Om Ko Chang

En annan resebloggare frågade om Ko Chang. Här är lite info:

Vi var där i januari 2009 på vår resa jorden runt. Barnen var då 3 och 5 år. Vi tog buss från Bangkok. Bussen tog oss till färjeläget där vi köpte biljetter till båten. Sedan blev det tuktuk till White Sand Beach. Där trivdes vi inte så bra. Så här skrev jag på bloggen då: 

Jorden runt, dag 66, Koh Chang, Thailand

Klockan 22 sitter jag och kollar efter hotell runt Ko Chang, vi gillar inte White Sand Beach helt. Kanske beroende av att vi haft det mulet hela tiden (sedan 30/12) med bara någon solglimt.

Albin somnade pa nyårsfesten men vaknade så klart till fyrverkerierna. Somnade sedan om gott på hotellrummet.

God fortsättning pa det nya året!”

Jag hittade ett hotell på Klong Prao Beach:

”Nu har vi hittat en annan plats som vi tror blir bättre. Imorgon flyttar vi till Coconut Beach Resort vid en strand strax söder ut. Vi var där och bokade idag. Vi har också fått lite sol och visst blir här vackrare vid solsken.”

Från Klong Prao skrev jag:

Jorden runt dag 72, Klong Prao, Ko Chang, Thailand


Limeglass smakar mums.

Nu är det bara en vecka kvar på vår jordenruntresa. Vi blir kvar på det här stället resten av tiden utom en natt och dag på slutet i Bangkok. Här är lugnt, skönt, vackert och jättemysigt och idag är det min födelsedag. Vi badar och gräver i sanden. Härligt!

Nu ska vi äta lunch. Stark räksoppa. Mmmm.”

Här några bilder från vår tid i Klong Prao:




Lämna en kommentar

Filed under resor

Det hjälper att kunna se hur vackert Kristianstad är!


Det är tufft på jobbet just nu. Men Kristianstad är bra vackert ändå!

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Den som någon gång besöker Kristianstad får inte missa solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte kvälllar som är så vindstilla att vattnet ligger spegelblankt.

Men på jobbet är det väldigt mycket att göra den här våren. Ett debiteringssystem som krånglar och där projektledaren slutat. Vilket inneburit att jag blivit tvungen att rycka in som projektledare själv.

Samtidigt är fler nyckelpersoner på väg att sluta och med anledning av det ändrar vi vårt sätt att arbeta, justerar i organisationen och rekryterar på vakanser. Det är heller inte helt enkelt att hitta rätt person till lediga jobb i min bransch.

Och nu ska lönesamtal hållas och löner sättas och budgetförslag tas fram just i den här perioden. Det är ingen överaskning. Så är det varje år. Men det brukar inte vara så trångt i övrigt. Jag har till detta sedan tidigare tagit på mig att läsa exjob för en tävling som branschorganisationen ordnat. Detta tog jag på mig innan jag visste hur det skulle bli i den här perioden. Sista exjobbet måste därför läsas i helgen.

Sedan ska vi gå igenom miljörapporter, skriva under och skicka in. Föredrag om olika ämnen ska förberedas och hållas. Därtill ska investerinstakten ökas.

Därför var det skönt att det var så fint väder när jag lämnade jobbet igår kväll efter att ha jobbat över. Vacker solnedgång. Först passerade jag det karakteristiska sekelskifteshus som numera är hotell men från början var bank. Sen tog jag en sväng ner om ån innan jag gick för att simma på Tivolibadet.

Idag vaknade jag trots simningen ändå 02:20 med huvudet fullt av debiteringssystem. Kunde inte somna om. Gick upp 03:30. Jobbade vid köksbordet och på tåget. Kom till jobbet klockan 7. Lämnade 17:30. Knappt tid för raster.

Det finns inget annat sätt än att ta oss genom det här. Men hur gör vi?

Hur åt våra förfäder mammut? De åt dem en tugga åt gången. (Tills alla tagit slut.)

Hur gör du för att vandra 1000 mil? Du tar ett steg i taget.

Jag ska gå hel ur det här. Vi ska alla gå hela ur det. 

För min egen del hjälper det att ha förmåga att se det vackra i tillvaron. Hur vackert Kristianstad är!

Och vädret var fint idag också. Må solen skina på er alla i helgen! 



5 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne

När du reser bort fångar du tiden

Jag sitter på pågatåget på väg hem till Karlshamn. På tisdagarna åker jag hem tidigare för att ta minstingen till hans fotbollsträning. Det regnar utanför fönstren. Vattendroppar på rutorna. Var är vi? Redan i Mörrum? Det känns som om tiden rinner som sand mellan mina fingrar. Vardagens pendlingsresor förmår inte fånga tiden.  En avbrotten i vardagen däremot. När jag reser till nya platser. Då blir jag nyfiken. Då står tiden still. Då blir jag pigg och orkar lite till. Som det heter i sången.

Inget fungerar så bra som resor till platser du aldrig förut varit på om du verkligen vill känna att du tar till vara på tiden. Du känner att du lever. Att du är. Att du är där. Och då.

Och minnena. Minnena! Du minns mer från en enda dag i lagunen på Aitutaki i början av september 2001 än av en hel vardagsmånad här hemma. Du minns det turkosa vattnet och de vackra öarna med kokospalmer och vit sand. Du minns utflyktbåtens kapten som kallar sig Captain Cook men antagligen heter något helt annat. Du minns lunchstoppet och kaptenen med rastaflätorna på grannbåten som rengjorde ugnsplåtarna dykandes under vattnet. Du minns snorklingen med fiskar i glada färger och hur ni fotograferade varandra med den då nya undervattenskameran. Och ön som heter One Foot Island och som har en egen stämpel att sätta i passet för den som vill. Och du minns karavanen av medresenärer som vadar genom vattnet till nästa ö. Och…

Och du minns mer från ett par dagar i Sevilla sommaren 2015 än från två månader här hemma. Du minns poolen på hotellets tak och stadsmuren nedanför. Du minns palatset Alcazar och tjurfäktningsarenan. Du minns hur kuskarna vid katedralen hällde vatten på hästarna och varandra i hettan. Och restaurangerna som sprayade vattendimma över gästerna för svalka. Och du minns hur ni åkte häst och vagn genom staden när den blå timmen var slagen och hettan var mer uthärdlig för både människor och djur. Du minns en ros, kanske var den röd i månens sken?

Men jag tycker om tisdagskvällarna i vardagen också. Det är skönt att komma hem tidigt även om jag måste jobba ikapp andra kvällar i veckan. Och det är mysigt att gå med Albin till fotbollsträningen och prata om det ena och det andra. Jag frågar om han minns när vi åkte häst och vagn i Sevilla. Det gör han. Jag undrar om han minns något särskilt från åkturen. Ja, det gör han, det med. Han pratar om det vita tornet som vi åkte förbi. 

Sedan, på tal om djur och resor, pratar vi om dromedaren som vi red på i Egypten. Albin minns att dromedaren hette Doctor Alban. Den gången var Albin knappt fem år. Nu är han elva. Minnena från resorna stannar kvar. Länge.

Och visst minns väl du också dina resor bättre än alla vardagarna?

Ovan: Torre del Oro, på en något skakig bild fotograferad från hästdragen vagn i Sevilla.

6 kommentarer

Filed under barn, livet, resor

Skandalen bakom Teleborgs slott


Hon var runt 20 år. Han var på väg mot 50 år och 26 år äldre än henne, gift och hade fem barn. Och han var Sveriges största markägare. Han hade dessutom varit hennes förmyndare. 

Det var alltså inte mindre än en skandal när Gustav Fredrik Bonde af Björnö skiljde sig från sin engelska hustru för att gifta om sig med den unga Anna Koskull.

Som ett kärleksbevis lät han bygga ett sagoslott till sin nya kvinna. De gifte sig 1889 och 1896 beställdes slottet som stod klart år 1900.

Paret bodde aldrig permanent i slottet men efter hans död 1909 flyttade hon dit och bodde där till sin egen död 1917. Anna var då 49 år.

Teleborg heter slottet som ligger vid dagens universitetsområde och sjön Trummen i Växjö.

Vi hamnade där mer eller mindre av en slump idag. Barnen var på jakt efter pokemons efter en förlorad innebandymatch. 

Jag hade aldrig hört talas om slottet innan. Varje dag lär man sig något nytt.

Slottet är idag ett besöksmål med både restaurang och övernattningsmöjligheter. Men vi nöjde oss med att se det från utsidan.

7 kommentarer

Filed under resor

Kristianstad, Helge å och naturumbron


Jag har jobbat i fem och ett halvt år i Kristianstad nu. Det har blivit många foton på solnedgångar vid Helge å genom de här åren.

Flest bilder blev det faktiskt i början. Då hade C4 Teknik, där jag jobbar, sitt kontor på Björkhem och när jag någon eller ett par kvällar i veckan gick för att simma i Tivolibadet brukade jag promenera längs Helge å. Numera blir det oftast att jag går direkt från Rådhus Skåne, där vi nu är, till badhuset utan att göra någon omväg via ån. Det är synd. Jag missar nog många fina solnedgångar på det viset.

Bilden ovan är ifrån mars 2015. Då hade vi redan flyttat in till stan sedan ett år. Den föreställer Helge å och bron till naturum. En annan, och mycket snarlik, bild från samma bildserie såg jag användas i ett bildspel som kommunens ekonomidirektör visade på ett viktigt möte i förra veckan. Han vet knappast att det är jag som är fotografen. Så det var nog inte för att jag skulle vara med på mötet som bilden valdes ut.

Hur bilden nådde kommunledningskontoret från början vet jag. Jag hjälpte vår då nya kommundirektör med att sätt ihop ett bildspel om ”Kristianstad och vattnet – en komplicerad kärlekshistoria” inför en konferens där hon skulle tala i ämnet på höstkanten 2015. Men att bilden fortfarande används i andra sammanhang visste jag inte. Så det var en glad överaskning. :)

Och sist ett tips till dig som besöker Kristianstad som turist: missa inte solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte om du är på besök en vindstilla kväll.

4 kommentarer

Filed under Kristianstad, livet, mitt jobb, resor, Skåne

Jag vågade inte återvända till Ao Nang


Jag är löjligt förtjust i vackra platser. En av de allra vackraste platserna jag någonsin besökt var Ao Nang utanför Krabi i Thailand. Ao Nang och öarna och stränderna runt omkring. Året var 1994. Då var vi två och unga. Det var vår första långresa till Asien. 15 år senare åkte vi jorden med två små barn och vi ville besöka Thailand igen. Jag ville egentligen gärna återvända till det vackra Ao Nang. Men det slutade med att jag inte vågade.

Nästan ingen vill turista på helt öde platser. Ska du ha semester är det praktiskt om där finns någonstans att bo och någonstans att äta. Att det går att transportera sig dit och därifrån är ju också en förutsättning. Därför är andra turister – även det – en förutsättning. 

De flesta populära turistorter genomgår en förvandlingsresa där de från början är okända, har något eller några få hotell och då kanske är som allra mysigast. Är där vackert, mysigt och trevligt på alla sätt och kanske billigt också – då går snart ryktet och fler hotell byggs. Det är på orter i den här fasen som du kan hamna i ett rum som har en byggarbetsplats som närmaste granne – om du har otur. Men har du tur pågår hotellbygget i andra änden av byn och stör dig inte det minsta. Och då kan det vara alldeles fantastiskt. I den fasen befann sig Ao Nang 1994. Och vi hade tur. Hotellbygget som pågick störde oss inte.

Phuket hade funnits med i de svenska charterkatalogerna i flera år men det var första året som Ao Nang fanns med. Det var ett av bolagen som hade det som kombination en vecka efter en första vecka på Phuket. Jag minns att vi såg en svensk familj som rest charter. De satt vid bordet intill en kväll på en restaurang där vi åt. Barnen var i tonåren och uttråkade för att där inte fanns andra svenska barn i deras ålder. Själva var vi mer än nöjda med frånvaron av charterhorder.

Vi ryggsäcksluffade och hade kommit med nattbuss från Bangkok. Och skulle vidare mot Penang i Malaysia. Vi reste med Lonely Planets gula bibel i ryggsäcken: ”Southeast Asia on a shoestring”. Jag hade suttit hemma i Karlskrona (där vi bodde på den tiden) läst och fantiserat om den här platsen med de fina stränderna vid de höga klipporna. Jag hade läst om ”longtail bokats” och försökt se framför mig hur de kunde tänkas se ut. I boken fanns förslag på boenden med telefonnummer intill. På så sätt kunde vi ringa från ett hotell och boka nästa innan vi åkte vidare. Eller så gick vi runt och kollade in de olika ställena. I Ao Nang hade vi inte bokat i förväg. Vi föll för en enkel och billig hydda på Peace Laguna Resort.

Vi stannade bara några få nätter men där var så underbart! En dag gjorde vi en utflykt över dagen till Phi Phi öarna. Där var också nästan orört.

Sedan dess har turismen i området vuxit. Och vuxit. Och vuxit.

Så när jag planerade den där resan 2008 och där vi skulle komma till Thailand i början av 2009 så var jag väldigt sugen på att återvända. Men när jag tittade på kartor över hur turistorten vuxit vågade jag inte riktigt. Skulle vi alls känna igen oss? Det slutade med att vi åkte till Ko Chang istället. Jag vågade inte riktigt återvända till Ao Nang.

Bilden ovan har dålig upplösning eftersom den är skannad med en enkel skanner från en diabild.

5 kommentarer

Filed under resor

7 av Europas allra vackraste platser



Funderar du på vart du ska resa i sommar? Kanske vill du besöka någon av Europas allra vackraste platser? Men vilka är de? Här är en lista över några av mina favoriter. Du som brukar läsa min blogg känner nog till platserna redan men jag har ansträngt mig att hitta nya bilder som jag inte publicerat förut.

1. Positano, Italien
Kanske är detta inte bara Europas utan till och med hela världens vackraste småstad? Positano på Amalfikusten syns på översta bilden i inlägget och blev världskänd redan 1953 genom en essä av författaren John Steinbeck. Han skrev bland annat: ”Positano bites deep. It is a dream place that isn’t quite real when you are there and becomes beckoningly real after you have gone.” 

2. Lago di Braies, Italien
Pragser Wildsee heter den bildsköna sjön på tyska. Lago di Braies på italienska. Den ligger i Sydtyrolen som ligger i den italienska delen av Alperna. Det största djupet är 36 meter, längden är 1,2 km och bredden 300-400 meter. Sjön ligger vid foten av en bergvägg som reser sig 2810 meter över havet och 1300 meter över sjöns yta. Platsen ligger i naturreservatet Fanes – Sennes och Braies. Hotellet här är som en fläkt från en svunnen tid. Det mesta andas 50-tal. Möbler, tavlor och upplägg. Halvpension med gemensam middagstid klockan sju på kvällen till exempel.

3. Lavendelfälten i Provance
Har du som jag sett bilder på böljande lavendelfält i Provence i Frankrike och fått föreställningen att det är väl bara att köra runt lite så hittar du massor av blommande lavendel? Men den föreställningen är tyvärr fel, kan jag berätta. Det krävs normalt ett visst förarbete för att hitta ett ”eget” lavendelfält i Provence att fotografera. 

Lavendelfälten vid klostret Sénanque nära byn Gordes i Provence är fantastiskt vackra. Men räkna inte med att vara ensam här. Tvärt om. Och räkna inte heller med att kunna ströva fritt på alla fälten.

4. Ronda i Andalucien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Platsen ligger 10 mil från Malaga. Husen klänger längst uppe på branterna och där bor 37 000 personer. Runt omkring är det däremot ett glesbefolkat och ganska kuperat landsbygdslandskap.

5. Plitvicesjöarna i Kroatien
Du kan enkelt själv ta dig till denna en av Europas vackraste platser för att se vattenfallen och det turkosa vattnet med egna ögon. Plitvicesjöarna. Nationalpark sedan 1949. Världsarv (UNESCO) sedan 1979. Ofta med på listor över Kroatiens, Balkans, Europas eller hela världens vackraste platser.

6. Santorini, Grekland
Det finns så många vackra öar i Grekland: Kreta, Rhodos, Zakynthos, Lefkas, Korfu, Naxos och Paros för att bara nämna några. Allra vackrast är nog ändå Santorini. Så är den också ett populärt stopp för både kryssningsfartyg och amerikanska turister. Ön som sprack vid ett vulkanutbrott som också orsakade den tsunami som har anklagats för den minoiska kulturen på Kretas undergång. Men vackert är det!

7. Knäbäckshusens strand i Skåne
Det måste vara Sveriges vackraste strand. Och en av Europas vackraste platser. I alla fall om du gillar åsynen av tropiska stränder. Sanden är fin och ljus. Lätt rosa i tonen. Lövträd växer tätt inpå och vattnet har inslag av turkost i färgskalan. I bakgrunden syns ett grönt berg på en udde ut mot havet. Det enda som saknas är värmen i vattnet. Annars hade det lätt kunnat tas för en fin naturstrand i Thailand eller Brasilien.

Men det är i Skåne. Stranden ligger på Österlen, i Simrishamns kommun, strax söder om nationalparken Stens Huvud vid Knäbäckshusen.

Det här var min lista över några av mina favoriter bland Europas vackraste platser. Men vilka är dina?

8 kommentarer

Filed under resor

På jakt efter blåsippor på Ryssberget


Det är lördag eftermiddag i mars månad. Äntligen lyser solen från en klarblå himmel. Vi följer en orange slinga (som jag tror) och vandrar genom bokskogen. Jag har läst i en folder från länsstyrelsen att det ska finnas blåsippor i naturreservatet på Ryssberget. Jag har i och för sig blåsippor i rabatten hemma men vill gärna se dem växa i skogen.

Det är därför som jag har googlat och hittat foldern som berättar om Blekinges natur. Och det är därför som jag tror att Ryssberget i Sölvesborg kan vara en lämplig plats att leta. Vi följer skyltningen mot naturreservatet när vi svängt av E22:an mot Sölvesborgs centrum och svänger höger och kör tillbaka mot och under E22 och upp mot Ryssberget. Naturreservatet finns inte med på Googles karta så det gäller att vara uppmärksam på skyltningen.

Marken i bokskogen är täckt med de rödbruna löven från i fjol. Det går att ana att nya löv snart är på gång. Solen lyser mellan träden. I början hör vi lite fågelkvitter och en hackspett hacka, men vi ser inga fåglar. Gångstigen är bitvis lerig, sönderkörd av terrängcyklar. Det enda gröna i skogen så här års är den mossa som växer på stenarna i skogen. Vi passerar också 

en stenhög där någon byggt små torn av stenar. Jag tycker att det ser ut som en forntida strandlinje.

Efter en stund anar vi att stigen kanske inte är en runda. Kan det vara en vandringsled? Jag googlar och hittar en karta över naturreservatet. Och mycket riktigt. Så är det. Så när vi kommer fram till en skogsväg tar vi vänster istället för att fortsätta följa leden. Och i nästa trevägskors vänster igen. Sedan är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Hade vi fortsatt följa leden en bit till hade vi kommit till en utsiktspunkt, men det får bli en annan gång.

Några blåsippor ser vi aldrig. Inte några blåsippeblad heller. Förmodligen växer de på någon annan plats i reservatet. Jag får fortsätta att nöja mig med sipporna jag har här hemma.







4 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, blommor, natur, resor, vår

Det sjukaste av allt med noshörningsmördarna


I Frankrike har noshörninsmördarna nu tagit steget att bryta sig in på ett zoo för att tjuvskjuta en trubbnoshörning. Noshörningens horn var avsågat när det upptäcktes att djuret hade dödats.

Det var idag på morgonen som djurskötarna hittade Vince, en fyra år gammal trubbnoshörning, död i sin inhägnad på Thoiry Zoo. En av hans horn hade sågats av med en motorsåg, sade polisen enligt BBC.

Noshörninshorn bringar ett högt pris på den svarta marknaden. orsaken är att det ingår som en ingrediens i naturläkemedel som sägs bota bland annat cancer. Det är så klart ljug. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att noshörningshorn skulle bota några sjukdomar. Omkring 100 noshörningar dödas varje månad i det vilda.

Av all desinformation som frodas runt om i världen kan den att noshörningshorn botar olika sjukdomar vara den sorgligaste: Flera noshörningsarter håller nu på att utrotas i snabb takt. Samtidigt som desperata människor betalar dyra pengar för något som inte fungerar. Allt medan tjuvjägare, mellanhänder och kvacksalvare håvar in dessa pengar.

Av allt det sjuka i att mänskligheten nu håller på att utrota detta uråldriga djur är detta det sjukaste av allt: Noshörningshorn består av samma ämne som hår & naglar.

Den som vill bota sina sjukdomar med noshörningshorn kan alltså lika gärna bita på naglarna. Gratis.

😢💔😡

Bilden: Vi hade turen att få se två spetsnoshörningar i Ngorongoro,Tanzani.

3 kommentarer

Filed under natur, resor, Samhälle och politik

En tant är en tant är en tant – berättelsen om ett misslyckat Instagramförsök


Du vet känslan i en del resebilder på Instagram? Det är som om de säger: ”Jag är här nu. Och det är alldeles, alldeles fantastiskt!” Landskapsbilder med människor i. Gärna den personen som har kontot ifråga. Det handlar inte nödvändigtvis om modebilder och tjusighet utan mer om människans glädje i mötet med naturen. Jag är svag för sådana bilder. Även om jag inte är mycket för selfies annars.

One of my favorite finds, worth getting drenched #sydneyfolk #goneAWOL #olympusinspired

A post shared by GAB SCANU (@gabscanu) on

.
En gång har jag av en slump lyckats fotografera en sådan bild av mina barn vid Egyptens pyramider. Den blev jag så nöjd med att jag har publicerat den här på bloggen många gånger.

En annan gång, betydligt mer nyligen, gjorde jag ett försök att upprepa bedriften men med mig själv i bild. Det var en kväll när vi var på stranden i Kendwa på Zanzibar i Tanzania som  jag fick för mig att be min sambo fotografera några bilder av mig med min iPhone. Tanken var att åstadkomma just den där känslan som jag sett i många bilder på Instagram. Jag såg det stora turkosa havet med en ensam båt på. Jag tänkte att min turkosa scarf möjligen skulle kunna addera till bilden. Jag bad Anders att undvika att båten hamnade som en hatt på mitt huvud men glömde berätta att han inte skulle hålla tummen över mobilens kamera! 😂

Nåväl. Några bilder hann han trycka av innan tummen hamnade över kameran. En av dem ser du överst i det här inlägget. Men det blev aldrig någon publicering av någon av bilderna på Instagram. För när jag såg bilderna kände jag bara att en tant är en tant är en tant. Om du förstår vad jag menar.

Så här i efterhand tänker jag att om jag haft en strandklänning på mig hade känslan kanske blivit den rätta?

.

Och en solhatt kanske? När jag letade bilder till det här inlägget kollade jag nämligen efter bilder fotograferade vid The Rock på Zanzibar och konstaterade att det är fler än jag som misslyckats med att hitta den rätta känslan i den här typen av bilder. Men bilden nedan föll jag för. Kanske är det solhatten som gör bilden?

#zanzibar #heaven

A post shared by Tahel (@tahelalon) on

.

Eller beror det på att kvinnorna på bilderna som jag bäddat in från Instagram är yngre än jag? Kanske hjälper det vare sig med klänning eller hatt när en tant är en tant är en tant?

7 kommentarer

Filed under instagram, resor

Eller kanske Folegandros? 


Som ett alternativ till Amorgos kikar jag på Folegandros. Det verkar vara precis lika krångligt att ta sig dit som till Amorgos. Och det verkar också vara en vacker ö. 

Jag tror att jag är på jakt efter ett Grekland som kanske inte ens längre finns. Det Grekland som fanns innan öluffande och massturism slog rekord på 80-talet. Jag tror att en liten aning om hur det en gång var att resa i Grekland kan upplevas på öar som Amorgos och Folegandros. Och Donoussa. En annan ö som jag kikat på idag. Grekiska bokstäver. Restauranger utan menyer. Sånt.

Själv upplevde jag lite av det där förturistiska på Zakynthos vid mitten av 80-talet. Det var på en tågluff snarare än en båtluff, även om det blev till att ta båten den sista biten. 

Om det alls finns kvar sådana platser i den grekiska ö-världen vill jag gärna hitta dem.

2 kommentarer

Filed under resor

Drömmar om Amorgos


Sommaren ligger öppen. Inget är bestämt. Vi funderar lite på Grekland. Ända sedan jag såg filmen ”det stora blå” har jag velat komma till Amorgos någon gång. I dag har jag surfat runt lite på ön via Instagram. Vackrast verkar ön vara i Chora och där finns också det berömda klostret som klänger på klipporna. Men där finns bara ett par enkla pensionat. Inga hotell med pool. Ingen egentlig strand. Jag hade gärna bott där nån vecka bara för allt det vackra men jag tror inte riktigt att familjen skulle vara med på noterna. Längst i norr finns annars den finaste stranden:

#amorgos#island#aegiali#cyclades#greece#sea#sealove#nofilter#welovegreece#weloveamorgos#destination#small_cyclades

A post shared by Μαρία Πορτοκάλη (@armonia_amorgos) on

I Katapola väster om Chora verkar det som att de flesta färjorna lägger till:

Det verkar alltså inte helt enkelt att ordna den där drömsemestern på Amorgos. Men att drömma vidare skadar ju inte…

6 kommentarer

Filed under resor

Lappland närmar sig

Idag betalade jag stughyran och igår skickade jag bokningsförfrågan på skidutrustning gånger fyra. Hur långt det än är till Lappland så börjar det ändå närma sig…

Lämna en kommentar

Filed under resor

Vad kan vi lära av Venedigs uppgång och fall?


Idag är det fettisdagen och medan vi äter semla är det idag final på karnevalen i Venedig. Jag har ju skrivit ett par inlägg om Venedigs historia under årets karneval och tänkte här att jag ska sammanfatta mina slutsatser om paralleller till vår tid.

Jag tänker att när Venedigs åldrige och blinde härskare ställde sig i täten för det korståg som i förlängningen kom att innebära slutet för det kristna Konstantinopels tusenåriga romarrike så handlade det kanske inte så mycket om religion för hans del som om makten över handeln och om att bygga personliga förmögenheter åt Venedigs aristokrati. Kampen mot islam blev den förevändning som gjorde det möjligt att få korsriddare att gå i döden för att Venedig skulle få monopol på den värdefulla pepparhandeln med araberna. Det senare blev i alla fall resultatet. 

Kampen mot islam för att lura de lättlurade att slåss så att de rikaste ska bli ännu rikare. Där har vi något att lära. Att inte upprepa det misstaget. Men frågan är hur mycket de lättlurade läser på om Venedigs historia? Och pepparhandeln med araberna på den tiden skulle kunna sägas motsvara dagens handel med olja.

Jag tänker också på 1700-talet när portugiserna hittat sjövägen till Indien och tagit över pepparhandeln. Då fortsatte Venedig festa som om ingenting hänt i ytterligare hundra år innan det till slut blev ett lätt offer i omvälvningarna i samband med den franska revolutionen. Parallellerna finns här också. Industriproduktionen som flyttat från Europa och USA till Asien till exempel. Men jag ser också en annan parallell som kan vara dagens motsvarighet till 1600-talets sjöväg till Indien: Solkraften som ersättare för oljan hotar oljeolikarker i både Ryssland och USA. 

Något kan vi lära av allt detta. Frågan är bara vad?

Lämna en kommentar

Filed under historia, resor, Samhälle och politik, världen

Vart är världen på väg? Klarar vi fartguppen?


Att lösa världsproblemen är inte min uppgift. Jag vet. Men jag har oerhört svårt att släppa det som händer just nu. Jag tänker på det som händer i USA, Ryssland, Tjeckien, Ungern och många andra länder. Och även i viss mån i Sverige.

De flesta människor ägnar hela livet åt att försöka förstå världen. Mer eller mindre tid läggs på detta från tid till annan men ständigt dyker nya frågeställningar upp. Stora som små.

Som barn ägnar vi i princip all vår vakna tid åt att tillägna oss färdigheter för att kunna hantera livet. En viktig del av det handlar just om att lära oss förstå. Vi leker och vi lär. Förmågan till avancerat abstrakt tänkande är en av de saker som skiljer oss människor från andra djur. Som vuxna behöver vi inte tillägna oss lika mycket nytt och vi blir också sämre på att lära in. De flesta förklaringsmodeller som vi fått med oss från barndomen och ungdomsåren fortsätter vi därför att använda så länge de fungerar hjälpligt för att hantera världen omkring oss. Men när det verkligen behövs ser vi till att förändra vårt sätt att tänka, oavsett hur gamla vi blivit.

Så har också jag med mig idéer om hur allting hänger ihop från min ungdom. Och det mesta av det har varit användbart för att förstå och hantera världen. Ibland har jag behövt justera något litet här och där i hur jag ska tolka och hantera olika situationer. Men på det hela taget har jag känt att jag förstått världen och vart den är på väg. Varit framtidsoptimist. Velat se mer av världen och lära mig mer om olika ämnen. Mer därför att det har varit roligt än för att det har känts nödvändigt.

Men de senaste åren har jag i tilltagande omfattning bekymrat mig över utvecklingen i Europa och i världen i stort. Inte minst efter valet i USA. Som idag när flera nyhetskanaler meddelar att den nya administrationen i Vita Huset tänker omfördela pengar från miljö och diplomati till krigsmakten. Men också allt det andra som har hänt i USA sedan den 20 januari. Som att media utmålas som folkets fiende och att invandrare i allmänhet, och de från vissa utpekade länder i synnerhet, misstänkliggörs. Och att just vårt Sverige pekas ut som ett skräckexempel känns ju bara absurt.

Och dessutom: Om det bara hade handlat om utvecklingen i USA… Men tvärt om finns det gemensamma nämnare med utvecklingen i de flesta i-länder just nu.

Det känns som om världen står inför några rejäla fartgupp på vår färd mot en bättre framtid. Det är de här strömningarna som finns just nu som känns så främmande och märkliga. Jag tror att det farligaste vi kan göra just nu är att dras med i de strömningarna, bromsa in helt och föra världen i en helt ny riktning: mot mer krig och mer miljöförstöring. Men att det näst farligaste vi kan göra är att låtsas som om de där strömningarna överhuvudtaget inte finns, eller att de inte betyder någonting, lägga i en högre växel och fortsätta som vanligt.

Jag undrar om vi har förmågan att sakta ner farten, ta in vad det är som vi står inför och ta oss förbi farthindren lite stilla och försiktigt? Eller om det måste bli en rejäl smäll innan vi kommer förbi det här?

Jag försöker hitta förklaringsmodeller. Vad är det som sker? Och varför händer detta just nu? Jag följer flödet på Twitter, läser tidningar, ser nyhetsklipp och googlar. Om historia, som om republiken Venedigs uppgång och fall som jag skrivit om här innan. Men också om händelserna i USA 1929 och i Tyskland 1939. Och om förhistoria och till och med vår arts uppkomst. Om ekonomi och statsvetenskap. Om negativ ränta. Om urbanisering och globalisering. Om digitalisering och automation. Om Mellanvästern och Kalifornien. Men utan att hitta några uttömmande svar på min grundläggande frågeställning.

Och ibland skrattar jag bara åt eländet. Försöker skoja till det. Och skriver saker på Twitter som det här:

”USA:s president är i själva verket en installation. Ett examensarbete på Konstfack. Sponsrat av Visit Sweden.

Allt annat är FAKE NEWS!

;)”

Och sen googlar jag igen.

Så om du undrar över att jag inte alls postar lika mycket på sociala medier nu som tidigare om resor, natur och fotografi eller lämnar lika många kommentarer på bloggar som tidigare, eller svarar lika snabbt på kommentarer här, så beror det just på detta att jag ägnar mig åt att försöka förstå vad som händer i stort. Och när jag har alla svaren, då lovar jag att jag ska berätta hur vi ska göra för att ta oss ur det här. ;)

Vägskylten på bilden fotograferade jag i Stonetown, Zanzibar.

2 kommentarer

Filed under resor

När det är sommar i Vägga fiskehamn 


Vägga. Där finns ett rökeri och en restaurang. Där kan du äta god fisksoppa eller sillamacka. Till exempel. Sitta ute i solen och titta på båtlivet. När det är sommar. Vid bryggorna ligger några fiskebåtar och några fritidsbåtar. I närheten finns badplats och camping åt ena hållet samt strandpromenad, kallbadhus, utomhusbassäng på sommaren (inomhusbassäng resten av året) och stadens centrum åt andra hållet. Staden vi pratar om är så klart Karlshamn. Vi bor här. Och när vädret är fint promenerar vi gärna till fiskehamnen i Vägga. Slut på meddelandet.

1 kommentar

Filed under Blekinge, Karlshamn

Vad kan den här frukten tänkas heta?


Vi anlände mycket tidigt till Zanzibar. Därför började vi med att beställa frukost så snart vi kommit till Sea View Boutique Hotel i Jambiani. Frukttallriken jag fick in är den du ser på bilden ovan. Tre av frukterna kände jag igen. Mango, ananas och vattenmelon har jag ätit förut. Men den fjärde frukten är helt ny för mig. Det är den som ligger närmast, mellan melonskivorna. Jag undrar vad det är. Vet du?

Oavsett vad den kan tänkas heta så kan jag meddela att den smakar gott. :)

Edit: Fått svar på Twitter att det ser ut att vara jackfruit.

2 kommentarer

Filed under resor

Katten fick följa med hem


Veterinären hittade inget fel på katten. Dock oroande att han verkar ha svårt att svälja. Fick recept på smärtstillande och antiinflammatoriskt för halsen. Nu är det bara att hålla tummarna att – vad det nu än är – går över.

1 kommentar

Filed under resor

Hoppas katten får följa med hem 


Idag har vi tid hos veterinären. Jag hoppas att hen kan hjälpa katten. Och att vi får med oss katten hem.

Sedan några månader har katten långsamt gått ner i vikt. Förra veckan tiggde han mat ofta men åt sedan inte. Jag kom då på att ge honom mosat foder. Drutten har alltid ätit torrfoder innan men nu köpte jag sådana där små burkar med paté och modade med vatten och yoghurt så att han kan lapa i sig maten.

Jag hoppas att det inte är någon allvarlig sjukdom katten fått. Men han börjar bli gammal. Han föddes sommaren 2002. När en så gammal katt får hälsoproblem finns det så klart en risk att det är slutet som närmar sig. Jag hoppas att vi inte är där än. 

4 kommentarer

Filed under resor

Till den som planerar utflykter i april/maj


Jag vet inte om du är sådan att du planerar utflykter månader i förväg. Jag gör det sällan. Jag brukar utgå ifrån väderprognoser innan jag planerar och då är det ju tätt inpå. Nästa lördag ser det ut att kunna bli fint väder men idag är det inte alls något utflyktsväder. Just nu sitter jag istället och försöker säkerhetskopiera bilder från maj förra året. Den första maj var det fint väder och vitsipporna blommade i Valjeviken.

Bilder och videoklipp från den dagen har automatiskt säkerhetskopierats från iPhonen till mitt konto på Flickr men jag blev aldrig färdig till att föra över dem till datorn och min externa hårddisk innan jag raderade dem från mobilen.

Och nu har jag valt ut 111 bilder och klipp från den dagen att föra över i efterhand. En zip-fil ska skapas men jag får börja om igen och igen när uppkopllingen bryts. Möjligen borde jag försöka att föra över färre bilder i taget.

Under tiden kan du, om du planerar utflykter till månadsskiftet april/maj titta på det här klippet som jag la ut på Youtube:

3 kommentarer

Filed under bilder, Blekinge, blommor, flickr, fotografi, iPhone, resor, YouTube