paris den 14 juli år 1789. Napoleon var då Frankrikes befälhavare i Italien och 1797 invaderade han Venedig och revolutionen firades på Markusplatsen.

Casanova skrev då till en vän i staden: ”Vad kommer att hända nu med staden Venedig? Denna stad kan existera i all sin rikedom, prakt och skönhet endast när den är huvudstad och bebos av aristokratin som styrde republiken. När alla patricier flyttat till fastlandet kommer Venedig tyna bort. Och är det inte sant att du lämnar? Vad skulle du göra i Venedig, när du ingenting längre har att göra? Det är synd att du inte kommer att kunna ta med dig dina vackra byggnader, men stanna ändå inte, eftersom luften på fastlandet är bättre än den i lagunen, vagnar är trevligare än gondoler, och hästar är värda mer än gondoljärer, även om de förstnämnda är mindre humoristiska än de senare.”

Den sista ”riktiga” karnevalen hölls 1798 strax efter att österrikarna tagit över staden i januari samma år. Adeln lämnade mycket riktigt staden därefter och en hundraårig efterfest var över. Venedig kom under en tid att närmast glömmas bort innan turismen på 1800-talet tog fart på nytt. 

Handeln som hade gjort staden rik
Venedig är från början byggd på ett antal små och låglänta öar som ligger i en träskliknande lagun vid Italiens ostkust, i den norra änden av Adriatiska havet. Staden befolkades först av flyktingar från övre Italien som här sökte skydd från hunnernas invasion år 452 och senare från langobarderna 568.

Kanske var det den annorlunda konstruktionen av staden med kanaler istället för gator som bidrog till att Venedig fungerade så väl som handelscentrum? De viktigaste varutransporterna skedde ju vid den här tiden med båt. Under högmedeltiden kom staden att bli mycket rikt tack vare kontrollen av handeln med Levanten och stadsstaten började att expandera längs Adriatiska havets kuster. Venedig hade mot slutet av 1300-talet lyckats skaffa sig handelsmonopol som bland annat omfattade den lukrativa kryddimporten från Orienten till Europa. Permanenta venetianska handelskolonier hade vid det här laget etablerats i de flesta av Levantens och den muslimiska världens viktigaste hamnar – Akko, Alexandria, Kairo, Damaskus, och Aleppo.

Republiken Venedig var en riktig stormakt under senmedeltiden. Staden Venedig var då en av Europas största städer och hade runt hundra tusen invånare.

Det pågick fortfarande flitig handel mellan Venedig och egyptiska hamnar på 1600-talet och det var genom den handeln som kaffebönan introducerades till Europa. Drycken blev snabbt populär och även handeln med kaffebönor genererade stora inkomster. Det första europeiska kaffehuset öppnades i Venedig år 1600.

Men fram mot 1700-talet hade handeln börjat ta nya vägar sedan sjövägen till Indien hade upptäckts och handeln med Amerika tagit fart. Venedig befann sig plötsligt i bakvattnet men festen kom som sagt att fortsätta i ytterligare ett sekel. 

Och idag börjar alltså en annan slags efterfest, karnevalen, som längtansfullt blickar bakåt mot det 1700-tal i Venedig som redan i sig var en slags efterfest i kölvattnet av den redan då svunna storhetstiden. Lager på lager av nostalgiskt bakåtblickande som aldrig tycks ta slut. Kanske är det det som är turismens innersta själ?

.

4 kommentarer

Filed under historia, resor

Simba – Lejonen i Ngorongoro


I Ngorongoro finns en av världens tätaste populationer av lejon. I kratern som är rund och knappt två mil i diameter ryms drygt 60 lejon. Vi räknar till tio stycken som vi ser vid olika tillfällen under vår dag i nationalparken. Vår guide kallar dem ”Simba”. Det betyder just lejon på swahili. 

Swahili är i sin tur ett språk som talas i östra och centrala Afrika. Det är ett bantuspråk som fungerar som gemensamt språk för de olika folken i bland annat Tanzania. Det lärs ut i skolan och talas som andraspråk av de flesta i landet. Språket har annars sitt ursprung på Kenyas och Tanzanias östkust och på Zanzibar.

Men åter till lejonen i Ngorongoro. Lejonen vilar eller förflyttar sig långsamt. Hannarna ensamma och honorna i flock.De tillhör alla en underart som kallas massajlejon. Honorna är runt 2,5 meter långa med svansen inräknad. Hannarna är något längre. Både honor och hannar har en mankhöjd på ungefär en meter. Hannarna väger runt tvåhundra kilo. Honorna något mindre. De är alla imponerande djur.

Massajlejonen är smäckrare, har rakare rygg och längre ben än andra lejon. Som om andra lejon inte syntes stolta nog.

6 kommentarer

Filed under natur, resor

Hur svårt kan det vara? Skidresan som det tar ett år att boka

Igår bokade jag sista delsträckan på årets skidresa i april till Björkliden, Lappland. Den sträckan som går från Stockholm till Karlshamn. I huvudsak med tåg. De biljetterna har inte släppts innan på grund av banarbeten.

Att boka tågresa från Blekinge till Lappland är så krångligt att det känns som att de som gjort SJ:s bokningssystem inte ens föreställt sig att någon skulle vilja göra en sådan resa. Det var samma med det gamla bokningssystemet.

Vi brukar boka stugan i Björkliden för nästa år under hemresan därifrån. Detta eftersom vi de två första åren i Lapplandsfjällen bokade sent och då hamnade på Vandrarhemmet i Riksgränsen. Det fungerar också. De har dagliga transferbussar. Men det är ju mer praktiskt att bo i skidbacken där vi ska åka.

Sedan gäller det att vara på hugget när SJ släpper nattågsbiljetterna till Norrland. Jag hade koll på när de skulle släppas i september men hade så många andra bokningar just då inför resa till Italien, New York och Tanzania så jag sköt det framför mig lite för länge. När jag väl i november satte mig för att boka Stockholm – Björkliden tur och retur var det redan fullbokat den dagen vi behövde åka för att komma upp till stugan vi bokat på söndagen. Jag tittade runt på alternativ: andra tågbolag och flyg men hittade ingen vettig resa för att vara uppe till stugbytet på söndagen. Så det fick bli att vi missar en dags skidåkning och kommer upp på måndagen istället.

Vid den tidpunkten när jag bokade nattåget gick det fortfarande inte att boka resan Karlshamn – Stockholm. De biljetterna släpptes senare. Sträckan Karlshamn – Stockholm bokade jag förra helgen men då var det fortfarande inte möjligt att boka åt andra hållet.

Igår gick det alltså att boka sista delen av returresan. Det blir – som vanligt – buss mellan Stockholm och Södertälje. Det är likadant varje år. Tack för det Banverket!

Kvar att boka är skidhyra. Det brukar inte vara möjligt att göra förrän närmare inpå. Så jag har inte ens försökt än.

Ibland undrar jag varför det ska behöva vara så krångligt för den som vill ta tåget till fjällen. Det är ju det som är ursprunget. Det var ju så det började med skid- och vandringsresor. Hur svårt kan det vara att göra det lite lättare att boka?

6 kommentarer

Filed under resor

Kommentera i Youtube med iPad

Idag har jag ägnat en del av dagen åt att leta efter var i Youtube-appen jag kan svara på kommentarer. Detta sedan jag fått både ett mejl, en push-not och ett meddelande inne i själva appen att jag fått en kommentar på min senaste film, men jag hittade inte var jag kan se och svara på kommentarer. Det märkliga är att jag senast häromdagen kommenterade ett klipp via paddan, då på kanalen 4 000 mil, och kunde nu inte hitta den kommentaren heller. ”Var klickar jag?” var frågan jag ställde mig.

Till sist drog jag slutsatsen att det av någon märklig anledning inte är möjligt att vare sig se kommentarer, kommentera eller svara på kommentarer via appen.

Istället provade jag att gå in via min webbläsare (safari) och m.youtube.com och logga in där. Och se! Då fungerade det.

Mycket märkligt om det verkligen är så att appen inte hanterar kommentarer. Vet du?

Lämna en kommentar

Filed under YouTube

Ny film ute – Zanzibar på egen hand

Phu! Så tidskrävande det är att klippa ihop en liten film på bara åtta minuter! Men det är roligt. Och förhoppningsvis kan jag hjälpa någon som planerar en resa till Zanzibar eller bjuda på lite inspiration inför en sådan resan. Eller bara en stunds avkoppling från den svenska vintern. 

”Zanzibar på egen hand” heter filmen och jag berättar om turistorterna, stränderna, hotellen, utflykterna, maten och hur du bokar en resa på egen hand. 

I filmen ser du klipp från Jambiani, Kendwa och Stonetown. Jag tar dig med på en båtutflykt, till aporna i nationalparken Jozani och du får följa med till den fantastiska restaurangen The Rock samt se bilder från de tre hotell vi bodde på. Och ett som vi borde ha bott på.

5 kommentarer

Filed under Film, resor, YouTube

Är det två sekreterarfåglar? Nej det är kamhägrar, eller vänta – krontranor ska det vara



Två krontranor flyger över vattnet i Ngorongoro.
Jag fångar dem i flykten med min nya kamera där de sträcker strax bortom vassen och framför kraterväggen.  Just då vet jag inte att de är krontranor. Vår guide benämner dem crowned crane, men av någon anledning har jag fått för mig att de heter sekreterarfågel på svenska. När jag senare googlar får jag klart för mig att sekreterarfåglar är något helt annat. Så jag får googla på fåglar i Ngorongoro och hittar dem där. Men någonstans på vägen blir de till kamhägrar i mitt medvetande. Det är först nu idag på morgonen, när jag ska publicera den här bilden här på bloggen som jag upptäcker att det inte finns något som heter kamhäger. Och när jag tittar på fåglarna i flykten som sträcker ut både hals och ben ser jag ju att de är tranor och inte hägrar. 

Grå krontrana heter den till och med. Fågeln som är Ugandas nationalfågel men som än så länge också finns här i Tanzania. Men den är starkt hotad. Den som så många andra. 

Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Just nu skulle jag inte boka en resa till USA


Utvecklingen i USA skrämmer mig. Faktiskt så pass att jag skulle avråda från att boka resor till landet just nu. Allmänt är jag ingen vän av turistbojkotter så det handlar inte om det. Men vem vet hur reseläget utvecklar sig?

Vi står i kön till immigrationen i New York. På en skärm visas de senaste nyheterna. CIA har under tiden vi flugit över Atlanten beslutat öppna mejl-utredningen mot Hillary Clinton igen. Jag får kalla kårar längs ryggraden. Det är den 28 oktober 2016 och jag börjar för första gången på riktigt ana att USA kanske inte alls får sin första kvinnliga president. Att Trump faktiskt, hur orimligt det än kan verka, kan vinna.

Jag får kalla kårar längs ryggraden. Inte därför att det kan bli ännu en man i raden av män. Inte heller därför att det kan bli en republikan där jag föredragit ännu en en demokrat. Utan mot bakgrund av allt Trump har sagt att han ska göra. Som att bygga en mur mot Mexico och låta Mexico betala. Som att kasta ut muslimerna ur landet. Som att växthuseffekten inte finns utan är ett påhitt av Kineserna i syfte att minska USA:s konkurrenskraft. Och mot bakgrund av det han visat upp av sin personlighet. Hur han uppträtt som en lättkränkt och omogen femåring så snart någon sagt emot honom. Jag får rysningar.

Vår korta höstlovsresa till New York blir lyckad. Vi ser inte mycket av valrörelsen. Och vi är strax hemma igen. Den där CIA-utredningen läggs också snabbt ner igen. Och jag övertalar mig själv att det orimliga inte kan hända. Men några dagar senare gör det det.

Det hände. De valde galningen.

Sedan går det ett par månader. Obama är fortfarande president där borta och fattar några kloka beslut. Men som så klart riskerar att rivas upp. Det blir jul och nyår och människor runt om i världen lovar sig själva och varandra att 2017 ska bli ett bättre år än det förra.

Jag firar min 50-årsdag i Tanzania, kommer hem och sedan tillträder den nya presidenten over there. Och sedan börjar mardrömmen.

Redan förra helgen försökte jag intala mig själv att jag inte skulle bry mig så mycket. Jag tänkte på ordspråket som säger att det gäller att ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden.

Jag försökte ge upp hoppet om USA. Men det gick dåligt. Jag följer löpande nyheterna därifrån. Jag känner för människorna där. Och alla andra som drabbas av det som nu händer. Jag har alltid gillat mycket med USA och jag ha besökt landet fyra gånger (eller fem, beroende på hur man räknar). Jag gillar naturen. Den är fantastisk på många håll. Den positiva artigheten är också trevlig även om den ofta innehåller ett litet mått av falskhet: ”Have a nice day”, känns ändå trevligt att få höra även om personen ifråga egentligen struntar i min dag.

Inte minst vetenskapen som är i världsklass och populärkulturen som också är det finns det all anledning att gilla. Matkulturen är inte alltid lika bra, även om där också finns positiva inslag och utrikespolitiken har jag ofta varit frågande inför. Även under Obama. Sammantaget är det ändå i allra högsta grad ett land jag gärna besöker fler gånger.

Men just nu skulle jag inte boka en resa till USA. Hade jag redan en resa bokad skulle jag nog åka, beroende på hur saker utvecklar sig. Men jag skulle vänta minst 100 dagar innan jag bokade en ny resa dit. De hundra första dagarna sägs ju säga mycket om hur en ny regim ska bli. Och jag skulle i så fall boka tätt inpå. Men sannolikt kommer jag inte heller i maj känna mig sugen på att resa dit. Ingen vet vad som kommer att hända härnäst. Ingen vet vart utvecklingen tar vägen. Kanske svenskar också hamnar på listan över oönskade resenärer till USA? Vi är ju väldigt mycket emot den nya regimen i USA i det här landet. Kanske blir det oroligheter i USA som urartar? Kanske blir de som ska resa in tvungna att svära lojalitet mot Trump för att släppas in? Kanske kontrollerar de vad du skrivit om Trump på sociala medier innan de släpper in dig? Just nu utesluter jag ingenting. Det är en väldigt obehaglig utveckling där borta. Och snabbt går det.

10 kommentarer

Filed under resor

Vad kostar en resa till Zanzibar? Hur bokar jag?

Sedan vi kom hem från Zanzibar har jag fått en del frågor på sociala medier om vad en sådan resa kostar. Tänkte att jag skulle reda ut det här.

Vad kostar flyget?
Så klart beror det på när på året du vill resa, hur många och vilka mellanlandningar du är beredd att stå ut med och hur långt i förväg du bokar. Önskemål om restid, avresetidpunkt (veckodag och tid på dygnet) och flygbolag spelar också in.

Vi reste i början av januari och det är en utmärkt tid att besöka Zanzibar. Vädret är bra och flygpriserna är låga. Vi betalade 5 200 kr/person från Kastrup och det är ibland de lägsta priserna du kan hitta på hela året. I alla fall om du vill ha få mellanlandningar och en total restid på 15 – 17 timmar i båda riktningarna. 

Att boka januariresor redan nu inför nästa år är nog däremot inte optimalt. I alla fall är priserna nu inte lika låga som det vi betalade. I september 2017 går det däremot att redan nu hitta avgångar för under 6 000 kr per person med bra restider. Till exempel om du väljer avresa från Kastrup onsdagen den 20 september och hemresa torsdagen den 28 september så kostar det just nu 5 300 kr per person med Turkish Airlines via Istanbul om du bokar med billigaste resebyrån. Restiden till Zanzibar är då sexton och en halv timme och hem tretton timmar. Du kommer fram tidigt på morgonen den 21 september och reser tillbaka nästan lika tidigt en vecka senare. Teknisk mellanlandning på ditresan vid Killimanjaro där du inte behöver lämna planet.

Kan du tänka dig fler mellanlandningar och en restid i varje riktning på över ett dygn går det att komma ner strax under 5 000 kr per person för de billigaste avresedatumen. Jag använder flygresor.se när jag letar flyg. Du kan inte boka direkt genom dem utan får där förslag på resebyråer på nätet där du sedan bokar. Kolla gärna upp den resebyrå du väljer med ett par extra googlingar så att de inte har många missnöjda kunder.

Vad gäller mellanlandningar ska du tänka på att Tanzania kräver ett intyg som visar att du är vaccinerad mot gula febern om du nyligen har besökt länder i Afrika och Sydamerika där risk för sjukdomen finns. Därmed tillkommer kostnad för detta vaccin om du till exempel reser via Kenya (och många andra länder i Afrika). Om du inte redan har det skyddet vill säga. Vi flög via Istanbul och slapp därför denna merkostnad.

Vad kostar det att bo på hotell?
Det finns boende i många prisklasser på Zanzibar. När det inte är högsässong kostar ett rum på mellanklasshotell runt 1 000 kr per natt för ett dubbelrum. Alltså ca 500 kr person.

Antag att ni är ett par som reser den där veckan i september. Jag tycker då att ni ska dela upp vistelsen på två hotell. De första fem nätterna i antingen Jambiani eller Kendwa. Och de sista två i Stonetown. Jag har tidigare satt betyg på orterna och jämfört för- och nackdelar med dem.

Fem nätter på Jambiani Sea View Lodge Boutique Hotel kostar då 5 656 kr för dubbelrum inklusive frukost, om du bokar via hotels.com.

Transfer till och från Jambiani kostar 40 dollar i vardera riktningen. Bokas lämpligen via hotellet innan avresan hemifrån.

Den bokningssajten erbjuder däremot inga hotell i Kendwa utan du får vända dig till booking.com. Där bodde vi på Natural Kendwa Villa, men så här i efterhand skulle jag hellre valt att bo på Kenwa Rocks som ligger direkt på stranden, i alla fall om jag reste utan barn som väldigt gärna vill ha pool på hotellet. (Kendwa Rocks saknar alltså pool men det saknar enligt min mening betydelse här.) Där skulle jag nog valt ett dubbelrum med balkong för 600 dollar för 5 nätter och två personer, men de har också enklare rum för 550 dollar för samma period. Båda priserna inkluderar frukost. 600 dollar är med dagens kurs 5 311 kr.

Transfer till och från Kenndwa kostar 50 dollar i vardera riktningen.

De sista två nätterna skulle jag valt att bo på Mizigani Seafront Hotel i Sonetown för 2 198 kr för två personer inklusive frukost.

Transfer från Stonetown till flygplatsen kostar 20 dollar.

Totalt för flyg och hotell om du bokar själv
Totalpris för flyg + tranfer + hotell inklusive frukost en vecka för två i september 2017 blir då 19 400 kr (9 700 kr per person) för Jambiani + Stonetown alternativt 19 200 kr (9 600 kr per person) för Kendwa + Stonetown.

Paketresa med Ving
Samma vecka, men dagen innan eller dagen efter, kan du komma iväg på en paketresa med Ving från Kastrup. Priset blir då runt 30 000 kr för två personer för motsvarande hotell vid Kendwa eller på Sydostkusten en bit norr om Jambiani. Då ingår inte en kombination med Stonetown och den sammanlagda flygtiden blir något längre. I Kendwa ingår halvpension men på övriga hotell ingår endast frukost. Att boka själv kostar alltså i det här exemplet ungefär två tredjedelar jämfört med priset hos Ving eller cirka tiotusen mindre för två personer. Prisskillnaden kan så klart vara både större och mindre beroende på när på året du vill resa.

Vilka hotell som är bäst, de du väljer sjäv eller de hos Ving är så klart en smaksak, men min uppfattning är att det oftare är lättare att hitta det just du söker hos ett hotell om du bokar själv. Jag föredrar oftast små, mysiga och vackra hotell vilket gäller för alla tre hotellen ovan. Utan att veta säkert skulle jag däremot gissa att några av hotellen som Ving erbjuder har gym, men att förmodligen har inte de hotellen jag rekomenderade det. Du behöver i vart fall dubbelkolla om det är viktigt för dig.

Vad kostar det att äta?
De flesta luncher och kvällsmål vi åt kostade runt 125 kr per person. Några gånger lyxade vi till med dyrare rätter som hummer, efterrätt eller så och då blev det så klart lite dyrare. Mellan målen tillkommer dryck och eventuella mellanmål efter smak och behov. Färsk frukt får du inte missa!

Maten på Zanzibar är ofta lätt kryddad. Bland de inhemska rätterna finns lokala grytor och eller grillat med nån lokal sås. Prisvärt är det skaldjur som säljs under namnet ”slippery lobster”. Ofta är det lite osalt. Extra salt kan behövas. Där finns också internationella rätter som pizza, pasta och hamburgare. På den berömda restaurangen The Rock, som ligger på en liten, liten ö på ostkusten är det lite dyrare att äta men den rekommenderar jag ändå.

Vad kostar utflykterna?
I och med att vi reste en hel familj blev antagligen priset för utflykter lägre per person. Vi betalade 85 dollar för fyra för att besöka nationalparken Jozani med de unika brunröda aporna. Och 40 dollar för en snorklingsutflykt med segelbåt. Båda utflykterna bokade jag via hotellet vi bodde på i Jambiani och i båda fallen tillkom dricks.

Dricks
På flygplatsen och på hotellen förväntar sig de som hjälper till att bära väskorna någon dollar var i dricks. Lite mer förväntar sig taxichaufförer och guider. Serverings- och städpersonal bör också få några dollar. Kanske gör du av med 100 dollar i dricks på en vecka. Tänk på att ta med många endollarssedlar.

Kontanter och/eller kort
På de flesta hotell och många restauranger kan du betala med kort men de lägger då på 5 eller 6 procent på priset. Å andra sidan kostar det att ta ut kontanter ur bankomat också. Bankomater finns dessutom bara inne i Stonetown. Tanzanianska shilling finns inte att få tag på i Sverige så det är därför du bör ha med dig en del amerikanska dollar i kontanter hemifrån.

Bilden överst är från Kendwa Rocks.


Utsikten från Jambiani Sea View Lodge Boutique Hotel


Lykta på restaurangen Secret garden på Emerson Spice i Stonetown

2 kommentarer

Filed under resor

För den som reser ÄR världen vacker

På resan till, under vistelsen i och på resan ifrån Tanzania läste jag boken ”för den som reser är världen vacker” av Per J Andersson, redaktör på resemagasinet Vagabond. Det är en bok med många citat ur andra böcker, från intervjuer och ur forskningsrapporter. Författaren försöker reda ut varför vissa av oss älskar att resa. Och resandets historia.

Ur boken: ”För sex miljoner år sedan klättrade våra förfäder ner från träden. Sedan dess har mänskligheten under större delen av sin historia befunnit sig i rörelse, flyttat omkring, jagat och samlat, levt som nomader.”

Per beskriver sedan scener från en egen resa med nomader i Indien. Jag tänker att Per har en väldigt romantisk syn på den boskapshållande och nomadiserande livsstil som några av världens folkgrupper lever än idag. Bland dem masajerna i Tanzania. Jag tänker att allt kanske inte är guld och gröna skogar när det jag kan se med egna ögon är att marken i masajernas land är så hårt betad att snart sagt inget längre växer där. (Det är i och för sig ett torrår just i år.) Och nu skriver ju inte Per om just masajerna, i och för sig, utan mer om nomadiserande folk i Asien. Men jag tänker att konflikten mellan bönder och nomader kanske handlar om mer än det stillasittande kontra det rörliga. Att det också handlar om olika syn på hur jorden bäst ger avkastning, genom odling av grödor eller genom betande djur.

Men alldeles oavsett det så finns det faktiskt ändå en viktig poäng i den romantiska bilden av det nomandiserande jägar- och samlarliv som hela mänskligheten levt större delen av sin vår tid här på jorden. Att längtan att se vad som finns bortom nästa udde, eller nästa vägkrök, sannolikt finns i våra gener. Vi har inte hunnit ändras särskilt mycket genetiskt sedan jägarstenåldern. Och i boken kan jag också läsa om den gen som vissa av oss har, som är mer äventyrliga än andra.

För den som är mindre äventyrligt lagd och därför tar del av världen endast via massmedia framstår det mesta utanför landets gränser som farligt och obehagligt. Det beror på att nyhetsvärdet är större för negativa nyheter än för positiva. Vilket i sin tur gör att de nyheter vi matas med ger en alldeles för dyster bild av omvärlden. För att upptäcka hur vacker världen faktiskt är måste du helt enkelt ge dig ut och se den med egna ögon.

Per delar i boken med sig av sina personliga favoritresmål, platser som han återvänt till om och om igen. En sådan plats är PlakaNaxos. Så jag kollar in platsen på Instagram och konstaterar att där onekligen är vackert. Stranden ligger inte långt från Agia Anna på samma ö, som jag har besökt för ganska exakt 20 år sedan. Kanske är det dags även för mig att återvända till Naxos snart?

En annan sådan plats som Per nämner i boken att han gärna återvänder till är Coconut Lagoon i Kerala, Indien. Även denna plats har jag nu besökt virtuellt via Instagram och det ser också ut att vara vackert. Indien är däremot ett land som jag ännu inte besökt i den verkliga verkligheten. Nån gång ska det bli av. 

En tredje plats som omnämns i det här sammanhanget är Lackadiverna, Indiens okända korallöar som påminner om Maldiverna. Säkerligen också det en mycket vacker plats.

I boken undersöker Per vidare sina personliga motiv till sitt egna frekventa resande. Han frågar sig om det var barndomens alla flyttar som skapade det starka resebehovet. Kanske är det så, tänker jag, som också flyttade några gånger under barndomen, att sådana flyttar kan bidra till att göra oss till sådana som vill resa mycket.

Han funderar också kring hur stor skillnad det egentligen är på charterturisternas resande och de ryggsäcksresenärer som dras till platser där de i en skyddande bubbla mest umgås med varandra och äter banana pancake. Och han undersöker vad för slags resmål det finns idag för ungdomar som vill ge sig ut på mer utmanande reseäventyr än de välordnade men förutsägbara reseäventyr som kan konstrueras hemifrån soffan med några klick på internet.

Sammantaget är det en läsvärd bok som jag gärna rekommenderar för den som är intresserad av att resa. Och visst håller jag med om slutsatsen i boken. Visst ÄR världen vacker för den som reser! 

Bilden ovan föreställer samtalande människor på stranden Kendwa på Zanzibar, Tanzania.

Coconut Lagoon.

A post shared by Per J Andersson (@perjandersson) on

1 kommentar

Filed under böcker, resor

Sedan jag gråtit färdigt ska jag bli bäst i världen

Jag läser i Bodil Malmstens samlade dikter. En bok jag fick i 50-årspresent av min sambo, Anders. Jag stjäl och gör Bodil Malmstens ord till mina egna. 

Jag plockar rader ur olika dikter och sätter ihop till egna. Petar in något enstaka ord. Plockar bort ett annat.

Får man göra så? Jag gör det i alla fall. Här är den första:

Sedan jag gråtit färdigt ska jag bli bäst i världen

Sedan jag gråtit färdigt
och hatat undan
sedan jag stängt in mej
och rivit mina staket
sedan jag förlåtit mina synder
och beslutat ta mig
som jag är
börjar jag från början

Reglerna är spelets regler
plikten är min plikt
spelets regler ändras
inte av sej själv
Spelet ska spelas till dess
det inte finns något spel

Jag börjar bli för gammal
Än sen
Havet har alltid funnits

Jag har börjat med ord
Erkänner äntligen
Jag ska bli bäst i världen

Hur?

Hur gör loppan
för att hoppa
högre
än sig själv?

Jag
är
hoppet
svarar loppan

Bilden: Havet har alltid funnits. Kendwa, Zanzibar.

4 kommentarer

Filed under böcker, dikter, personligt, resor

Ett mysigt och prisvärt hotell i Stonetown – Mizingani Seafront Hotel


Söker du ett mysigt hotell i Stonetown på Zanzibar som hämtat ur ”tusen och en natt” utan att behöva ruinera dig kan detta vara hotellet du söker:

När vi kliver in i foajén ser vi ett antal arabiska män klädda i vitt sitta på en bänk. De skulle mycket väl kunna vara oljeshejker sett utifrån hur de klätt sig. Inredningen i rummet är också som vore vi i Mellanöstern. Vi har förflyttat oss från ett land bestående av tropiska paradisstränder rakt in i Orienten bara genom att ta en taxi från Kendwa på norra Zanzibar till hotellet vi ska på på i Stonetown. Det heter Mizingani Seafront Hotel. Det är en miljö som hämtad ur en av sagorna i ”tusen och en natt”. Vindlande trappor i trä och gångar som går hit och dit. Arabiska fönster, dörrar och valvbågar.

Utanför hotellet pågår ett gatuarbete. Vi gissar att det ska anläggas en ny strandpromenad. Ett plank avskärmar. Men från restaurangen på andra våningen har vi trots det utsikt över stranden och havet. Det är en vacker vy och maten är okej.

Efter att ha installerat oss och ätit lunch tänker vi oss att gå en sväng på stan. Klockan är tre och det är nu som varmast på dagen, 33 grader och svetten rinner. Vi ger snabbt upp, skjuter promenaden framför oss och går tillbaka till hotellet för ett dopp i poolen.

Poolen finns på hotellets kringbyggda atriumgård. På så sätt stängs stadens brus ute och en lugn oas uppstår. Här är det perfekt att vila i skuggan med en god bok, ta ett dopp, sitta en stund i solen och torka för att sedan på nytt återgå till boken. Samtidigt som du omges av en orientalisk atmosfär. Drycken på bilden ovan är iste. Den som vill ha starkare drycker får söka sig ut på stan.

Inför natten gör personalen i ordning rummen. Myggnäten fälls ner och fixas till. Och på en byrå lämnar de en liten hög av ljuvligt doftande blommor.

Vi bodde i en liten familjesvit bestående av två sovrum, ett badrum och en balkong för 1 400 kr per natt. För ett dubbelrum betalar du strax under tusenlappen i prisläge januari 2017.



10 kommentarer

Filed under resor

Kan vi prata om något annat nu? Kanske drömma oss bort istället? 

I går fylldes mina sociala media helt naturligt av händelserna i Washington DC. När jag såg rörliga bilder på Facebook där den nya presidenten svor eden fick jag gåshud av skräck. När jag imorse såg bilder på Instagram ifrån när den förra lämnade fick jag tårar i ögonen. Vi sitter alla i skiten nu. Även om vi inte vet i vilken utsträckning elände kommer att följa. Eller i vilken utsträckning det kommer att påverka just oss. Men trots att vi inte vet exakt vad som kommer att hända är det ändå så klart en frustrerande situation. Och den frustrationen fortsätter idag att speglas i mina flöden i olika sociala medier.

Men jag tänker på ordspråket som säger att det gäller att ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden.

USA har valt sin president. Detta är inget som någon av oss nu kan förändra. De omedelbara konsekvenserna av valet kan vi inte heller göra mycket åt. Vi kan bara titta på. Och det ska vi så klart göra. Det som i förlängningen kan påverka oss själva är viktigt att följa och förhålla sig till. Men låt oss ha sinnesro att acceptera just detta att vi ingenting kan göra åt det som just nu sker därborta. 

Däremot kan vi var och en förändra i det lilla där vi är. För att skapa en bättre värld. Vi kan vara snälla mot varandra och andra. Och snälla mot den här planeten. Och om vi är tillräckligt många som gör just så, runt om i hela världen, blir den här världen ändå en bättre plats till sist. Inte ens en amerikansk president kan måla hela himlen svart. I varje fall inte så länge vi inte tillåter honom att göra det.

Det finns en vacker värld där ute som är värd att bevara i sina bästa delar och förbättra i sina sämsta. Låt oss inte glömma bort det. Och om vi behöver kraft för att gå vidare just nu: Då är det inte fel om vi för en stund slutar prata om USA och istället drömmer oss bort till en tropisk strand någon annan stans i världen där sanden är vit, himlen är blå och havet är turkost där emellan.

Kanske att en stunds surfande på vågor av vackra bilder ger oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden? 

Vill du virtuellt besöka stranden på bilden ovan ska du bildgoogla eller söka på Instagram på orten ”Kendwa”. Behöver du även fly bort rent fysiskt för att hitta kraften att åter tro på den här världen föreslår jag att du bokar en resa till Zanzibar där stranden finns. För även om där finns en ekonomisk fattigdom som behöver minskas, och som du som turist bidrar till att minska, så finns där en rikedom av bildskönhet som läker de djupaste sår av misströstan.

1 kommentar

Filed under instagram, miljö, resor, Samhälle och politik, sociala media, världen

Zanzibar – var är bäst att semestra, Sydostkusten, i norr eller Stonetown? – Hela listan med betyg


Jambiani i sydost

Vi är nyss hemkomna från en semester på Zanzibar och har där bland annat besökt två av de populäraste badorterna. Jambiani ligger på den södra halvan av östkusten och Kendwa ligger längst i norr på västkusten. Dessutom besökte vi staden på ön, Stonetown. Vilken var då bäst? Var ska man bo?

Alla tre har sina styrkor och svagheter. Här är mina betyg område för område.

Tranfer

Jambiani             Kendwa         Stonetown
🚐🚐🚐🚐           🚐🚐🚐        🚐🚐🚐🚐🚐

Hotellen på båda orterna kan ordna med tranfer direkt från flygplatsen. Det rekommenderas att ha detta förbokat så att du blir mött med namnskylt och bil och slipper försöka ordna detta i kaoset utanför flygplatsen. Transfern till Jambiani kostade oss 40 dollar medan den till Kendwa kostade oss 50 dollar. Resan går i båda fallen genom levande landsbygd och livliga byar och det är intressant att bara sitta och titta ut på allt som händer. Däremot vill du kanske inte behöva göra en allt för lång bilresa direkt efter en lång flygresa. Jambiani vinner därför tranferfighten på den kortare resan. Drygt en timme tog det att ta sig dit jämfört med nästan två timmar till Kendwa. Ingen jättestor skillnad. Men ändå. Fyra minibussar för tranfer till Jambiani mot tre för Kendwa.

Stonetown ligger mycket nära flygplatsen. Full poäng för snabb tranfer.

Bada

Jambiani             Kendwa             Stonetown
🏊🏼🏊🏼🏊🏼               🏊🏼🏊🏼🏊🏼🏊🏼🏊🏼     🏊🏼

Stranden i Jambiani är starkt påverkad av tidvattnet. Några timmar runt högvatten går det alldeles utmärkt att bada. Till och med utan badskor. Men eftersom det är extremt långgrunt försvinner vattnet så långt ut vid lågvatten att det känns besvärligt att promenera ut kryssandes mellan områden med sjögräs och sjöborrar. Även om du har badskor på. Då är det bekvämare att stanna vid poolen. Däremellan fungerar det att doppa sig på grunt vatten men du bör då ha badskor på dig för att undvika att trampa på en sjöborre på vägen ut. Med små barn kan det dock kännas tryggare att bada här då ett skyddande rev gör att vågorna är små, nästan som krusningar bara. Dock skulle jag rekommendera att de har badskor på.

Kendwa är en helt annan sak. Här kan du bada och simma utan badskor oavsett tidvattnet. Sanden är pudervit och botten i stort sett befriad från koraller och stenar. Vi badade utan badskor här. När det blåser kraftigt går det ganska höga (och roliga!) vågor men aldrig så att det blir badförbud. Det finns trots allt ett skyddande rev också här även om vattnet är djupare emellan strandlinjen och revet än på sydostkusten.

Även i Stonetown finns sandstränder med turkost vatten, men här bör man inte bada. Det är inte fräscht. Vare sig stränderna eller i vattnet. Och dessutom är du mitt i en muslimsk stad där ingen annan badar i havet. Däremot kan man ta ganska dyra båtturer ut till öarna utanför Stonetown och bada där. Öarna ska vara fina om än inte lika bra stränder som i Sydost eller i norr. Många hotell har annars pool för den som vill ta ett dopp. Så det är möjligt att bada där istället för att göra en längre utflykt.

Maten

Jambiani              Kendwa             Stonetown
🍝🍝🍝🍝            🍝🍝🍝🍝          🍝🍝🍝🍝

Maten på Zanzibar är överlag god utan att vara något alldeles, alldeles extra. Kryddig men ofta lätt kryddad. Lite osalt. Be att få in salt om det inte redan finns på bordet. Ofta är maten internationell med rätter som pizza, pasta och hamburgare. På den berömda restaurangen The Rock, som ligger på en liten, liten ö på ostkusten kan du beställa pasta med vaniljsås! Och det var faktiskt riktigt gott och inte alls efterrättigt, som man skulle kunna tro.

Annars rekommenderas att prova skaldjursrätter och fisk. Gott och prisvärt är det skaldjur som säljs under namnet ”slippery lobster” eller ”rock lobster”. Det senare namnet är nog egentligen fel eftersom det nog snarare är de kräftdjur som på Zanzibar säljs som ”lobster” som på andra håll i världen kallas ”rock lobster”. Dessa ser ut som hummer men har en slags spröt istället för klor. ”Slipper lobster” har ett annat utseende, är lite mindre men minst lika goda och betydligt billigare. Grillade skaldjur rekommenderas varmt!

Och så får du inte missa alla goda färska frukter. Till frukost, som efterrätt eller som mellanmål. Själv är jag mycket förtjust i mango, de små bananerna (fick någon med kärnor i – har jag annars bara varit med om på Bali) och passionsfrukt.

Vad gäller maten skiljer det sig mer mellan de olika restaurangerna och hotellen än mellan orterna så alla tre orterna får här samma betyg.

Att göra

Jambiani             Kendwa           Stonetown
🐬🐬🐬🐬          🐬🐬🐬           🐬🐬🐬🐬

Vilken av orterna som passar bäst beror lite på vad du gillar att göra. Jambiani har närmare till nationalparken Jozani med sina apor som bara finns här på hela jorden: röda colobus. Vill du prova att simma med delfiner har också Jambiani mycket närmare till de utflykterna men tänk på att det finns viss kritik mot verksamheten. Vi provade aldrig så jag vet inte om kritiken stämmer. Snorklingsutflykter finns på plats och det är nära till den natursköna ön med restaurangen the Rock som bara måste besökas om du är i de här trakterna. Utflykter till öns många kryddodlingar finns också. Besöka Stonetown är ett annat alternativ. Att promenera längs stranden vid lågvatten och titta på kvinnorna som skördar sjögräs och männen som pysslar om sina båtar tyckte jag också om.

Kendwa: Här är aktiviteterna färre och lite mer turistiska. De nämnda utflykterna ovan finns härifrån men de blir längre och kostar mer och är därmed inte lika attraktiva. Paragliding såg jag enstaka och enstaka vattenskotrar, solnedgångsseglingar finns och dykning. Annars är det nog mest sol, bad och att vila eller läsa en bok under ett parasoll och njuta av utsikten som gäller här.

I princip alla utflykter som kan göras från Jambiani kan även göras från Stonetown men det blir lite längre avstånd. Därutöver har du tillgång till staden som är ett utflyktsmål i sig där jag rekommenderar ett besök vid den gamla slavmarknaden och att bara strosa runt i gränderna och/eller shoppa för den som gillar det.

Bildskönhet

Jambiani             Kendwa            Stonetown
🌴🌴🌴🌴🌴     🌴🌴🌴🌴🌴    🌴🌴🌴

Det är också en smaksak vilken av badorterna du tycker är bildskönast men båda stränderna är oerhört natursköna. Men på lite olika sätt. Jambiani är mer av en naturstrand med mer sjögräs på stranden och tusen nyanser av turkost och blått hela vägen mot horisonten. Och med mer uppvuxna kokospalmer.

Kendwa: Är mer tillrättalagt vacker med mer nyligen planterade kokospalmer som alltså är mindre. Pudervit sand och turkost vatten som tonar snabbare mot blått jämfört med Sydostkusten. Men väldigt, väldigt vackert ändå. Stranden har flera gånger utsetts till en av världens bästa.

Full poäng för båda enligt mig och oavgjort dem emellan. Stonetown däremot skulle kunna få samma höga poäng om det var lite mindre slitet och smutsigt. Annars är det en väldigt bildskön stad med många fotomotiv. Hotellen är ofta väldigt vackra. Som hämtade ur ”tusen och en natt”.

Party

Jambiani            Kendwa             Stonetown
🎉                         🎉🎉🎉              🎉🎉

Kendwa är känt för sina Fullmoon party vid fullmåne. Annars är där lugnt nattliv. Jambiani är ännu lugnare…

Stonetown är ju en stad med de möjligheter som det för med sig, men ändå knappast nån partystad. Många hotell serverar inte ens alkohol.

Lugn och ro

Jambiani            Kendwa            Stonetown
😎😎😎😎😎    😎😎😎😎          😎

Båda orterna är mestadels lugna och fridfulla. Tempot är ännu något lägre i Jambiani. Den som söker lugn och ro i Stonetown bör stanna på hotellet. Kanske läsa en god bok i skuggan vid hotellpoolen?

Äkthet

Jambiani            Kendwa            Stonetown
⭐️⭐️⭐️⭐️           ⭐️⭐️                 ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Är du ute efter en mer genuin upplevelse skulle jag välja Jambiani före Kendwa även om turisthotellen i båda fallen minst sagt avviker en hel del från samhällena i övrigt. Men Jambiani känns betydligt mindre tillrättalagt och längs stränderna pågår det vardagliga livet parallellt med turismen, vilket det inte gör på de instängslade och för hotellgästerna privata stränderna i Kendwa.

Mer äkta än Stonetown blir det däremot knappast. Här pågår livet på precis samma sätt som det skulle ha gjort även utan turisterna. Vågar jag påstå.

Summering

Jambiani             Kendwa              Stonetown
30 poäng            29 poäng            25 poäng

Sydostkusten och norra Zanzibar har olika styrkor men sammantaget hamnar de på nästan samma poäng även om Jambiani enligt min summering hamnar ett litet snäpp före. Men det beror på vad du söker. Är det för dig till exempel jätteviktigt att stranden är ren från sjögräs och att botten endast består av pudervit sand och att det är badbart alla tider på dagen. Ja, då ska du ju hellre välja Kendwa i norr.

Stonetown får också en bra sammanlagd poängsumma även om staden inte är riktigt lika fantastisk som badorterna. Minst en natt bör du bo här utöver det antal nätter du väljer på någon av badorterna då hotellet är en viktig del av upplevelsen av Stonetown.

Men att göra som vi gjorde och besöka alla tre är faktiskt något jag allra varmast vill rekommendera! Alla har som sagt sina styrkor och det är roligt att komma runt och se mer!


Kendwa i norr



Stonetown

9 kommentarer

Filed under resor