Längs vägen i sydvästra Frankrike

Vi åker på en motorväg i Frankrike. Den har tre filer och går mellan Bordeaux och Bayonne. Mellan rött vin och lufttorkad skinka skulle du kunna tänkas tänka. Men vår resa är något längre. Från La Rochelle till Biarritz, den här gången. Mellan två franska turistorter på Atlantkusten. Vi har nyss ätit bricklunch på ett ställe längs vägen. Jag tog lufttorkad skinka med melon, två sorters ost och jordgubbar. Bilen har numera en rejäl buckla på höger bakdörr. Det hände i ett garage i Nantes. Ingen dramatik men trist ändå. Här är det gråväder och på både höger och vänster sida är det tallplanteringar. Den på höger sida är yngre än den på den vänstra. Landskapet är väldigt platt och vägen är ganska tråkig. Många tallplanteringar.

Ett och annat lantbruk passerar vi. Precis runt Bordeaux var det en del vinodlingar. Annars är det ganska blandat. Ett fält med majs som vi passerar är kantat med blommande solrosor. Jag tänker att de nog odlades på själva sädesfälten förra året. Bevattningsanordningarna är annorlunda mot hemma. Här är det stora ställningar av rör på hjul som långsamt, långsamt rör sig längs fälten och vattnar ganska försiktigt. Jag tänker att de har haft ont om vatten här länge och att något liknande kommer att behövas i Sverige också ganska snart.

Någon gång ibland passerar vi en betalstation. Här är det inte gratis att åka motorväg. Det är väl som sig bör egentligen. Här är fullt tillräckligt med gods som körs med långtradare ändå.

Ju längre vi åker desto färre blir jordbruken och desto fler blir tallplanteringarna. Kalhyggena ser inte så roliga ut. Bara enstaka träd har sparats. Bortsett från tallarna så är det nu fler och fler träd, buskar och blommor längs vägen som jag inte känner igen hemifrån. Det hände nån gång strax innan Nantes. Fram till dess liknade landskapet väldigt mycket de blekingska och skånska. En kort sträcka på cirka tio mil just där växtligheten började ändra karaktär var jag chaufför. Annars är det han som kör. Han trivs dåligt som passagerare och jag har blivit ovan som bilförare de senaste fem åren när jag pendlat med tåg till jobbet. Det är lite synd det där. Att jag börjar känna så.

Närmare Biarritz blir landskapet mer kuperat. När vi närmar oss lite till plockar jag upp mobilen för att guida sista bilen med hjälp av Google Maps köranvisningar. Tänk så lätt det har blivit att hitta runt i världen!

Väl framme konstaterar vi att lägenhetshotellet vi har bokat in oss på håller receptionen stängd ytterligare halvannan timme så vi tar en promenad för att bkanta oss med vårt senaste resmål. Trots att det är mulet syns det att här är mycket vackert! När vi så kommit in på hotelleummet läser vi på om orten. Och vi knstaterar att om inte Napoleon III (vem var ens han?) hade fått för sig att semestra här på 1850-talet så skulle vi knappast vara här nu. Märkligt att tänka sig att om han valt en annan fiskeby för sin semester då hade Biarritz aldrig blivit det det är idag. Men den andra byn hade varit något liknande det här. Märkliga är historiens vindlingar.